Hjälp, min femåring har blivit värsta hamstern!

Nu kanske jag kommer låta jätte hård.
Men jag skulle förklara varför vi behöver slänga eller ge bort, sen skulle jag göra det oavsett hur mycket hon skriker.

Det är mest troligt en fas, men även om det är en fas så finns det inget som säger att det kommer gå över av sig själv om man låter beteendet fortsätta.

Jag hade en lång förklaring om varför man måste slänga saker, men det hjälper inte...

Skönt att det finns fler som har små hamstrar :) har själv en 5 årig tjej som vägrar göra sig av med saker,kläder m.m men jag rensar o kastar när hon inte är hemma.

Vissa hamstrar mer, andra mindre... Jag tror att jag och din dotter skulle förstå varandra  Jag kommer ihåg vissa saker jag hade som liten (under skolåldern), som inte finns längre. T.ex. en bok som min mamma köpte i den lilla bybutiken som stängdes för flera decennier sedan. Jag har ingen aning om när boken försvann, och jag tror inte att jag aktivt saknade den just då den försvann heller. Men nu som vuxen har jag tänkt på just den boken ibland, och önskat att den fanns kvar. Så nej, jag tror inte jag kommer att kasta så väldigt mycket av mitt barns leksaker... En gammal tandborste däremot, den skulle åka i soporna utan diskussion.

Min mamma städade nästan maniskt när jag var liten. Slängde allt hon inte använt på ca två månader. Jag blev totalt tvärtom. Hamstrade också sådär när jag var liten. Sparade det mesta.. Kläder, leksaker osv. Kunde hitta stenar och pinnar i skogen som jag älskade och de fick absolut inte slängas ut.

Slutade med att mamma och jag kom på regeln "en sak in, en sak ut". Började egentligen med att hon försökte leda mig till att kolla alla mina saker, hon frågade hur många saker jag ville ha i mitt rum. Tror jag hade svarat något som jag då tyckte var högt. Typ 30. Sen räknade vi allt jag hade och jag insåg hur mycket jag hade. Ville ju inte slänga så jag bara hade 30 saker kvar så mamma sa något i stil med "men ska vi säga 100 saker då?" Vilket jag såklart tyckte lät jättemycket! Sen la vi allt vi rensade ut i en kartong som jag själv fick märka med mitt namn (med mammas hjälp) och rita massa saker på. Ställde kartongen på vinden och mamma lovade att om jag saknade något så kunde jag få hämta ner den grejen och istället lägga dit något som jag aldrig använde. Dock hände det bara en endaste gång att jag hämtade något. Glömde snabbt bort det jag rensat ut och på den vägen var det..

Min femåring är också inne i en hamsterfas. Tror det hör åldern till faktiskt och hetsar inte upp mig så mkt över små kapsylsamlingar och helt utslitna kläder som måste ligga kvar i lådan. Det lär gå över...

Ge henne några fina bra lådor där hon får samla "skräpsaker". Jag har 2killar som älskar att vika origami och i början skulleallt sparas och den lille samlade stenar och pinnar och småklipp mm. Allt stoppades i lådor och när de var fulla så sorterade de själva. Leksaker samma sak lådor att lägga allt i som de själva får hjälpa till att sortera ner vad de vill i. Inte alltid lätt med hamstrar och flrsta gången kanske bara en sak försvinner nästa två osv. Lycka till

Jodå, mina barn har varit sådär i perioder. Vi har inte gjort någon stor sak av det.
Om det gäller en gammal tandborste kastas den givetvis. Det är ju inte så svårt att motivera för barnet varför. Skrik och protester får man ta ibland.. Inte mer med det.
Det andra du nämner däremot, vi gör ingen konflikt av det. Jag skulle ha svårt att motivera för barnet när det kommer en dag och frågar var det är varför jag kastade det bakom hans/hennes rygg. Även om vi kan tycka att det är dags att lägga undan den och den leksaken eller ge vidare till syskon eller annat barn har dessa saker kanske ett emotionellt värde för barnet? Även om syskonet är mer i "rätt" ålder är det inte vår sak att avgöra när det har leks klart med och göra det till någon annans. Många gånger är de kompetenta själva att se det och dela med sig om man inte blandar sig i för mycket. Jag är långt ifrån någon hamster men det finns absolut saker som jag inte har någon egentlig användning för längre eller som bara står och samlar damm men dessa saker betyder något för mig, har ett värde. Jag brukar tänka på det när jag vill röja upp sådant som faktiskt är barnens. Som de har fått i present. Känner mycket för. Varför kan det inte får vara ett tag till?
Välj dina skrider. Kasta det som är nödvändigt att kasta och låt barnet få reagera. Fundera på varför du så galet gärna vill göra dig av med det andra eller sortera bort det just nu? Kan det inte vänta lite? Snart är säkert barnet med på noterna.