Om jag vägrar att träffa umgängesföräldern

Då har han antingen så låg inkomst att försäkringskassan anser att han inte har förmåga att betala eller så blir det en skuld för honom till försäkringskassan. Oavsett får du underhåll..

Vad gäller lämning så skulle jag själv ringa soc o be om stöd. Kanske kan en stödperson hämta barnen hos dog o lämna på överenskommet ställe?

Har ni fastställt umgänge får du inte hålla barnen hemma om du inte har skäl att tro att de far illa (sitta framför tv'n räknas knappast dit).

Vad gäller ålder på när barnen själva får bestämma så finns ingen sådan ålder. Men enligt lag skall deras åsikt tas i beaktande men inte avgöra utan det är föräldrarna som GEMENSAMT skall besluta angående umgänge o boende. Kan inte föräldrarna komma överens får rätten ta LVER det ansvaret. Det finns däremot en lag som innebär att barn över tolv år inte blir hämtade mot deras vilja (polisen går alltså inte in o tvingar) om det inte anses vara barnets bästa.

Vi har haft ett muntligt avtal med varann vecka. Det som skrämmer mig med om vi skulle skriva ett avtal att han aldrig någonsin skulle låta barnen få göra någonting annat på hans helger även fast dom själva vill det. Så barnen hade aldrig kunnat ha andra planer så att säga eftersom han bara tänker på sig själv och hans behov av att få träffa dom och har ingen förståelse för att dom kanske inte alltid vill. Därav känns det bättre att inte ha något skriftlig. Han hämtar inte hemma hos oss pga att jag inte vill att han ska komma så nära vårat hem. Jag vill hålla honom så långt ifrån mig som möjligt och han och hans släkt ska inte få ytterligare saker att skvallra om helt utan anledning. Han har aldrig heller föreslagit att göra det. .[/quote]Fast har ni ett muntligt avtal och "rutin" på umgänget med vh (ovan skriver du varannan vecka, men det var väl varannan helg?) så kan du inte bara ändra som du finner bäst.

Vi har oxå bonus vh och visst har hon fått avstå från både det ena o det andra.. Vi finner det viktigare att hon träffar sin andra familj (oss) än går på alla kalas, marknader, tomteparader, discon osv som råkar infalla på "våra" helger.

Ju äldre hon blir desto viktigare blir det såklart men vill hon gärna gå på ngt så får hon ringa o kolla om det går och även kolla med mamman om det går att byta helg. En förälder som träffar sitt barn vh brukar finna just dem helgen ganska viktig. Och ur min erfarenhet har boendeföräldern (iallafall i vårt fall) väldigt svårt att förstå det..

Ni får helt enkelt hålla pappans helger fria.. Iallafall tills de blir lite äldre. Eller kolla om han kan tänka sig att BYTA helg ibland..

Och det du gör då är att antingen göra en orosanmälan till soc, eller stämmer för mindre umgänge. Gör du som du beskriver här riskerar du att det uppfattas som att du försvårar umgänge och inte håller dig till er överenskommelse. Vill det sig riktigt illa kan pappan få igenom vårdnad o boende om han stämmer för det. Du får inte skit här men det är så ofta så verkligheten ser ut..

Som jag o flera sagt tidigare så räknas inte barnen vara tillräckligt gamla för att besluta om sådant själva.

Ett barn har inte samma konsekvenstänkande som en vuxen och kan mkt lätt påverkas (av att de känner att du inte tycker om pappan tex). De ser vad som är roligt "här o nu".. Ett kalas är kul, men det innebär då att de inte träffar pappan på fyra veckor.

Antingen får du försöka komma överens om att ni vid sådana tillfällen byter helg. Eller så får barnen missa kalaset.

Det känns ärligt talat som om du inte tar åt dig vad ngn av oss säger här..