Om jag vägrar att träffa umgängesföräldern

HA! Skyddar honom gör jag definitivt inte. Den här människa hatar jag så mycket att ord inte räcker till  tro mig.Att jag skulle skydda honom var det absolut löjligaste jag hört. Man kan väl säga som så att jag känner honom väldigt väl. Dessutom så får man inte lämna på dagis när en av föräldrarna är hemma.

Ytterliggare en anledning till att jag vet att han inte vill lämna/hämta i skola/fritids är för att han är så jäkla rädd för att visa sig där för någon efter att barnen berättade vad han gjort emot mig mfl. Han skrev ju över vårdnaden på mig till stor del för att slippa bli inblandad i skolbiten.

Jag har ju egentligen inga bevis, ord mot ord liksom och även fast jag gjort anmälan på honom så säger han ju att det bara är lögn alltsamman.
Nä, det känns inte alls bra att skicka iväg mina barn dit när jag vet hur det är där, barnen sätts framför tvn när han spelar dator eller bråkar med flickvännen. Dessutom är han expert på att ge barnen dåligt samvete och säger åt dom att nu har han minsann lagt sina allra sista pengar på dom så nu får dom vara tacksamma osv. Sådant ska inte barn behöva höra och om han nu inte har råd att ha dom så varför envisas med att ha dom och sen ge dom skulden för att han inte har råd att köpa cigg/mat etc.
Helt ärligt så hade jag gärna sett att umgänget blev mer sällan men jag vet inte riktig hur jag ska göra för att det ska bli så för han går till angrepp så fort jag ens nämner det. Anledningen till att jag inte nekar honom är att jag inte får det enligt lag eller det är barnen som jag inte får neka egentligen ju. Dock så känns det som om det inte är alltid som dom vill åka dit och dom missar en massa saker kalas med vänner/skoldisco osv pga att jag måste tvinga iväg dom.
När ska man egentligen ta barnens önskan på allvar och inte tjata iväg dom trots att dom hellre vill vara hemma?
Barnen är 7 och 9 år.

Jag svarar bara på det sättet som jag vet att han själv skulle göra och då kommer inte det alternativet ens på fråga. Han har inte ens vågat närvara vid saker som han skulle när han också stod som vårdnadshavare.

Han kommer inte att göra ett dugg emot skolpersonalen annat än att skämmas ihjäl för trots att han slåss bakom lyckta dörrar så är han en räddhare i de flesta andra sammanhang.

Tack så mycket för det svaret, det var det smartaste hittills men han kommer att bli fly förbannad när jag lägger fram det.

Han betalar inte ens pengar till Fk utan allt underhåll får Fk betala. Detta vet jag eftersom han själv var dum nog att berätta det för mig.

Enligt honom så fungerar allt bra, han tänker ju inte på att jag mår skit över att behöva träffa honom.

Det som oroar mig är att han ska vägra att hämta på fritids och trycka på att vi ska göra som vi brukar. Men om han vägrar det jag föreslår/bestämmer så kan han väl inte gnälla på att han inte får träffa barnen sen bara för att hämtnings/lämningssättet inte passar honom? Jag borde väl ha ryggen helt fri då va för jag har ju som sagt inte nekat något? Även det här med hur ofta barnen vill eller inte vill åka dit måste han respektera för jag tänker inte skicka iväg dom till honom igen mot deras vilja.

Nej, dom har ju ingen fritidsplats eftersom jag är mammaledig och eftersom jag kommer att fortsätta vara hemma länge så kommer det inte att bli beviljat, frågade lite på skolan idag. Jag vet dessutom att även om vi mot förmodan skulle få plats så kommer han inte att betala någonting så räkningen hade gått till mig då.

Kan även upplysa om att barnen idag själva igen sagt att dom inte vill åka iväg så ofta. De är bjudna på kalas både nästa och nästnästa helg och har själva sagt att dom absolut vill gå för det ska alla deras kompisar göra. När jag idag informerade exet om detta så blev han jättearg och påstod att dom får gå när dom är hos mig, alltså struntar han blankt i att dom blir ledsna. Han bryr sig inte ett dugg om att lyssna på barnens vilja medan jag anser att dom är stora nog att få fatta vissa beslut själv.

Nej, vi har inget fastställt umgänge och det är inte tvn som oroar mig utan att det förekommer misshandel i hemmet samt en massa skitsnack om mig.

Jag hade gärna sett att det blev så men så funkar inte denna sjuka världen vi lever i. Istället så blir jag tvingad att träffa den här förbannat hemska människa fyra gånger i månaden. Men, men, nu kanske det blir någon ändring trots allt eftersom barnen börjat att tveka till att vilja fara iväg, åtminstonne inte lika ofta.

Det trista är ju att jag trots minst två misshandlade tjejer, spelmissbruk, alkoholproblem (åtminstonne tidigare), skitsnack om mig mm inte har något som helst bevis så om jag skulle dra igång någonting så är jag nästintill säker på att det inte skulle leda någonvart utan jag skulle bara få se hans självgoda min över att än en gång ha vunnit eller hur man ska säga.

Det känns som att enda sättet som jag ska kunna vinna är att låta barnen själva bestämma och låta deras talan vara lag och i de fall de vill åka så får jag väl parkera en bit bort.

Det känns hopplöst och väldigt frustrerande att känna till all skit han gör/har gjort men inte kunna göra någonting åt det/straffa honom för det.

Så hur har ni bestämt umgänget hittills då? eftersom ni inte har något avtal? Blir det inte lugnas för alla om ni har ett avtal, så att alla vet vad som gäller. Barnen kanske mår bättre av att de vet att dom ska åka till pappa den o den helgen. Om han stämmer dig, så ligger det ju dig i fatet att ha låtit barnens ord vara lag. Då försvårar ju du deras umgänge. Om ni får till ett avtal så kan ni säkert få in i avtalet hur lämning och hämtning ska gå till. Varför hämtar inte han hos er? Han kan stanna till utanför så kan barnen bara springa ut.[/quote] Vi har haft ett muntligt avtal med varann vecka. Det som skrämmer mig med om vi skulle skriva ett avtal att han aldrig någonsin skulle låta barnen få göra någonting annat på hans helger även fast dom själva vill det. Så barnen hade aldrig kunnat ha andra planer så att säga eftersom han bara tänker på sig själv och hans behov av att få träffa dom och har ingen förståelse för att dom kanske inte alltid vill. Därav känns det bättre att inte ha något skriftlig. Han hämtar inte hemma hos oss pga att jag inte vill att han ska komma så nära vårat hem. Jag vill hålla honom så långt ifrån mig som möjligt och han och hans släkt ska inte få ytterligare saker att skvallra om helt utan anledning. Han har aldrig heller föreslagit att göra det. .

Nu så handlade ju allting om att jag inte litar på pappan, att det inte är en sund miljö samt att barnen sällan vill åka dit när det är sagt så ge fan i att ge mig skulden. Det är väl inte så konstigt att jag vill följa mina barns önskan, speciellt eftersom jag själv levt med denna lögnaktiga spelmissbrukande kvinnomisshandlare i så många år. Jag blir förbannad över att det är jag som får skit i vanlig ordning.

Men när barnen är hos pappan så är det han som bestämmer vad de ska göra. Du ska inte bestämma kalas och aktiviteter på hans helger. Det är barnens tid med sin pappa och kanske viktigare än ett kalas om de bara träffar honom varannan helg. Även om ni bara har ett muntligt avtal så är det ändå han som bestämmer på sin tid. Inte du![/quote] Det verkar verkligen som om folk gör allting för att missuppfatta... Det är inte jag som bestämmer att barnen ska gå på olika saker men om dom hellre vill göra det än att sitta hemma hos honom och lyssna på när han bråkar med flickvännen och enbart se hans ryggtavla när han sitter och spelar bort sina pengar vid datorn och sen blir på dåligt humör och skuldbelägger barnen för att han måste ta sina sista slantar för att köpa mat till dom, ja då tänker jag inte stå i vägen för om inte dom vill åka dit.

Hur tänker du nu? Om han bara har barnen varannan helg så är det väl självklart att han vill träffa dem den helgen och inte vara utan dem för att det är kalas, discon och annat som ska gå före. Skulle du själv vilja vara utan barnen jämt? Kanske ska ni byta så att barnen bor hos honom så kan du få ha dem, om det passar honom och barnen för andra aktiviteter och nöjen kommer före att de ska träffa dig?[/quote] Nu tycker jag att du är löjlig eftersom det är han själv som satt sig i denna situationen och skulle aldrig vilja ha dom på full tid för det är för ansträngande. Ena barnet har dessutom en diagnos och kräver mycket mer tid, sjukhusbesök osv och har svårt för att skaffa vänner. Därav ser jag det som mycket viktigt att det inte missas kalas och dyl men jag tvingar inte fram det utan det kommer ifrån barnet. Dock så har jag fått tacka nej så många gånger att barnen numera knappt vågar bli glada eftersom dom måste kolla vilken helg det är först. Sen så är det barnen som har umgängesrätt och inte föräldern. Rätta mig om jag har fel.

Och det du gör då är att antingen göra en orosanmälan till soc, eller stämmer för mindre umgänge. Gör du som du beskriver här riskerar du att det uppfattas som att du försvårar umgänge och inte håller dig till er överenskommelse. Vill det sig riktigt illa kan pappan få igenom vårdnad o boende om han stämmer för det. Du får inte skit här men det är så ofta så verkligheten ser ut..[/quote] Våran överenskommelse var ok innan jag fick veta att han misshandlat ytterligare en flickvän samt nu har ännu större spelberoende än förut dvs gigantiskt. När jag dessutom fick veta att barnen blir indragna och skuldbelagna i hans pengaproblem och att barnen måste stå ut med bråk och en massa skitsnack om mig, deras mamma så känns det inte längre alls lämpligt att dom är där så ofta. Dessutom så hittas det på lögner om mig och släkten på min sida helt utan anledning. Jag fattar inte hur man mer än gärna ger mig vårdnaden eftersom jag anses sköta allting så himla bra för att sen hugga mig i ryggen??? Jag fattar ingenting?

Vi har haft ett muntligt avtal med varann vecka. Det som skrämmer mig med om vi skulle skriva ett avtal att han aldrig någonsin skulle låta barnen få göra någonting annat på hans helger även fast dom själva vill det. Så barnen hade aldrig kunnat ha andra planer så att säga eftersom han bara tänker på sig själv och hans behov av att få träffa dom och har ingen förståelse för att dom kanske inte alltid vill. Därav känns det bättre att inte ha något skriftlig. Han hämtar inte hemma hos oss pga att jag inte vill att han ska komma så nära vårat hem. Jag vill hålla honom så långt ifrån mig som möjligt och han och hans släkt ska inte få ytterligare saker att skvallra om helt utan anledning. Han har aldrig heller föreslagit att göra det. .[/quote] Jag förstår inte på vilket sätt jag skulle försvåra umgänget om vi har bestämda helger men att barnen får bestämma om dom vill åka eller ej?? Det är ju barnen som har rätt till föräldern. (om dom vill) så varför skulle det inte funka att göra så?

Jag kommer att göra en orosanmälan men kommer att ringa familjerätten först så att jag har stöd ifrån dom. Kanske anser dom att jag kan hålla inne med umgänget tills en utredning gjorts?