Konstig beteendeförändring

Jag tror att beteendeförändringen är en del av kattens naturliga mognadsutveckling. Vid ungefär 2-4 års ålder infaller den utvecklingsfas som kan kallas social mognad hos katter. Det är då de blir vuxna på riktigt.

Att det finns en yngre katt i hemmet förstärker ofta en äldre katts vuxenbeteende.

Att leka, kommunicera genom att jama och kela är beteenden som till stor del hänger med från kattungetiden, så att de minskar hos en vuxen katt med tillgång till självständig utevistelse och som tagit på sig vuxenrollen i en kattrelation är helt naturligt.

Angående kastrering så kan jag säga att fertilitet kan "störa" och påverka katters relation till varandra väldigt mycket. Särskilt när en yngre och naturligt underlägsen katt plötsligt blir könsmogen och därigenom får ett annat beteende och en annan naturlig status. För att undvika onödigt trubbel i relationerna bör man se till att alla katter i kattgruppen kastreras (helst innan könsmognad).

När det gäller den övriga frågan måste man försöka undvika att tolka katters beteende utifrån mänskiga värderingar och känslor. Eftersom Molly är äldre än Maja och dessutom var först på reviret är förmodligen båda katterna mycket väl medvetna om vem av dem som egentligen bestämmer. Jag gissar t.ex. att det oftast är Molly som tvättar Maja och inte tvärtom?

Att de väljer att sova ihop och tvätta varandra visar att katterna kommer mycket bra överens och accepterar varandra fullt ut. De har inga problem med sina olikheter. Att Molly har överseende med Majas lekfullhet och inte säger ifrån när hon blir anfallen på lek samt att hon ofta väljer att hålla sig lite i bakgrunden betyder inte att hon är ledsen och känner sig undanskuffad. Hon följer sina mognadsmässiga instinkter i Majas närvaro och verkar hantera dem på ett bra sätt tycker jag.

Att låta en yngre fertil katt få ungar är verkligen att ställa till det relationsmässigt i en kattgrupp. Katternas invanda roller, beteenden och status sin emellan ställs på ända och det kan ta lång tid att reparera. Allt för de 12 ynka veckor som kattungarna behöver tillsammans med sin mamma. När dessa 12 veckor har gått är mamman ofta både urtrött på sina ungar och osams med sina tidigare kattkompisar.

Att para sig är en fortplantningsdrift hos okastrerade katter som finns där för artens överlevnad. Den driften går inte på något sätt att jämföra med människors barnlängtan och tankar på kärlek och livsinnehåll. För vissa människor kan säkert barn vara "meningen med livet", men en katt har inte sådana avancerade tankar och tiden med "barnen" är för dem dessutom väldigt kort. Att behålla en kattunge ur kullen är ibland omöjligt p.g.a. mammans ovilja att ha kvar den upp i vuxen ålder i sitt revir. En kastrerad katt kan däremot skapa väldigt starka och livslånga band till en obesläktad katt.

En katt som fått ungar blir inte mer social. Den tvingas bli vuxen väldigt snabbt och en mentalt vuxen katt har snarare svårare att släppa sina instinkter genom att gosa och leka. Trots att dräktighet och förlossning är naturliga tillstånd bör man även vara medveten om vilken hälsorisk det innebär för katten. Det är mycket som kan gå fel och att katter dör p.g.a. förlossningskomplikationer är inte helt ovanligt.