• Anonym (Now what?)

    Långdistans. Flytt. Dödläge. Hjälp mig tänka.

    Vi hade ett förhållande för länge sen men har alltid hållit kontakten och gjort saker tillsammans under alla år isär. Jag flyttade till andra sidan jordklotet för många år sen. Vi har båda haft andra partners under tiden men har alltid älskat varandra och sagt att det säkert blir vi en dag. Nu står vi här och är på det klara med att vi vill ha varandra och det lämpligaste vore förstås att jag flyttar tillbaka till mitt hemland. Jag vill inte göra det innan han har gjort slut med sin nuvarande sambo och han vill inte göra slut innan han vet att jag flyttar. Så ni fattar dödläget vi står i nu?

    Han tycker att jag ska ta ett beslut om att bo i Sverige oberoende av honom och lovar att han naturligtvis gör slut om jag kommer till Sverige och jag säger att jag inte tänker flytta med bara hans ord på att han gör slut om jag flyttar dit. Han säger att han är rädd att jag inte kommer att trivas och vilja flytta igen och det vill han inte ha på sitt samvete (att det är hans fel att jag flyttade dit) och att han då dessutom har han gjort slut i onödan med någon som han trivs med men visserligen inte älskar. (Jag förstår hur det sista låter och att han låter som en idiot men jag förstår delvis vad han menar.) Han har aldrig älskat dom han har varit med för kärleken har varit reserverad för mig och dom andra har varit sällskap, säger han och det har han alltid sagt. Men det är struntsamma egentligen utan vad jag vill veta är om det är han som är konstig som vill att jag ska flytta till Sverige pga mer än honom eller är det jag som är konstig som tycker att han ska göra slut med sambon innan jag flyttar? Jag vet varken ut eller in just nu och börjar undra om han inte är seriös fast allt annat visar på det. Han är ju en väldigt stor orsak till att jag skulle flytta till Sverige igen om det blir så.

  • Svar på tråden Långdistans. Flytt. Dödläge. Hjälp mig tänka.
  • frökenelisabeth

    Oj, förstår ditt dilemma. Nånstans behöver ni ju ta egna beslut, oberoende av den andra, bägge två. Fundera på om ni vill satsa eller låta bli. För oavsett vem som tar beslutet först så kan ni ju ändå hamna i den situationen att det tar slut, och ni har offrat något för relationen bägge två. Så är livet ju, man offrar ofta något för att få något annat, och det går inte att veta på förhand hur framtiden blir. Man får bestämma sig för att satsa om man tycker det är värt det, helt enkelt Lycka till!

  • Tow2Mater

    Det kanske blir ni en dag, men den tiden är tydligen absolut inte kommen ännu. Lev era separata liv ett par år till, och forsok då på nytt. Men i stort tycker jag forsta steget nån ska ta, om det behovs, är att se till att ni båda är singlar innan ni gor nåt annat alls. Det är normalt forfarande, oavsett om man bor enbart  i Sverige, eller i olika länder.

  • Anonym (Now what?)
    frökenelisabeth skrev 2014-01-23 20:04:51 följande:
    Oj, förstår ditt dilemma. Nånstans behöver ni ju ta egna beslut, oberoende av den andra, bägge två. Fundera på om ni vill satsa eller låta bli. För oavsett vem som tar beslutet först så kan ni ju ändå hamna i den situationen att det tar slut, och ni har offrat något för relationen bägge två. Så är livet ju, man offrar ofta något för att få något annat, och det går inte att veta på förhand hur framtiden blir. Man får bestämma sig för att satsa om man tycker det är värt det, helt enkelt Lycka till!
    Men jag tycker jag offrar betydligt mer om jag ska vara krass. Det är ju jag som lämnar mitt liv och min vardag för ett land jag inte har bott i på många år och det "värsta" som kan hända honom är att han lämnat en kvinna "i onödan" som han har varit ihop med i drygt 2 år bara och inte ens älskar men trivs ok med. Min insats känns betydligt högre menar jag. Har jag verkligen så fel i hur jag tänker?

    Tack för dina vänliga ord förresten.
  • Tow2Mater

    Du kan ju ringa hans kvinna och låta henne bidra med sin åsikt i frågan. Kanske rent av låta henne bestämma, så slipper ni båda undan direkta beslut?

  • Anonym (Now what?)
    Tow2Mater skrev 2014-01-23 20:08:36 följande:
    Det kanske blir ni en dag, men den tiden är tydligen absolut inte kommen ännu. Lev era separata liv ett par år till, och forsok då på nytt. Men i stort tycker jag forsta steget nån ska ta, om det behovs, är att se till att ni båda är singlar innan ni gor nåt annat alls. Det är normalt forfarande, oavsett om man bor enbart  i Sverige, eller i olika länder.
    Det här med att leva separata liv i några år till fungerar nog inte så bra. Vi har ju försökt i alla år men det blir pannkaka för oss båda. Vi måste ju göra något radikalt nu. Men jag tycker inte att det är en konstig önskan av mig att han ska ha gjort slut innan jag flyttar, tycker ni det? Har han rätt i att jag borde bestämma mig för att bo i Sverige oavsett om jag är med honom eller inte? Dvs att mitt beslut att bo i Sverige inte ska ha det minsta lilla med honom att göra?
  • Anonym (Now what?)
    Tow2Mater skrev 2014-01-23 20:14:05 följande:
    Du kan ju ringa hans kvinna och låta henne bidra med sin åsikt i frågan. Kanske rent av låta henne bestämma, så slipper ni båda undan direkta beslut?
    Hon vet redan att hon är ett andrahandsval men tycker tydligen att det är ok. Tyst
  • Tow2Mater
    Anonym (Now what?) skrev 2014-01-23 20:14:20 följande:
    Har han rätt i att jag borde bestämma mig för att bo i Sverige oavsett om jag är med honom eller inte? Dvs att mitt beslut att bo i Sverige inte ska ha det minsta lilla med honom att göra?
    Nej, jag tycker han har fel. Att flytta bara for hans skull är helt ok, men att forsoka hitta psudoanledningar som egentligen inte finns är ju bara idioti.
  • Tow2Mater

    Vill han att ditt beslut att bo i Sverige inte ska ha det minsta lilla med honom att göra, vill han ju bara "svära sig fri" från all skuld och daligt samvete over att du måstat lämna allt ifall era planer misslyckas.

  • frökenelisabeth
    Anonym (Now what?) skrev 2014-01-23 20:10:10 följande:
    Men jag tycker jag offrar betydligt mer om jag ska vara krass. Det är ju jag som lämnar mitt liv och min vardag för ett land jag inte har bott i på många år och det "värsta" som kan hända honom är att han lämnat en kvinna "i onödan" som han har varit ihop med i drygt 2 år bara och inte ens älskar men trivs ok med. Min insats känns betydligt högre menar jag. Har jag verkligen så fel i hur jag tänker?

    Tack för dina vänliga ord förresten.

    Vet inte om du har fel, men jag tror man ska låta bli att jämföra insatserna, och i stället bara försöka koncentrera sig på sitt eget. Du tvivlar på om det är värt det, jag brukar tänka att när man tvivlar så är det ett tecken på att man inte är mogen för att ta ett beslut. Då får man helt enkelt vänta, och sen kommer det en dag då beslutet inte går att skjuta upp längre. Så har det i alla fall varit för  mig vid stora beslut...

    Finns det någon möjlighet att du kan flytta tillbaka på prov - ta tjänstledigt från jobbet ett år och hyra ut din bostad i andra hand? I så fall har du ju en liten dörr öppen.
Svar på tråden Långdistans. Flytt. Dödläge. Hjälp mig tänka.