Långdistans. Flytt. Dödläge. Hjälp mig tänka.

Som sagt, jag tror inte på det där med att jämföra, det blir så skevt eftersom det inte går att göra en objektiv bedömning. Jag tror på att försöka ta reda på var man själv står och vad man är villig att satsa utan att snegla på vad den andra satsar. Det är svårt, men för mig hade det varit det enda sättet att komma till ro i ett beslut, utan att det blir en dragkamp om vem som har rätt.

Jag skulle säga att den som behöver mest hänsyn är den som hoppar först. Och att ni behöver prata massor med varandra och vara öppna om er respektive längtan och de rädslor ni har. Det låter som om ni redan pratar mycket om detta, men eftersom ni fortfarande tvivlar så tänker jag att det finns ett behov av att prata ännu mer. Förhoppningsvis, när ni har stött och blött era innersta tankar och funderingar tillräckligt många gånger så vågar en av er ta språnget, och den andra följa efter.

För jag tänker att om du kunde se in i framtiden och vara säker på att han lämnade sin sambo för dig, så skulle du våga och vilja flytta tillbaka...? Eller?

Vi pratar mycket så det är ju en bra början. Vi har alltid varit öppna och lyssnat på varandra så det är ju också en fördel. Du har kanske rätt i att den som hoppar först borde få mest hänsyn och jag ska nog lägga fram det så till honom. Det är ingen dröm att bo i Sverige igen men om jag visste att det skulle fungera bra och tills döden skiljer oss åt med honom så skulle jag flytta. Tror jag.

För att du är en självständig individ och det sämsta man kan göra är att flytta för någon annans skull. Ska du flytta, gör det för att du vill det av hela ditt hjärta, inte för att han ber dig. Vem vet, när du väl är där, kanske han inte vill ha dig. Vad gör du då?

Men som sagt, alla är vi olika.

Hur gamla är barnen förresten?

Ok. Ni vill båda ha garantier. INGEN av er kan få det. Du kan aldrig lova att du trivs helhjärtat alltid i Sverige, du kan inte veta att han kommer att lämna.

Som ag ser det har du några val här.

1 Skita i det
2 Ringa hans kvinna och meddela att du är på väg, så hon kan börja packa. Säg dock till honom att du kommer att göra det.
3 Chansa. Sluta ditt jobb, säg upp/sälj (eller hyr ut) din bostad
4 Ta semester om du kan. Eller säg upp dig om du inte kan ta semester och om det är lätt att få jobb där du bor och hyr ngt i Sverige/bo hos någon släkting medan du letar lgh och bostad

Du menar att man ska vilja bo i ¤valfri stad/land¤ för att man vill bo där och inte pga att den man älskar bor där? Ja, det är kanske ett bra motto att leva efter men jag tror att det är många kärlekshistorier som aldrig skulle bli något om ingen är villig att flytta på sig. Visst finns rädslan att han trots allt inte gör slut med henne om jag flyttar så det är därför jag har vänt mig hit för att rådfråga andra innan jag fortsätter diskussionen med honom. Det är ju därför jag tycker att jag har mer att förlora än vad han har. Om jag flyttar och han inte gör slut så har jag förlorat hela mitt liv. Om han gör slut och jag inte flyttar så är det enda han har förlorat en kvinna som han känt ett par år och trivs med men inte har några djupare känslor för. Jag kan verkligen inte låta bli att tycka att jag förlorar betydligt mer om det går åt skogen för oss.

Ja, om inte han tar tag i saken och ber henne flytta så får jag göra det snart. Ibland så känner jag för att strunta i det om han inte gör slut först. Men sen tänker jag lite på hans rädslor och undrar om han kanske har rätt i det han säger och plötsligt så vet jag ingenting igen eller vad som är rätt och fel. Det kanske inte är fel av honom att vilja att jag flyttar dit för min egen skull? Eller kanske är han bara en stor fegis och vill lägga över allt ansvar på mig?

Om kärleken är stark mellan er så finns det inget brus som kan störa, därmed borde inget hindra er från att flytta samman som jag ser det. Säger han att han är redo för dig och vice versa så får man väl lita på det och sätta igång med flytten. Tror ni borde träffas och planera i detalj så ni vet vart och boendeform. Ni måste ju lita på varann....

Ja det anser jag. Även om jag älskade någon som bodde i Sibirien så skulle jag aldrig flytta dit. Men som jag säger, alla är olika, jag behöver mer än ett löfte för att flytta till någon å när personen i fråga inte ens klarar av att göra slut med sin sambo för att visa att den menar allvar med sitt löfte, så har jag svårt att se att jag skulle ta steget att flytta dit.

Men jag känner inte honom, jag är inte du, så därför så kan jag inte avgöra vad du ska göra, jag kan bara ge min syn på det hela, utifrån mina preferenser.

Jag kan tänka mig att flytta för någons skull men det blir svårt att göra det när han inte gör slut med henne först precis som du säger. Där faller allt för mig och gör att jag tvekar något enormt. Jag behöver något mer än ett löfte om att göra slut också även om jag inte tvivlar på hans kärlek till mig. Det låter kanske konstigt att jag inte tvivlar på hans kärlek när jag samtidigt funderar på om han verkligen skulle göra slut...Det är det som är så konstigt. Vi litar på varandra i alla andra avseenden och vi vet hur mycket vi älskar varandra och vad vi betyder för varandra så vad är det som felar just gällande flytten? Är det för att det är ett så enormt stort steg för mig vilket gör mig osäker och som gör honom osäker på mig i sin tur? Jag vet inte! Vi träffades för några månader sen och gjorde upp det mesta tyckte jag men nu är jag osäker igen.

Ursäkta mig men det är typiskt kvinnor.....velar hit och dit. Inte meningen att vara elak men ofta är det väl kvinnor som har svårt att bestämma sig eller/och överanalyserar. Jag tror det blir bra när ni sätter igång. Du skall inte vara osäker och oroa dig jag är säker på att han är med på tåget när det kommer i rullning. Men ni bör nog ses innan ni kör igång the masterplan. Det blir nog bra.

Jag log stort när jag läste det här. Är du en man kanske? Det kan mycket väl vara så att han visst är med på noterna när han märker att jag är på väg till Sverige. Han har ju drömt om det här i åratal och velat detta så varför skulle han tveka om hans drömmar väl går i uppfyllelse? Det vore ju jättekonstigt! Men ändå så finns det en liten, liten rädsla hos mig att han backar på alla löften och allt han säger sig känna för mig. Jag kan inte hjälpa att oron och rädslan finns där i bakhuvudet. Kanske är det för att det är ett så stort beslut ändå att byta land och liv?

Ja jag är man...Om han drömt om detta i åratal så låter han inte chansen gå förbi när den kommer var så säker. Jag är säker på att han kommer till dig, jag tror du fått lite hjärnspöken eller kanske lite flyttångest.... Jo det är ett stort beslut att byta land lite större än att bara byta län men gör man det av rätt orsaker så är beslutet enkelt i alla fall. Tycker egentligen inte att du har något att tveka på om ni båda vill detta så är det ju väldigt fint. Oroa dig inte.

Jag uppskattar allas svar och hjälp i den här tråden men det är roligt att få en mans åsikt på saker och ting ibland på ett forum där mest tjejer håller till.

Om jag enbart hänvisar till hans känslor nu så har han älskat mig och velat vara med mig under många, många år. Alla runt omkring honom säger att han älskar mig; hans barn, kompisar, kollegor och tom hans föredetta flickvän som jag har lärt känna. Han säger alla dom rätta sakerna och visar alltid hur mycket han älskar mig så det är inte hans kärlek jag tvivlar på så mycket som på hans handlingar om jag väl dyker upp i Sverige. Tänk om han inte lämnar henne? Tänk om hon inte släpper honom? Tänk om han tvärångrar sig när han vet att han kan få mig??? Att jag inte är rolig längre när jag äntligen ger efter? Ja, som du hör så har jag många hjärnspöken och en rejäl dos av flyttångest. Men det kanske är bra för annars skulle jag ju vara en urblåst bimbo om jag inte tänkte till lite. Problemet är att jag ibland har svårt för att sluta tänka så mycket och bara gå på känslan.

Förresten, när anser du att han borde göra slut med henne i förhållande till när jag ska flytta? Tänkte om du som är man tänker annorlunda än jag och dom tjejer som har svarat. Borde han göra slut nu direkt för att jag säger att jag tänker flytta eller är det inte så konstigt att han väntar tills han ser lite närmare när jag faktiskt kommer att bo i Sverige igen?

12% är män i detta forum..... Det finns ett visst underhållningsvärde och ger ett avbrott från annat.

Jag känner ju inte din man och vet ju inte exakt hur det ser ut på dennes hemmaplan. Men jag utgår från att om han sagt så till dig så kommer det att ske. Svårt att sia i när han slår till. När ni är överrens om att köra så rullar det på. Han gör sitt och du ditt så möts ni nog samtidigt. Du skall se att det löser sig.

Men varför är det ts, som är den som gör den största "gesten", som måste börja? Verkar inte mannen ifråga vela precis lika mycket eftersom han inte gör slut med sin kvinna?

Jo men jag nämnde det innan att kanske de skulle sammanstråla och koordinera hela projektet. Därmed sätter de igång på var sitt håll. Men visst kan väl han börja med att skicka kommande exet.... Tänkte lite så att det är kortare ledtid för honom som gör allt på lokalplanet medan hon får flytta över halva klotet vilket tar längre tid.
Sedan är ju detta i grund och botten ingen ny historia dem emellan så jag utgår från att de litar på varann sen innan och därmed enklare att sätta igång utan att fundera över vem som tar steg 1.
Om hon tar första steget så är ju bollen i rullning......

Aha, vuxna barn. Ett annat läge.

Ja, varför  du tvekar, vet bara du. Själv skulle jag tveka eftersom han haft andra kvinn or med dig samtidigt. Det är en vana en del män har. Svår att utrota.