• Anonym (Now what?)

    Långdistans. Flytt. Dödläge. Hjälp mig tänka.

    Vi hade ett förhållande för länge sen men har alltid hållit kontakten och gjort saker tillsammans under alla år isär. Jag flyttade till andra sidan jordklotet för många år sen. Vi har båda haft andra partners under tiden men har alltid älskat varandra och sagt att det säkert blir vi en dag. Nu står vi här och är på det klara med att vi vill ha varandra och det lämpligaste vore förstås att jag flyttar tillbaka till mitt hemland. Jag vill inte göra det innan han har gjort slut med sin nuvarande sambo och han vill inte göra slut innan han vet att jag flyttar. Så ni fattar dödläget vi står i nu?

    Han tycker att jag ska ta ett beslut om att bo i Sverige oberoende av honom och lovar att han naturligtvis gör slut om jag kommer till Sverige och jag säger att jag inte tänker flytta med bara hans ord på att han gör slut om jag flyttar dit. Han säger att han är rädd att jag inte kommer att trivas och vilja flytta igen och det vill han inte ha på sitt samvete (att det är hans fel att jag flyttade dit) och att han då dessutom har han gjort slut i onödan med någon som han trivs med men visserligen inte älskar. (Jag förstår hur det sista låter och att han låter som en idiot men jag förstår delvis vad han menar.) Han har aldrig älskat dom han har varit med för kärleken har varit reserverad för mig och dom andra har varit sällskap, säger han och det har han alltid sagt. Men det är struntsamma egentligen utan vad jag vill veta är om det är han som är konstig som vill att jag ska flytta till Sverige pga mer än honom eller är det jag som är konstig som tycker att han ska göra slut med sambon innan jag flyttar? Jag vet varken ut eller in just nu och börjar undra om han inte är seriös fast allt annat visar på det. Han är ju en väldigt stor orsak till att jag skulle flytta till Sverige igen om det blir så.

  • Svar på tråden Långdistans. Flytt. Dödläge. Hjälp mig tänka.
  • Anonym (Now what?)
    Tow2Mater skrev 2014-01-23 20:16:22 följande:
    Nej, jag tycker han har fel. Att flytta bara for hans skull är helt ok, men att forsoka hitta psudoanledningar som egentligen inte finns är ju bara idioti.
    Menar du att jag isf skulle försöka hitta andra anledningar till att jag vill bo i Sverige även om han inte fanns i mitt liv? Jag kan säkert lära mig att bo i Sverige igen antar jag men det är ju inte så att jag tänker på att flytta till Sverige bara för att jag inte har något bättre för mig. Han säger att även om det är hans högsta önskan att vi är och bor tillsammans så vill han inte tjata dit mig heller. Jag blir förvirrad.
  • SupersurasunkSara
    Tow2Mater skrev 2014-01-23 20:14:05 följande:
    Du kan ju ringa hans kvinna och låta henne bidra med sin åsikt i frågan. Kanske rent av låta henne bestämma, så slipper ni båda undan direkta beslut?
    Bra förslag!
    Anonym (Now what?) skrev 2014-01-23 20:15:53 följande:
    Hon vet redan att hon är ett andrahandsval men tycker tydligen att det är ok. Tyst
    Jo, men om du meddelar att du är på väg till Sverige och att du vill förvarna henne så hon hinner packa ordentligt så låter det nog helt annat.

    Ärligt talat, killen låter som en fjant. Du offrar mest. Dock, kan du komma till Sverige på en längre semester typ? Finns ju lgh att hyra via sembostäder etc tex, så märker du ju om han lämnar henne eller bara snackar en massa skit. Om du nu vill ha honom trots hans fjanteri.

    Sen får du ju så klart åka tillbaka och hämta dina grejor om du ska ha nåt med dig. Jobb kan du ju söka här också, du kan ju alltid tacka nej om du får ett men väljer att stanna där du är. Intervjuer kan du ju ta när du ändå är hä på semester.

  • Anonym (Now what?)
    Tow2Mater skrev 2014-01-23 20:19:24 följande:

    Vill han att ditt beslut att bo i Sverige inte ska ha det minsta lilla med honom att göra, vill han ju bara "svära sig fri" från all skuld och daligt samvete over att du måstat lämna allt ifall era planer misslyckas.


    Det är ungefär så jag har tänkt utan att kunna sätta ord på det! Tack. Det ska jag säga till honom och se vad han säger då.
  • frökenelisabeth
    Anonym (Now what?) skrev 2014-01-23 20:21:30 följande:
    Menar du att jag isf skulle försöka hitta andra anledningar till att jag vill bo i Sverige även om han inte fanns i mitt liv? Jag kan säkert lära mig att bo i Sverige igen antar jag men det är ju inte så att jag tänker på att flytta till Sverige bara för att jag inte har något bättre för mig. Han säger att även om det är hans högsta önskan att vi är och bor tillsammans så vill han inte tjata dit mig heller. Jag blir förvirrad.

    Jag kan förstå förvirringen, men tänker att det är rätt sunt att inte vilja tjata och övertala någon, att man vill att personen själv ska ta ett beslut, även om detta beslut innebär kompromisser och uppoffringar. Kan tyckas vara en hårfin skillnad, men den är viktig, tycker jag!

    Jag ville t ex inte tjata på min man att skaffa barn. Men vi hade ett problem i att han inte ville och jag ville. Vi pratade om det många gånger, och efter en rejäl kris i förhållandet så bestämde han att han ville med på tåget. Han var redo att offra det som krävdes för att vi skulle kunna vara tillsammans. Det hade varit något helt annat om jag tjatat och pressat honom till det. Vet inte om du håller med mig om att det är skillnad, men så tänker jag
  • Anonym (Now what?)
    frökenelisabeth skrev 2014-01-23 20:20:43 följande:

    Vet inte om du har fel, men jag tror man ska låta bli att jämföra insatserna, och i stället bara försöka koncentrera sig på sitt eget. Du tvivlar på om det är värt det, jag brukar tänka att när man tvivlar så är det ett tecken på att man inte är mogen för att ta ett beslut. Då får man helt enkelt vänta, och sen kommer det en dag då beslutet inte går att skjuta upp längre. Så har det i alla fall varit för  mig vid stora beslut...

    Finns det någon möjlighet att du kan flytta tillbaka på prov - ta tjänstledigt från jobbet ett år och hyra ut din bostad i andra hand? I så fall har du ju en liten dörr öppen.
    Kloka ord... Att flytta på prov funkar nog inte. Tjänstledigt finns det inget som heter här tyvärr.
    SupersurasunkSara skrev 2014-01-23 20:22:23 följande:
    Bra förslag!

    Jo, men om du meddelar att du är på väg till Sverige och att du vill förvarna henne så hon hinner packa ordentligt så låter det nog helt annat.

    Ärligt talat, killen låter som en fjant. Du offrar mest. Dock, kan du komma till Sverige på en längre semester typ? Finns ju lgh att hyra via sembostäder etc tex, så märker du ju om han lämnar henne eller bara snackar en massa skit. Om du nu vill ha honom trots hans fjanteri.

    Sen får du ju så klart åka tillbaka och hämta dina grejor om du ska ha nåt med dig. Jobb kan du ju söka här också, du kan ju alltid tacka nej om du får ett men väljer att stanna där du är. Intervjuer kan du ju ta när du ändå är hä på semester.

    Kanske får kontakta henne och se vad hon säger. Det är just hans "fjanterier" med det här som får mig att tveka och då blir han ledsen och upprörd för att jag inte litar på honom. När jag är i Sverige så brukar han prioritera att träffa mig ganska mycket. Men han säger att han gör slut med henne när han vet att flyttar och jag säger gör slut nu så flyttar jag sen och ingen ger sig. Oskyldig

  • Tow2Mater

    Kanske så här då. Du soker jobb och bostad i Sverige forst. Den dag du får det, har du lagt din insats i spelet. Nu väntar du på hans insats, att han gor slut med sin kvinna och de separerar. Då det händer har ni båda lagt era insatser i form av aktiviteter. (Ingen kan spela och tro man ska kunna vinna, utan att forst ha hostat upp en instas). Han har vid det laget mer att forlora än du, men ni har båda aktivt gått in i spelet. Han ser att du menar allvar, fast det naturligtvis inte är en garanti att du trivs i Sverige när du väl kommer dit. Nu är det din tur att fortsätta - säga upp jobb, bostad, etc och faktist flytta. Trivs du inte sen, har ju du forlorat mer än honom, om du måste hitta nytt jobb och bostad igen och flytta tillbaka.

  • Anonym (Now what?)
    frökenelisabeth skrev 2014-01-23 20:27:42 följande:

    Jag kan förstå förvirringen, men tänker att det är rätt sunt att inte vilja tjata och övertala någon, att man vill att personen själv ska ta ett beslut, även om detta beslut innebär kompromisser och uppoffringar. Kan tyckas vara en hårfin skillnad, men den är viktig, tycker jag!

    Jag ville t ex inte tjata på min man att skaffa barn. Men vi hade ett problem i att han inte ville och jag ville. Vi pratade om det många gånger, och efter en rejäl kris i förhållandet så bestämde han att han ville med på tåget. Han var redo att offra det som krävdes för att vi skulle kunna vara tillsammans. Det hade varit något helt annat om jag tjatat och pressat honom till det. Vet inte om du håller med mig om att det är skillnad, men så tänker jag
    Jag kan absolut hålla med i det du skriver och tycker också att det är sunt att inte tjata men här är läget lite annorlunda kan jag tycka. Jag flyttar ju isf mycket pga honom. Ger upp hela mitt liv, nästan hela iaf. Det är inte så att jag måstemåstevillvill bo i Sverige om du fattar hur jag tänker? Om du som verkar vara en vettig person skulle vara domare i vårt fall vad skulle du säga? Vem ska göra vad först? Vem av oss tänker rätt eller fel? Vem ger upp mest och behöver därför få lite mer hänsyn kanske?
  • Tow2Mater

    Varfor anser ni det 'lämpligast" att du flyttar? Varfor kan inte han flytta till dig? Har han barn?

  • Angels

    En tanke bara, måste du promt flytta hem till Sverige? Kan inte han flytta till dig?

  • Angels
    Tow2Mater skrev 2014-01-23 20:38:15 följande:
    Varfor anser ni det 'lämpligast" att du flyttar? Varfor kan inte han flytta till dig? Har han barn?
    Missade din fråga när jag läste genom tråden. Sorry.
Svar på tråden Långdistans. Flytt. Dödläge. Hjälp mig tänka.