Så less
Här kommer (ytterligare) en gnälltråd, så ni som inte orkar läsa gnäll om bonusar kan ju lämna tråden nu. :)
Jag är less. Less på hela den här bonusfamilj-situationen. Less på att sambon inte förstår och hamnar i försvarsställning så fort jag drar upp något som jag upplever som ett problem när det gäller bonus. Less på att bli tagen för givet. Jag ska minsann ställa upp och ha bonus så fort sambon ska iväg. Han frågar inte ens. Om jag frågar om det inte går att byta just den helgen då jag tänkte passa på att hitta på någonting på egen hand blir han jättesur. Han vill inte hålla på och byta en massa (kan tillägga att detta sker väldigt sällan). När bonus mamma vill byta är det inga problem.
Jag har bara skyldigheter, inga rättigheter. Mina åsikter räknas inte. Sambon kom här om dagen och sa att bonus ska vara hos oss hela sommaren för mamman jobbar. Är det ingenting som man diskuterar i en familj? Jag ska bara hacka i mig allt och rätta mig efter sambon och hans barn? Är det det man menar med en bonusfamilj?
Svar på kommentarer jag antagligen kommer få:
- Nej jag visste inte vad jag gav mig in på när jag valde en kille med barn. Jag visste ATT han hade barn och respekterade det. Jag visste INTE att mina åsikter inte skulle räknas.
- Ja, om det fortsätter så här (antagligen) kommer jag inte stå ut och då kommer jag lämna honom. Vi har ett barn gemensamt så att packa mina väskor och dra är inget jag bara gör över en natt. Trots allt så älskar jag min sambo men det är just det här med bonus som inte fungerar.
- Jag är inte elak mot bonus utan det är sambon som gör fel (enligt mig).