Så less

Och i vår familj har ingen av oss någonsin förhört sig med den andre och tillsammans bestämt om ungarna velat eller behövt komma hem, stanna extra länge, komma på andra tider eller vad det nu kan vara. Ingen av oss skulle vara intresserade av någon sort vetorätt när det handlar om våra barn.

Men sådant var vi överens om innan vi flyttade ihop då för många år sedan. Jag skulle inte valt en partner som velat ha någon typ av utslagsröst när det gäller mina ungars vistelse i sitt hem, och jag skulle tycka att det var hemskt konstigt att bli tillfrågad om det är okej att min mans barn kommer då eller då. Det är alltid okej. 

Nej, det skulle vi inte. Men så var jag också väldigt tydlig med hur jag önskar leva mitt liv och hur jag vill ha det med mina barn och min man och jag pratade oss samman om en hel massa saker innan vi flyttade ihop. Vi har samma grad av tolerans och har överhuvudtaget samma inställning till föräldraskap. Hos oss passar det alltid att våra ungar är.

Det finns jättemånga saker som jag är villig att kompromissa runt men det finns också en del saker som jag verkligen aldrig skulle tänka mig att göra det om. Sättet på vilket jag vill leva med mina barn och deras vardag är ett sådant område. Det är viktigt att välja rätt!

Ja, om man är överens om att ha det så så kan man väl välja på det sätt som ni beskriver här. Jag skulle dock aldrig acceptera att min man sa att han inte orkade med att mina barn kommer hem. Är han sjuk och orkeslös så får han gå undan i sådana fall. Och detsamma skulle jag göra. 

SuperSunk: det låter som om ditt barn behöver en del särskilda hänsyn av förberedande art - det hade du väl knappast velat kompromissa om, gissar jag? Det är ju ett behov som ditt barn har.