Så less

Jo, det kan jag visst.

Kan ju hända att vi blir sjuka medan han är på jobbet. Inte ringer jag direkt och meddelar det då, det får han ju veta när han kommer hem.
MIna barn bor här på heltid. När de är hos sin pappa förväntar jag mig att de ringer och meddelar om de tänker komma hem tidigare.
Min mans barn har inget funktionshinder så nej, han behöver inte förberedas.

Jag har varit själv med mina barn så länge han har känt mig. Dvs mer än tio år. När han och jag blev kära efter lång vänskap visste han alltså det mesta om mig och mitt liv.
Han visste alltså att mina barn skulle vara här på heltid. Han visste också att om hans barn ska komma hit på annan tid än avtalat så måste det förberedas. Akutfall som sagt undantaget. Han var den som inte ville vara särbo.

Om man har biologiska barn kan man inte bara stänga dörren för att man är trött, borde självklart vara likadant med makens barn. Tror ingen normalt funtad mamma hade stängt dörren för sina barn.

Mina bonusar är alltid välkomna, skulle de spendera hela sommaren med oss skulle jag se de som ett nöje att få så mycket tid med dem och att syskonen skulle få ha så mycket tid. Är jag trött får min man avlasta mig, min trötthet stänger inte ute mina barn, min man eller mina bonusar.

Han har det umgänge de har fastställt, det säger jag inget om. De ruckas det inte på hur som helst. Aldrig för att någon är trött eller sjuk. Är någon sjuk så meddelar vi mamman så hon vet. Sen får hon avgöra om barnet ska komma hit eller inte.
Om han frågar mig om barnet kan komma utanför umgänget så svarar jag utefter hur situationen ser ut. 'Lite trött' som du uttrycker det skulle inte få mig att säga nej, men utmattad, ja då skulle jag kunna säga det.
Barnet ringer inte själv (än) om sådant, och barnet bor heller inte så pass nära att det kan komma hit utan hämtning av oss heller.
Vi letar bostad 30 min närmare barnet, dit finns även kommunikationer som fungerar så att barnet, när det är så stort att det kan själv, kan komma lite när det vill. När barnet är så stort, ja då har mitt barn med funktionshinder flyttat hemifrån.

VI har inget problem med detta upplägg, det är det mest folk på FL som har

Som sagt, upplägget vi har, fungerar för oss. De är inte alltid hemma, de är hos sin pappa då och då. HAN ville bo ihop, trots att han visste hur det måste vara för att det ska fungera.

Mitt ansvar är i första hand för mina barn, hans är för hans barn. Han har inte sitt barn på heltid, det har jag. (I stort sett)
Hade han haft sitt barn på heltid hade vi inte bott ihop förrän mitt äldsta barn flyttat.

Nej, jag vet, jag kan inte stänga dörren för mina barn om jag är aldrig så utmattad efter att ha kämpat med att få mitt äldsta barn till skolan, försökt finnas till för mitt yngsta barn, finnas för min man, gjort min del av allt hemarbete, skött mitt jobb med allt vad det innebär just nu av psykisk stress då mitt jobb försvinner i sommar. Detta ger en spänd och stressad stämning på jobbet även om vi är mycket bra på att peppa och ta hand om varandra.

Lägg därtill till att skoltaxi strular, jag måste ringa hab, Fk you name it för att det mesta inte flyter på smärtfritt. Jag måste orka. För mina barn. För ingen annan gör det. Men hans barn har jag inte det ansvaret för. Det har han. Och om han blir sur för att jag kanske inte skulle orka ha hans barn här när det inte är umgänge egentligen, ja, då får han överväga särboskap.

Eftersom detta är ett ickeproblem för oss så är detta inget vi diskuterar dagligdags. Men då och då pratar vi om det hela och hittills har vi kommit fram till att det fungerar.

Fö, om min man upplever att det är jobbigt att vara här pga mina barn så skulle han åka ut och träna lite extra.

Vet ni, detta är väldigt OT, vill ni diskutera min mans och mitt upplägg vidare får ni göra det via pm. Förlåt TS, inte meningen att kapa tråden.
Svara på TS fråga istället.

Detta blir det sista jag svarar på.

Jag måste ha mitt liv på ett visst sätt för att inte gå under. Så ÄR det bara, jag valde inte att få ett funktionshindrat barn. Nu är mitt barn inte så jobbigt som så, det är det runt i kring som är jobbigt. Men saker som ändrade planer kan få henne att må mycket dåligt och det tar ungefär en v innan hon är på banan igen. Men ingen annan i familjen lider av hennes dåliga mående då hon är på sitt rum. Men jag är inte beredd att gambla med hennes mående hur som helst. Detta är ett krav jag har på ny man. Sen får mannen själv välja om han vill fortsätta med mig eller göra slut. Han får också välja särboskap eller samboskap. Jag propsar aldrig på samboskap.

Hon mår inte bra av att min mans barn är här pga ljudkänslighet, (hon kan tex inte stänga av hon hör allt 100% hela tiden mot vad andra hör vilket är 30% tror jag) hans barn är relativt litet och låter mycket. Han måste få låta, barn måste få leka och höras. Men för att vårt liv ska fungera så måste vi ha rutiner. Mitt barn vet när hans barn ska vara här, hon väljer själv om hon ska stanna eller vara hos sin pappa då.
Men ska hans barn komma hit utanför schemat så måste vi förbereda för att det ska bli så bra som möjligt för alla.

Du talar som du har förstånd till brukade min mamma säga när jag sa något som inte var riktigt genomtänkt.

Jag har aldrig nekat min mans barn att komma hit. Men jag förväntar mig att han frågar mig OM frågan kommer. Jag förväntar mig också att få säga nej om jag måste.