Fittstim- har feminismen gått för långt?

Jag är emot allt förtryck och för all jämställdhet. Då inte bara könsrelaterat.
Förtryck och ojämlikheter finns i väldigt många skepnader, i samhällsklasser, ursprung och kön bl.a
Jag kallar mig inte feminist för jag kan inte förstå de aggressiva feministerna som beter sig precis lika illa som de rötägg de ger sig på.

Själv bor jag i norrlands inland och lever i ett jämställt förhållande, men vi anser oss lite förtryckta av samhället.

Det återstår mycket. Och Belinda vet som vanligt inte vad hon talar om, gissa varför de flesta feministbloggare har skrivit kritiska svarsinlägg...

frågan är per definition befängd.
kan det bli för jämlikt? kan man ha för lika rättigheter?

När man pratar om könskvotering i bolagsstyrelser etc. har det gått för långt. Jag är emot all form av kvotering.

Män tjänar fortfarande mer än kvinnor inom samma yrke. Kvinnor utsätt för våld i hemmet, våldtäkt, mördade av närstående män, sexuella trakasserier, tar mer hand om hem och barn än män, är mer hemma med barnen, får lägre pension med mera. Så nej. Det har inte gått för långt och hur kan det gå för långt om det inte är jämställt ännu?

Så hur ska man välja? Kvotering innebär att man väljer mellan två eller flera LIKVÄRDIGA kandidater, inte som många tycks tro mellan en kompetent och en värdelös.

Vissa anser väl att det gått för långt när kvinnor har rättigheter öht.

Tragiskt men sant...:/

Jag såg andra avsnittet i dag.

och ja det är inte en särskilt bra programserie enligt mig.

Men jag blir ledsen, ledsen över att min far, min man och mina söner ska påläggas en kollektiv skuld över kvinnor.

Min far tex är vad som benäms som "velour-pappa" då han var hemmapappa hela min uppväxt.

Då han inte kunde jobba på grund av en skada, var det han som åtog sig hushållsarbetet medan mor arbetade fulltid.

Min far var en närvarande pappa, och mamma var en frånvarande mamma, med långa arbetsdagar övertid och benen upp på soffan efter hemkomst.

Jag har aldrig reflekterat över det. Så var vår vardag. I tonåren med feminism i tjegrupper etc. På fritidsklubbar så svimmade nästan mina väninnor över vilken "medveten" far jag hade.

jag såg däremot inte honom som "medveten" men jag såg ett samarbete.

Min man har ett fulltidsjobb och så har jag när jag inte är mammaledig, vi samarbetar för en dräglig vardag och ja han tjänar mer än mig trots att jaf har mer utbildning.

där vill jag gärna se en mer rättvis förändring.

Men utan hans inkomst så hade vi aldrig klarat oss.

Min äldsta son har redan märkt skilnaden på flickor och pojkar på dagis.

eftersom han är kille så får han först komma ut i skogen med skogsgruppen när han är 4 eftersom "killar har svårare att höra efter, slåss och skriker mer än tjejer" men flickorna får komma mef när de är 3.

Det är inte rättvist! Visserligen kan det ligga något i hjärnans mognad etc. Men man borde tänka mer på INDIVIDEN och inte könet.

Egentligen borde varje arbetsansökan vara maskad, så att arbetsgivaren inte kan se ålder,kön, eller etnicitet så kanske vi kan få ett mer jämställt samhälle.