Anonym (förtvivlad)

Äldre 27 Jan 20:51

72 svar

han vill börja ha "sin" son efter 4år

Nu efter 4:år börjar han bråka om att ha sin Son och jag vill inte.
Killen är missbrukare och kriminell, senaste inbrottet han gjorde var i december -13 men inget har hänt.
Under tiden vi var tillsammans misshandlade han mig psykiskt och tvingade mig till att skaffa barn med han men efter barnet var fött ville han att hans mamma skulle ha pojken så mycket som möjligt.
Han själv brydde sig inte så mycket utan satt istället uppe hela nätterna och knarkade, när grabben var runt 6 månader separerade vi och i början började han ha grabben trodde jag men istället hade hans mamma honom.
Under dom senaste 4 åren har han aldrig haft grabben själv utan träffat honom en stund när han "mått bra" under tiden grabben varit hos en av sina släktingar som vid ett missförstånd började ha grabben istället för att sonens pappa hade honom. men sen satte jag stopp, för min son behövde inte regelbundet vara hos någon annan som inte "skulle" ha han och då bröt helvetet löst så nu har pappan börjat bråka med mig.
Pappan som aldrig varit pappa, pappan som under upprepade tillfällen tagit överdoser mm vill ta min son ifrån mig, för ja så känner jag,
Min son känner inte sin pappa och tilltalar han med namn och använder ordet pappa till min sambo och det är något grabben har valt själv att göra.

jag vet inte va jag ska göra, han hotar mig hela tiden och han hotar med rätten mm. Jag känner mig så hjälplös. Någon som varit i samma situation?

Anonym (förtvivlad) Trådstartaren

Äldre 27 Jan 21:15

#11

Anonym (Helen) skrev 2014-01-27 21:09:08 följande:

Och varför kom jag att tänka på denna tråden? www.familjeliv.se/Forum-4-288/m72319461.html

Jag kan nog tycka att du gjorde en miss här: " men sen satte jag stopp, för min son behövde inte regelbundet vara hos någon annan som inte "skulle" ha han " för där hade ju faktiskt sonen en bra chans att träffa och lära känna sin pappa, även om sonen befann sig hos en av pappans släktingar.. Och om han nu hade varit hos pappan, hade du inte försökt sätta stopp för det med, utifrån vad du berättar om pappan?

Även om han inte kommer förrän nu när sonen är 4 år gammal så är han de facto barnets far. ERT barn - inte DITT barn - har två föräldrar som barnet har rätt att ha en så god relation som det nu är möjligt till. Jag förstår att det är en jättejobbig situation för dig, men om ni inte kan komma överens om ett vettigt umgänge så gör han faktiskt helt rätt i att dra det till rätten. Sorry, men så tycker jag.

det var inget jag bestämde att han regelbundet skulle vara där och var aldrig något jag ville men jag vågade aldrig göra något åt det. Hade du velat skicka ditt barn till en missbrukare som ditt barn inte känner?

Anonym (p)

Äldre 27 Jan 21:19

#12

Anonym (förtvivlad) skrev 2014-01-27 21:12:17 följande:

Han hotar inte med bara rättegång.

Hans missbruk är dokumenterat men han är idag på papper "bättre" fast jag vet att han inte är det då han gjorde samma sak när vi levde tillsammans. han vet vad han ska ta och när han ska för att klara det och han får även droger utskrivet, alltså missbrukar han lagligt dock använder han dom inte så som dom ska göras.

Jag vet allt det där med umgänge och vi har idag gemensam vårdnad, fattar dock inte hur lagen kan vara såhär. Hur kan man se det för barnets bästa att ta ifrån honom hans trygghet bara för hans "pappa" helt plötsligt får för sig att han ska ha honom? :/ Han ville inte ha honom när han skulle så varför nu? :(

Hur kan du "veta" när du inte bor med honom? Han kanske "vet" att du är likadan som när ni levde ihop, med alla dina fel och brister och den livsstil som du hade då? Människor förändras.

Vad tycker du att lagen ska säga då? Att har en pappa sagt att han inte vill ha barn, eller går igenom en jobbig tid i livet när han väljer bort umgänge, så ska pappan aldrig få en chans att vara pappa till barnet?

Anonym (Helen)

Äldre 27 Jan 21:20

#13

Anonym (förtvivlad) skrev 2014-01-27 21:12:17 följande:

Han hotar inte med bara rättegång.

Hans missbruk är dokumenterat men han är idag på papper "bättre" fast jag vet att han inte är det då han gjorde samma sak när vi levde tillsammans. han vet vad han ska ta och när han ska för att klara det och han får även droger utskrivet, alltså missbrukar han lagligt dock använder han dom inte så som dom ska göras.

Jag vet allt det där med umgänge och vi har idag gemensam vårdnad, fattar dock inte hur lagen kan vara såhär. Hur kan man se det för barnets bästa att ta ifrån honom hans trygghet bara för hans "pappa" helt plötsligt får för sig att han ska ha honom? :/ Han ville inte ha honom när han skulle så varför nu? :(

Fast det handlar ju inte om att rycka upp ett barn ifrån dess trygga miljö och säga "här är pappa, seså älska honom nu för du ska bo varannan vecka" eller något sådant. Det kommer ju att få ske stegvis: ett par timmar, en eftermiddag i taget. Du kan ju också tala med familjerätten och be dem hjälpa till med ett umgängesavtal som kan vara rimligt utifrån hur lite far och son träffats. Känner du dig helt otrygg med att pappan ska träffa sonen ö h t så kan du ansöka om umgängesstöd till att börja med.

Jag hoppas att ni kan landa i något som alla så småningom kan kännas sig trygga med.

Anonym (förtvivlad) Trådstartaren

Äldre 27 Jan 21:27

#14

Anonym (p) skrev 2014-01-27 21:19:57 följande:

Hur kan du "veta" när du inte bor med honom? Han kanske "vet" att du är likadan som när ni levde ihop, med alla dina fel och brister och den livsstil som du hade då? Människor förändras.

Vad tycker du att lagen ska säga då? Att har en pappa sagt att han inte vill ha barn, eller går igenom en jobbig tid i livet när han väljer bort umgänge, så ska pappan aldrig få en chans att vara pappa till barnet?

Dock levde jag aldrig så som du tror, bara för han knarkade så gjorde inte jag det.
yttra dig inte om något du inte vet.

Anonym (Helen)

Äldre 27 Jan 21:28

#15

Anonym (förtvivlad) skrev 2014-01-27 21:15:20 följande:

det var inget jag bestämde att han regelbundet skulle vara där och var aldrig något jag ville men jag vågade aldrig göra något åt det. Hade du velat skicka ditt barn till en missbrukare som ditt barn inte känner?

Naturligtvis hade jag inte velat det. Det finns ingen anledning för dig att vara nedlåtande och ställa den sortens spydiga frågor. Däremot har man som boendeförälder ett ansvar för att barnet får träffa den andre föräldern, och jag tycker faktiskt att du sumpade det lite genom att "sätta stopp för" att barnet inte fick vara hos pappans släkting i stället för hos pappan på grund av att släktingen inte var den som "skulle" ha sonen. Det var en möjlighet och den möjligheten valde du bort.

Jag förstår som sagt att det är en sjukt jobbig situation för dig, men här handlar det inte om din eller pappans rätt till sonen. Det handlar om ett barns rätt till båda sina föräldrar.

Anonym (Trött)

Äldre 27 Jan 21:28

#16

Anonym (p) skrev 2014-01-27 20:57:20 följande:

Har han ett dokumenterat missbruk? Att "hota" med domstol är inget hot, utan en rättighet som han har som förälder. Nekar du umgänge idag?

Nej, det är ingen rättighet han har som förälder. Det är en rättighet barnet har! Stor skillnad. Även om lagen pratiseras som "föräldrars rättigheter till sina barn" så heter den faktiskt "barns rätt till sina föräldrar".

Anonym (p)

Äldre 27 Jan 21:32

#17

Anonym (förtvivlad) skrev 2014-01-27 21:27:13 följande:

Dock levde jag aldrig så som du tror, bara för han knarkade så gjorde inte jag det.
yttra dig inte om något du inte vet.

Vad menar du? Jag har aldrig ens antytt att du skulle ha knarkat. Däremot valde du att leva och få barn med en knarkare. Du har säkert gjort saker som inte alls ser perfekta ut i andras ögon om de tar på sig sina domarglasögon, precis som alla vi andra.

Att smutskasta den andra föräldern kommer man väldigt sällan till målet med, utan man brukar få bita sig i röven innan det är klart.

Anonym (förtvivlad) Trådstartaren

Äldre 27 Jan 21:33

#18

Anonym (Helen) skrev 2014-01-27 21:28:14 följande:

Naturligtvis hade jag inte velat det. Det finns ingen anledning för dig att vara nedlåtande och ställa den sortens spydiga frågor. Däremot har man som boendeförälder ett ansvar för att barnet får träffa den andre föräldern, och jag tycker faktiskt att du sumpade det lite genom att "sätta stopp för" att barnet inte fick vara hos pappans släkting i stället för hos pappan på grund av att släktingen inte var den som "skulle" ha sonen. Det var en möjlighet och den möjligheten valde du bort.

Jag förstår som sagt att det är en sjukt jobbig situation för dig, men här handlar det inte om din eller pappans rätt till sonen. Det handlar om ett barns rätt till båda sina föräldrar.

Jag satte stopp för en regelbunden träff då jag inte är i behov av en avlastnings familj för det är va dom tror att dom var eller vänt det till. dom påstår att dom hjälpte mig men jag behövde aldrig någon hjälp.

han får gärna träffa sina släktingar så förstår inte va du menar med att jag sumpade min chans? ska min son behöva bo hos sina släktingar varannan helg bara för hans pappa knarkar?

Linnez

Äldre 27 Jan 21:35

#19

Pappan till mitt barn har inte umgänge med henne för jag sagt ifrån då han inte kan ta hand om henne. Hon är två år. Vi har delad vårdnad. Skulle an begära umgänge så skulle jag ringa socialen för orosanmälan samma stund han kom och tog henne. Hon säger själv att hon inte vill träffa pappa när jag frågar om vi ska hälsa på honom.

Ta kontakt med socialen om umgänge blir på tal. Du kan ju uttrycka din oro, kanske att de har nån form av övervakare med under hans umgänge med ert barn. Göra hembesök för att se om det är lämpligt för han att ha barn där.
Vill barnet träffa sin pappa tycker jag att det är fel av dig att hålla emot, men det är inte tal om att han ska ha barnet och sova över sov. De kan gå till lekparken tillsammans och umgås någon/några timmar i veckan. För att se även för hans del att han är villig att "offra" sin tid för barnet.

Jag förstår att du inte vill lämna bort barnet då du inte känner dig trygg med det.
Folk skriver att det är ERT barn, nej, det är ditt barn, för det är du som är förälder. Han kan inte springa runt och säga att det är hans barn och att han är pappan för att han gjort dig på smällen, pappa (eller mamma) är ingenting man blir. Det är någonting man gör sig till.

Anonym (Helen)

Äldre 27 Jan 21:41

#20

Anonym (förtvivlad) skrev 2014-01-27 21:33:48 följande:

Jag satte stopp för en regelbunden träff då jag inte är i behov av en avlastnings familj för det är va dom tror att dom var eller vänt det till. dom påstår att dom hjälpte mig men jag behövde aldrig någon hjälp.

han får gärna träffa sina släktingar så förstår inte va du menar med att jag sumpade min chans? ska min son behöva bo hos sina släktingar varannan helg bara för hans pappa knarkar?

Det känns som att du verkligen inte vill förstå vad jag menar. Oavsett om de vill kalla sig avlastningsfamilj eller what not, så var ju de vistelserna en chans för sonen att träffa sin pappa. Och som jag förstår det så var inte pappans hem en trygg miljö med hans knarkande, då borde det ju vara bättre att han tillbringar vh hos pappans släktingar och genom dem får en chans att skapa en relation till pappan. Då hade ju den relationen redan funnits, och det hade inte behövt bli en så stor grej av det nu när pappan tydligen vill börja umgås mer regelbundet med sin son. Så, var jag tydlig nog nu?

han vill börja ha "sin" son efter 4år

INNEHÅLL