Anonym (besviken fru) skrev 2014-01-29 08:44:03 följande:
Ja, jag förklarade faktiskt att jag mådde vansinningt dåligt. Jag grät, jag frös, jag mådde illa, blödde, hade ont, bad honom be m en filt, sätta sig så att vi kunde se varandra (han satt vänd från mig mot TV:n). När jag bad honom så lyssnade han, men det var som att det var en tillfällig punktinsats, han fattade inte att det var hela upplevelsen som jag ville ha stöd igenom.
Det låter kanske som att jag är helt vansinnigt gnällig, men jag ju mer jag tänkte på det i efterhand, desto fler saker som störde mig kom jag på. Han klagade vid något tillfälle på att rummet hade en obekväm fåtölj - jag kunde inte ens komma på ett bra svar.
Hade det varit han som låg så där kan jag inte se att jag skulle ha gjort på samma sätt. Även om man inte fattar det här med graviditetsgrejen ser man väl att den man är gift med är i ett rätt utsatt tillstånd. Fryser han så att han skakar, då ser jag till att han får en filt. Basic care, liksom.
Nu letar du verkligen efter saker att gnälla på. Din man är väl ändå inte tankeläsare?
