Bordsplacering, bröllop

Jag har fått många goda råd som jag tagit till mig, så lösningar finns det. :)
Jag ska sätta henne så att hon har någon pratglad bredvid sig och be den personen att hålla lite extra koll så att hon "är med". 

Vi är medvetna om att föräldrarna brukar sitta närmast, men vi har valt att göra en egen bordsplacering som passar bättre. Sen är det ju så att man inte kan göra alla nöjda, så om hon blir missnöjd så är det ändå en person, hellre att en person blir missnöjd än flera. 

Det tar ju för givet att man faktiskt är medveten om att man har en social fobi.
Att broderns tjej är så pass klängig som hon är kan mycket väl vara för att hon är väldigt osäker i sällskapet och drar sig till det enda som är tryggt, alltså brodern. Ju mer osäker man är desto mer behov av trygghet får man och desto mer överdrivet blir det.
 
Den situationen blir ju inte bättre om inte någon från övriga sällskapet har reflekterat och försökt förstå varför personen handlar på det sättet den gör. Utan bara går och blir mer och mer irriterad över beteendet utan att säga något (till personen i fråga då). Det hela blir liksom som en stor eskalerande nedåtgående spiral, ju mer personer irriterar sig, desto mer spänd blir stämningen och den osäkra personen blir ännu mer osäker och börjar klänga ännu mer.

Då krävs det väldigt mycket självkännedom att reflektera över sitt beteende och situationerna, komma underfund med att det inte är fullt normalt, komma underfund med varför man gör som man gör, ta reda på vad man kan göra för att få till en uppåtgående spiral istället. Sedan kommer man till det stora jobbet, att bryta beteendet, utmana sig själv och börja jobba med sig själv.

Seriöst, är det verkligen ingen som sätter sig in och försöker förstå andra människors agerande????

även om hon har en fobi så är det ju så att hellre en missnöjd fobiker än flera andra missnöjda som inte står ut med hånglet vid middagsbordet...

TS, jag tycker du gjort helt rätt med bordsplaceringarna. Din brors tjej låter ärligt något efterbliven, alternativt som en trumpen 14-åring. Sen är jag förvånad över alla här som tydligen anser sig kunna kräva hur andra ordnar sina fester och dessutom är så socialt inkompetenta att de tackar nej till fester för att de inte får sitta med respektive. Känns som en skolmatsal... Jag är tacksam över att jag fick min sociala träning i Uppsalas nationsliv där man lär sig konversera med alla sorters människor oavsett vem man hamnar bredvid på gasquen. Hur sjutton gör ni i arbetslivet? Vad gör ni om ni går på formell middag i tjänsten och hamnar bredvid chefens fru/man? Sitter som en mussla hela kvällen och sabbar karriären?

Folk verkar allt mer tro att de är universums medelpunkt.