Bad soc om hjälp...

Pappan vägrar en flytt, han vägrar någon förändring på något vis. Han har meddelat han han på intet vis kan tänka sig att förändra något och inte heller kompromissa med något.

En annan på samma soc har gett mig rådet att gå till tingsrätten för att få en ände på allt. Men alla säger att det är en process på 1-3 år som kan bli mycket kostsam och inte bara i ork och känslor. Jag vill bara få ett slut på allt, jag vill bara kliva av. Jag är villig att helt förlora ett av mina barn bara för att slippa soc och den här fadern. Han är paranoid, hotfull och pendlar mellan att ignorera/vara kylig till att gråta och skrika, helt beroende på situationen. Oavsett om det är till mig eller till barnen, soc tycker att det fungerade ju alla andra år och att det är ju jag som har ändrats, inte han. Alltså är det ju jag som får återgå för barnens skull. Men jag orkar inte. Hela fadern som jag då är separerad från upptar hela mitt liv, energi och tid då. Jag ser inget annat val än att välja bort ena barnet och han lugnar sig, men nu är inte soc nöjda med detta heller. De anser att vi måste vara vänner, träffas och fika och jag vill inte göra detta med en man som försöker styra mitt liv som gör att jag inte kan ha vänner el träffa min släkt om han finns i mitt liv ens på avstånd.

Hjälp.

Jag arbetar 8-17, kan inte ringa på arbetstid, har försökt att ringa några ställen i götalandsområdet och har inte nått fram, finns det någon som känner till någonstans man ringa och rådfråga? Jag har fått svar från två jurister i samma stad som säger att tingsrätten här kommer att döma till faderns fördel och att de inte rekommenderar mig att ta detta vidare, hade det varit omvänt och jag var fadern hade processen varit klar snabbt och till min fördel. Jag kan inte förstå att detta händer och är sant.

En extra mobil låter som den bästa idén jag har hört hittills, tack för förslaget!

Ett vill absolut inte vara hos fadern alls, inte träffa honom iaf inte just nu.

Det andra barnet, tror jag vill vara på båda ställena. När det har varit här har barnet varit glad och trivts med att träffa det andra syskonet, familj. Men fadern säger att barnet inte vill vara här nu och sist jag träffade barnet sa barnet att det behövde vara hos pappan annars blir han ledsen. Därför ska inte barnet utsättas för mer känslomässig press, med konflikter och känsloöverföringar, behöver ro, tänker jag är det bästa för barnet. Tänker jag galet?

Ja fadern vill helst ha halva tiden, alltså inte barnen helt själv och jag orkar inte med de konflikter som blir, samt att se barnen fara så illa. Jag känner att min varannan vecka lagom tar upp till vattenytan, varje vecka är samma hårda arbete att lugna och fixa. Men i samtal med soc anses faderns hem och liv vara helt okej, alltså inte så pass allvarlig påverkan så de kan ta beslut om omhändertagande och fadern sträcker på sig och flinar, säger att jag nog helt enkelt får acceptera att vi är olika och att någon förändring alltså inte krävs. Det barnet som valt (vilket fadern ej motsätter sig då fadern anser att barnet har svikit honom) att bo hos mig på heltid hade utvecklat paranoida tankar samt ett självskadebeteende, vilket barnet nu helt kommit till rätta med. Soc har gått in och försöker nu få det barnet att träffa sin far igen, mot barnets vilja, för barnets bästa och har jag några invändningar mot detta, då brister jag som förälder.

Soc säger till mig att dom är dom snälla och att tingsrätten kommer att vara mycket hårdare och mest bara skratta åt det jag har att framlägga som problem. De säger att det måste finnas ett gravt, missbruk, misshandel eller sexuella övergrepp - dokumenterade med bevis för att de ska döma annat än varannan vecka. Soc har fått in en anonym anmäla om oro för sexuella övergrepp på det barnet som nu bor hos fadern, men ingen speciell utredning har gjorts, man har inte heller konsulterat med polis och åklagare. Man hänvisar till att det är för vagt och anonymt, fadern verkar tro att jag är inblandad i anmälan. Jag är högst oroad då jag faktiskt inte har någon inblick i faderns liv, inte heller gjort anmälan. Jag hoppas till alla vuxna i barnets närvaro, att de håller sin skyldighet gällande anmälningar om de ser tecken igen och då anmäler med namn. Det har inkommit även andra orosanmälningar gällande fadern och barnet, men soc säger bara saker som att det är för att tala illa om fadern och fadern hänvisar till någon form av konspiration. Själv står jag och ser ett gäng oberoende vuxna runt barnen som anmäler, en far som är högst olämplig i sin paranoia och soc som bara gör det allt sämre för barnen.

Någonstans har jag ändå en tanke om att det goda alltid vinner, sanningen kommer alltid fram, gör man rätt så blir det rätt. Jag försöker härda ut och göra så bra val jag kan, men jag känner mig känslomässigt helt slut.

Jag tackar, för det känns som jag är lite mindre ensam i det jag och barnen går igenom. Jag försöker fundera på om det finns någon möjlighet att lyfta fram det som pågår och inte bli betraktad som totalt störd.

*puschar*

Finns det någon som vet hur man gör?

Jag tror inte jag förstår ditt råd. Andas och fokusera på annat är ju det jag gjort tidigare, jag har accepterat att jag inte kan förändra. Nu vill jag ha råd för att komma ifrån det.

Det var det senaste jag har försökt med (förutom att flytta då), men att barnet han vill ha hos sig att han får det barnet på fulltid. Men varken han el soc är nöjda med detta på det viset utan säger då att barnet har rätt till båda föräldrarna och om jag inte går med på detta ska utredning för mina andra barn startas för då ifrågasätts min föräldraroll och syn på föräldrarskap.

Hur tänker du, jag tar alla tips jag kan få!? Det jag vet att de lyder under är SoL men denna lag är väldigt luddig och kan tolkas både stort och smått beroende på kommun. I vår kommun finns inga offentliga riktlinjer och det som gäller barnkonventionen och sådant gäller, men är även det en tolkningsfråga. Här för att få ha med sig någon på dessa samtal såsom en stödperson måste detta ansökas om skriftligt 14 dagar innan planerat möte. Då soc ständigt bokar in besöken akut, då pappan känner sig kränkt så kan jag aldrig göra detta. De vill inte heller att jag har med mig "vem som helst". Hittills har ingen blivit godkänd, då de uppgivit sitt yrke har de ej fått kliva in då man inte kan garantera att de är med för att vara endast mitt stöd (yrken; psykolog, journalist, juridikstuderande, specialpedagog). Enligt dom från JO får socialtjänsten säga nej, socialtjänsten hänvisade till ett specifikt beslut.

Jag har försökt att vända mig till deras enhetschef, som hänvisar tillbaka till assistenterna. Jag har försökt att få fram information via webben om vart jag ska vända mig för klagomål eller liknande. Det finns en hänvisning till ett nummer men när jag kom fram förklarade de att de riktar sig för klagomål gällande äldrevården och att jag får vända mig till socialtjänsten då de utreder sig själva…?! Därav att jag tappat hoppet helt om att på något vis få detta utrett på ett korrekt vis.

Vet någon vad socialtjänsten har mer att följa eller vad som är specifikt?

Fadern har nu  lagt i en andra växel och försöker göra allt nu för att ta tid och energi för mig. Han ringer försäkringskassan och försöker ändra saker, samt det barn som bor hos mig helt har fadern gått till skolan för att göra ändringar som helt enkelt saboterar för barnet ifråga. Lärarna kontaktade mig omedelbart för att informera, de ändrade inget men tyckte att det hela var starkt oroväckande. Barnets fritids hörde av sig och undrade om det var aktuellt med besöksförbud för fadern snart, de signalerade stark oro. Jag själv vet inte vad detta står för och vad faderns agenda är, det jag har gjort är att jag har gått med på allt han bett om nu och tagit avstånd från konflikten. Jag har varit tillmötesgående mot både honom och socialtjänsten.

Ja det är många som lyser med sin frånvaro, jag hade hoppats på kloka råd och invändningar men jag antar att just detta är saker som sker på daglig basis där och som är uppenbara problem som är svåra att faktiskt ta tag i för dom på socialtjänsten.

Jag har gjort ljudupptagningar från några möten nu med fadern och dessa från socialtjänsten, där det tydligt uttalas från fadern att ett samarbete eller barnens bästa inte är vad fadern har som avsikt. Där fadern även uppger att denna ej är intresserad av eller anser sig skyldig att delge information, inte heller ta emot och följa det som bestäms. Där har jag även uttalanden från socialassistenter som är direkta angrepp, påhopp på mig som person och yrkesmänniska. Jag har fullt uttalade hot. Vid tidigare möten har aldrig sådant uttalas tidigare och jag är nu mycket tacksam för ljudupptagningarna då ingen skulle tro mig annars. Nu vet jag bara inte vart jag ska vända mig med dessa filer, tips och råd tack!

Jag är inte ute efter att sätta dit någon alls, jag är endast intresserad av att bli lämnad ifred, att mina barn inte längre ska behöva drabbas av dessa människor.