barn som lär sig prata sent

Jag skulle inte oroa mig. Har själv en son som vid 3 år bara kunde säga 4 ord. Ett halvår senare hade han ett ordförråd på över 100 ord, och vid skolstarten pratade han normalt om än lite otydligt. Det blev talfröken några månader, och sedan var han i kapp sina jämnåriga.

Mina två äldsta barn började prata sent, men det tog de igen när de väl började prata!!

Oh nej, inte tycker jag det låter som om din son är extremt sen, han är ju inte ens 2år! Vår son sa med nöd o näppe mamma och pappa när han fyllde 2. Han liksom försökte inte ens prata men gjorde sig utmärkt förstådd på annat vis och kommunicerade jättebra ändå. Sen släppte det, när han var 2 år o 1 månad kom försöket att säga sin storesysters namn, gissa om tårarna kom då . Efter det provade han mer o mer och när han var 2,5 år så sa han mååååånga ord o meningar. Svårt med uttalet hade han men han pratade . Nu har han fyllt 5 år och har jättebra ordförråd, svårt med vissa uttal men pratar ändå jättebra. Stressa absolut inte, det kan vända när helst din son är redo. Han är ju faktiskt väldigt liten än

tack alla:) så är de lite hos oss, som att han inte är intresserad av prata ens,han gör sig förstod iaf:) nej viärinte stressad egentligen,men bvc stressar ju upp en lite. Han är inte heller intresserad av att peka ut kroppsdelarana på 18månaders kontrollen och de blev bvc stressade av med. Jag vet att han vet vars dem ärför märker närvi leker.

Jag har jobbat med barn i många år och upplever att det där med språket är så väldigt individuellt. Din son är kanske bättre på att röra sig/klättra med mera än vad en jämnårig som pratar mer är. Ofta blir det ju mer fokus på en sak och då kommer något annat lite i skymundan. Upplever genom mina år i arbetet med barn att de som börjat prata senare än 2 år oftast kommer i kapp och det brykar inte vara några som helst problem. Självklart finns det undantag där man kan behöva hjälp på traven men som sagt, det brukar komma igång där. Känner till barn som inte börjat prata förrän närmare 3 år och kommer i kapp ändå.
Har själv en blivande 2 åring som pratar väldigt mycket och långa meningar medan storasyster var senare och hade väldigt dåligt uttal ända upp till 3,5 års åder.  Tror inte du behöver oroa dig :)

Påminner om vår äldsta. Han hade 5 ord när han var 23 månader....som användes sparsamt. Just runt 2 år började det lossna. Han började härma och nya ord poppade fram hela tiden. Hade två- och treordsmeningar vid 2,5. Pratade ändå relativt lite för åldern då och hade ett otydligt uttalet. Vi såg till att få remiss till logoped som vi träffade första gången när han var 3 år. De konstaterade det vi egentligen redan visste - mycket god kognition men ett omoget/sent tal just. Eftersom kommunikationen och förståelsen var så god så ville de avvakta tills han var 4. Vid 4 år  konstaterades det att han hade en mild uttalsförsening - saknade t.ex. alla de bakre ljuden. Gick och tränade och de bakre ljuden hamnade på plats strax före 5. Det gjorde mycket för hans tal och framför allt för andras förståelse av honom - särskilt dem som inte kände honom. Idag har han nyligen fyllt 6 och så mycket mer än han pratar kan man inte prata men vissa uttalssvårigheter fortfarande. Han har lite öppna vokaler och ett lite läspande s-ljud. Tidig språkligt för övrigt. Knäckte läskoden som 3-åring exempelvis. Han har inte varit tidig motoriskt utan det verkar snarare vara kopplat till just motoriken eftersom hans tal huvudsakligen handlar om en uttalsproblematik.

Viktigast vid två år är språkförståelse, inte hur många ord barnet säger. Om du ser att han förstår och följer med i samtal och kan följa enkla instruktioner utan allt för mycket icke-språklig hjälp från dig så behöver du inte oroa dig för det talade språket. Uppmuntra alla sätt att kommunicera på från honom, tex peka, hämta, "låtsasord" osv.Var noga med att själv ha ett tydligt språk, benämn mycket och bekräfta och bygg ut hans kommunikation. Om han pekar och säger "dä" så säger du ja titta där, en hund".Om han pekar på något i köket så säger du "jaha,vill du ha mjölk" istället för tex "är det den/sån/det du vill ha". Genom att låta honom höra orden för alla saker och händelser som han är intresserad av många många gånger varje dag så ger du honom goda språkliga förutsättningar. Mvh barnlogopeden

Låter ungefär som vår son.

Nu vid 2 år 4 mån använder han ca 10-20 riktiga ord, kan många djurläten, har ca 20-30 egna / förenklade ord och läten samt en massa tecken.

Med det ordförrådet har han lyckats bygga femordsmeningar!

Han är bra på att kommunicera, men ord vill han inte försöka med. Frågar man "kan du säga katt" så svarar han antingen ja eller mjau.

Prova att lära honom lite tecken, det har min pojk varit snabb att snappa upp och använda. Dels riktiga tecken som de jobbar med på förskolan, gester från rörelsesånger (regn och spindel från imse vimse bla) och vissa han hittat på själv.

Bra tecken att börja med är sådana han kan uttrycka behov med, tex teckna macka genom att bre smör i handflatan, dricka genom att föra handen till munnen och vinkla som ett glas.

Sök på "stödtecken" och "takk" så finns det mycket på internet om hur man kan hjälpa barn som inte vill tala med ord genom att använda tecken

Här säger de från bvc att de inte kopplar in logopet föränn barnet är tre för att det är för svårt att fä en motsträvig tvååring att samarbeta och försöka.

Lycka till!

Jag har haft likadant med barn nr 3 medans barn nr 1 pratade vid 2 års ålder,  det där ä så olika. 
Kan även säga att jag har 4 barn och alla har pratat i olika perioder men vid 5 års ålder pratar dem utan förhinder
Kurvorna dem sätter är mest en riktlinje men inget som går att följa slaviskt då alla barn är olika..

Vår son hade runt 10-15 ord när han var två. När han inte utvecklades språkligt mellan 2 och 2,5 och heller inte började prata i tvåordsmeningar bad vi om logopedremiss. Det vanligaste är att både föräldrar och bvc avvaktar till efter tre- eller till och med fyraårskontrollen vid språkförseningar, men det är givetvis bättre om barnet kommer till logoped tidigare än så (säger de logopeder som jobbat med vår son i alla fall).

Sonen har alltså gått hos logoped i snart två år. När han var tre kommunicerade han i princip bara med hjälp av TAKK (tecken som stöd). Han har alltid varit kommunikativ, så där har det inte varit problem, inte heller med förståelsen som bedömts som bättre än åldersadekvat. När han var knappt tre sade han sin första tvåordsmening, vid 3,5 kom första fyrordsmeningen... Nu börjar han närma sig att vara ikapp och vi jobbar hos logoped endast på hans uttal. Lillasyster som är precis två har bättre språk än honom i somligt.

Språkförseningar kan bero på många olika saker, det kan till exempel vara fråga om munmotorik, kort tungband, nedsatt hörsel, neuropsykiatriska funktionsnedsättningar eller helt enkelt en ärftlig språkförsening som det är i min sons fall. Hans pappa var ännu äldre när han började prata, och har fortfarande somliga problem med talspråket när han blir stressad eller affekterad. Det är MÅNGA som kommer med solskenshistorier och så kan det givetvis vara, eller också kan utvecklingen gå allmänt långsamt som det har gjort för min son (han har ju inte börjat prata i femordsmeningar direkt). Så mitt tips är att hålla lite koll på språkutvecklingen och händer det väldigt lite det närmaste halvåret, och han inte börjar bygga tvåordsmeningar, se till att få logopedremiss.

Jag skulle också rekommendera stödtecken. Det underlättar språkinlärningen och naturligtvis kommunikationen också, kontakten med andra barn, osv. Min son hade mellan 200 och 300 tecken som han nu, när han faktiskt pratar, har fasat ut.

Och det är väl klart att man inte ska oroa sig, och att barn så klart är väldigt olika, men det är faktiskt inte någon katastrof att få lite tips och råd på hur man ska tänka om ett barn behöver lite mer språklig stimulans än andra barn. Vår sons logoped förklarade det så här: "Vissa barn behöver bara höra ett ord en gång för att lära sig att använda det. Andra barn behöver höra det hundratals eller till och med tusentals gånger innan det sitter!". 

Glad jag hittade den här tråden! Min son är 21 mån och säger i princip inga ord alls. Vid 1 kunde han säga "titta" och pekade hela tiden. Sen dess har han inte sagt det igen. Började säga "hej" för några månader sen men det är inte ofta man hör det längre.

Han pratar ju väldigt mycket på sitt egna språk "daddadadada" "babababbaba" såna saker :P På 18 mån kontrollen blev läkaren väldigt förvånad över att han inte kunde säga eller peka ut var foten var o.s.v...

Men han kanske är en sån som samlar på sig ord och sen när han känner för det så kommer allt på samma gång :)

Det är ju bra att läkare/bvc-sköterskor är observanta, men varför stressar de upp föräldrar i onödan kan man ju undra?! Det är klart att alla utvecklas i olika takt och att de måste tänka på att en 18-månaders kanske är trött just den stunden eller "har en dålig dag" eller är blyg just undet besöket och inte är supersugen att visa kroppsdrlar/prata med främmande. Vår son pratade ju senare än "snittet" och på 3-års kontrollen totalvägrade han att ens öppna munnen trots att han då kunde prata bra. Jag sa till bvc-sköterskan att han ppratade och så och hon stressade inte upp sig utan tog mig på orden. Sen när besöket var slut så gick vi in i väntrummet för att plocka upp det vi lekt med innan, (bvc-sköterskans dörr stod på glänt) och DÅ bestämde sig min son för att prata. Och han pratade om massor . Sen när vi skulle gå blinkade sköterskan åt mig, hon hade hört allt han sa.

Bara njut av tystnaden det blir värre ......

Jag uppfostrade mina barn ensam efter en separation(säkert orsaken till att han inte pratade)
Min son var vid det tillfället 1år och min dotter 6år , idag är dom vuxna .
Vad gäller min son så kunde han bygga vad som helst i papper o kartong med sax o lim.

Som päronkagge skriver , vi är bra på olika saker . (vi är alla olika , ingen är perfekt)
En sommar sade personalen på dagis ,
"Om han inte pratar till hösten , så måste vi ta reda på vad som kan göras"

Den sommaren blev min son 3,5år och hade aldrig sagt ett enda ord (ni har ju några ord)
Den sommaren drog någon ur pluggen, 3,5års tystnad ?(har du sett en damm brista , Hujead)
Då kom det , snack , prat , prat , snacka mera , prat , prat , prata , prata högre , (tystnad ?? ??? ??)
Jag vet vad jag pratar om , vi jobbar ihop (långtradarchaufförer)
Arbetsledarna säger ,det är ju lögn i helvete att komma fram på telefonen (upptaget , igen ! )
(hur kunde vi gissa det  hur fan kan man prata så mycket om ingenting)
Nu har käften glappat i 17,5år och det tar nog aldrig slut (tror inte det , nej , nej , nej , neej , neeej)
Idag är han 21år och flyttade hemifrån för 4månader sedan (så skönt , puhh)
Bara det här med att se en film utan att få den sönderpratad (Zzzzz Zzzzz Zzzzzz)

Så jag säger bara ,njut av tystnaden en dag kommer ni att få höra så mycket (jag lovar, tro mig)
 

Fast det brukar de  väl inte göra. De är vana vid att barn inte gör saker på kommando alla gånger och det är ju därför de brukar fråga föräldrarna efter deras erfarenhet/upplevelse. Jag  tycker att det är bra om de uppmärksammar eventuella språkförseningar tidigt. Vi fick kämpa oss till logopedkontakt och även om det "bara" handlade om en uttalsförsening så var det ju trots allt detta och han behövde hjälp och träning. Bättre förr än senare. 

Samma sak för oss, vi fick bråka oss till logopedkontakt trots att sonen vid 2,5 var uppenbart och mycket försenad.

Min dotter har nyligen haft dubbel öroninflammation, så bvc bad oss vara uppmärksamma på om hon inte börjar använda olika ljud och tonhöjd, vilket kunde visa på att hörseln har påverkats. Om barnet ändå har olika ljud för sig och kan använda olika tonlägen och verkar förstå vad ni menar så hade jag tagit det lugnt, men tänkt på att ge ditt barn ett rikt språk via att benämna det ni gör, sjunga, ramsa och läsa mycket, så lossnar det nog förr eller senare.

Bvc och förskolan kommer ju ändå hjälpa er att hålla koll om det fortsätter vara försenat. Om ni och andra förstår krävs det ju inte ord på samma sätt, ungar är sällan dumma ...

tack alla, jobbar hela helgen så har inte hunnit varit inne och läst så mycket men tack :)

Barn med språkförseningar är ofta frustrerade och kan hamna utanför den sociala samvaron därför att de t ex inte förstås av andra barn. Det gäller framför allt när de börjar bli lite äldre och inte kan kommunicera i fantasilekar. En annan sak som kan vara värd att tänka på är att kommunikation och språk föder kommunikation och språk, dvs att man pratar mer med ett barn som svarar. Även om man har ett språkstimulerande förhållningssätt. Det märks skrämmande tydligt i skillnaden mellan mina två barn.

Jag tycker inte att man riktigt ska vänta och se om det ger sig, alla barn mår bra av någon sorts språk.

Det låter som vår son. Han är väldigt motorisk, och kan göra sig väl förstådd utan språk. Han förstår också mycket av vad vi säger och han vet vad saker heter även om han inte säger dem. Jag ringde bvc för att boka tid för något helt annat och nämnde då hans språk. Hon verkade inte ett dugg oroad över det, men eftersom jag var orolig så ska vi passa på att prata om det när vi ska dit.

Jag pratade med en släkting också som jobbat inom förskolan i närmare 40 år och hon sa att hon inte var orolig iom att alla ljuden och förståelsen finns där.

Ska bli skönt iaf få prata om det på bvc, ska dit på tis nästa vecka så kan uppdatera efter det :)