Pergotime

Jag fick det av den enkla anledningen att jag inte har ägglossning på egen hand. Jag har brist på hormoner nämligen. Min läkare har aldrig sagt något om PCOS, men förutom att vänster äggstock ligger på tok för långt ner, så ser det normalt ut. Har gått igenom alla hemska undersökningar, och efter 1.5 år så har vi nu kommit så här långt. Jag hoppas verkligen på det här. Jag kände inte av tabletterna när jag åt dem, utan allt har kommit nu dagarna efter. Började som värst i söndags. Varför får du äta dem?

Jag mådde skit hela veckan som jag åt tabletterna. Började känna av dem redan 7 timmar efter att jag hade tagit första tabletten. Det kändes som att någon boxades med min högra äggledare. Har problem med den vänstra, så den vill inte riktigt vara med. Jag har varit så himla ledsen, trött och haft så jävla (ursäkta språket) ont att jag trodde jag skulle bli galen. Började gråta på jobbet, somnade sittandes även när jag precis hade sovit i flera timmar. Nu är det lite över en vecka sedan jag slutade (8 dagar). Humöret svänger fortfarande och jag har fortfarande ont. Nu har smärtan dock förändras. Det sitter mer mitt i magen (i nedre regionen då alltså) och det är mer en huggande smärta. Den kommer lite då och då, och är, om jag ska vara ärlig, inte direkt att leka med. Jag känner mig fortfarande inte riktigt som mig själv. Någon som har något förslag på vad det kan bero på?

Eftersom jag har brist på både östrogen och progresteron så är det nog inte så konstigt att jag reagerade på Pergo. Jag lyckades med konststycket att, när jag var yngre, få abstinensbesvär efter det lilla extra östrogenet som var i p-pillren jag åt då. Jag producerar så dåligt med egna hormoner att jag på egen hand har 1 ÄL per år. Så att min kropp reagerade är nog inte så konstigt egentligen. Fick gulkroppshormoner utskrivet i samband med Pergo för att ens få mens (kommer aldrig ihåg vad de heter).

Jag fock primolut nor. Kände igen namnet nu när jag såg det i skrift. Har fått dem utskrivet totalt 3 gånger, men har fortfarande 4 uttag kvar. Har fått mens av dem varje gång.

Jag reagerade precis likadant. Som jag skrev i mitt första inlägg är jag egentligen en sån som reagerar på saker med ilska, men inte de senaste veckorna. Jag har bara gråtit. Ont i magen har jag också haft, och har fortfarande. Det flyttar sig från höger sida till mitten och sedan tillbaka till höger igen. Jag ska iväg på torsdag och ta blodprover för att se om det har gett något resultat. Jag hoppas verkligen det. Har förvisso 3 uttag kvar av Pergo, men nu känns det som att jag har bankat huvudet i den här väggen tillräckligt länge. Nu vill jag att vi ska få vår bebis!

Jag är absolut inte negativ till Pergo i sig. Det är de biverkningar som jag fått av dem som är jobbiga. Och jag vet även att jag fått dessa biverkningar på grund av att jag har sån liten produktion av egna hormoner. Jag är faktiskt överlycklig över att jag fick det utskrivet. Men att man får biverkningar är knappast något man kan rå för. Vissa får dem, andra får dem inte. Bara för att man skriver av sig det man tycker är jobbigt så innebär det inte per automatik att man är negativ. Jag skrev av mig här eftersom jag inte har någon att vända mig till. Verkligen alla i min bekantskapskrets har barn, är gravida eller vill inte ha. Ingen har gått igenom det jag har gått igenom, med tårfyllda samtal till Kvinnomottagningen, blodprover, undersökningar och ångest över utebliven mens. Och ja, biverkningarna har varit skitjobbiga. Men om de innebär att jag kan få ett plus på stickan, då är de värda alla tårar i hela världen!

Nu vet jag inte om det här inlägget var riktad till någon speciell, men jag svarar i alla fall. Jag tror inte det var någons mening att det skulle verka som att någon ignorerade inlägget. Men jag har kollat sekretet, och det var trådigt, inte mjöligt. Sömnproblem hade jag redan innan. Det var snarare så att jag blev väldigt trött av dem. Känns som att jag inte gjorde annat än sov förra veckan. Känner dock att jag behöver fråga vad du har gått igenom för att reagera så här? Du behöver absolut inte svara om du inte vill. Men jag delar gärna erfarenheter.

Tack för att du delar med dig. Jag har, under de snart två åren, som vi har kämpat med det här, haft rätt bra koll på sekretet. Och det har alltid tidigare varit mjöligt. Men när jag kollade under förra veckan så var det trådigt. Jag har läst ganska mycket om det här med att ha svårt att få barn, eftersom jag bland annat är totalt galen i kunskap, och för att det ligget ganska varmt om hjärtat, av logiska skäl. Och när jag kunde dra trådar förra veckan blev jag bara väldigt lycklig. För som sagt, har bara fått "mjöl" innan. Och jag vill, precis som du, varna för ÄL-test! Jag har tagit så många under den här tiden, så det känns som att man kan bli knäpp för mindre. Jag har helt slutat med dem. De gör mer skada än nytta. Man stirrar sig blind på de där jäkla strecken. Nä, dessa test är inte bra! Jag tror jag vet varför jag har hamnat i den här situationen, men det är lite för privat för att jag ska orka gå in på det. Jag önskar bara att forskningen kunde ha kommit lite längre på många olika plan. Vi har rätt att veta vad saker gör med vår kropp. Bara måste få avsluta med att jag håller med dig helt och fullt angående Sverige och fertilitet. Det finns så många plan vi kan bli bättre på!

Självklart är det okej att du hoppar in! Jag hade väldigt ont, var hemskt trött och mådde inte alls bra förra veckan. Så det kan absolut vara tabletterna som gör det. Känner mig fortfarande lite konstig. Har även upptäckt att mina bröstvårtor gör, om du ursäktar franskan, jävligt ont. Det började igår. Maken sa även att de såg lite annorlunda ut. Nu håller jag tummarna för att proverna på torsdag ska vara positiva så jag kan få mitt efterlängtade plus! Lycka till till dig så länge!