Pergotime

Jag ska iväg imorgon och ta prover för att se om jag har haft ägglossning. Om allt har fungerat som det ska, så ska jag ha mens nästa vecka. Känns inte som någon större idé att kolla innan jag vet om jag haft ÄL. Då blir jag nog bara besviken och ledsen. Igen... Så just nu går jag bara och väntar på att tiden ska gå. Känner dock att jag inte riktigt är närvarande. Tankarna är på andra ställen. Vilket framför allt märks på jobbet... Men men, det kan det vara värt om det funkar som det ska!

7e kuren? Oj... Då håller vi en extra tumme för dig! Och jag håller den extra hårt. Jag fick totalt 4 uttag utskrivet. Var och tog prover igår för att se om jag haft ÄL. Vilket, med tanke på hur jag har mått och hur ont jag har haft, jag skulle bli väldigt förvånad över om det visar sig att jag inte haft. (Känns som att just den meningen blev väldigt rörig...)

Får jag ställa en fråga till er? Idag, så är det 14 dagar sedan jag tog min sista tablett. Är inne på dag 23 i cykeln. Den här veckan har jag observerat några märkliga saker: 1. Jag är så sjukt förvirrad. Känns som att hjärnan går på sparlåga. Jag kan börja prata om något, göra en liten paus, och då glömma bort vad jag pratade om. Väldigt frustrerande. 2. Jag har fått ont i brösten. Framför allt bröstvårtorna. 3. (Nu kan det bli lätt äckligt) Jag upptäckte igår att jag har fått väldigt konstiga flytningar. De är vita, påminner om typ handkräm. Har aldrig haft liknande förut... 4. Jag sover jättekonstigt. Drömmer som bara den, rör på mig väldigt mycket och allmänt inte beter mig som jag brukar när jag sover. Jag vaknar på tvären i sängen (stackars Maken har fått det väldigt trångt), jag kastar mig av och an i sömnen och känner mig helt disorigenterad när jag vaknar. 5. Kaffet smakar...konstigt. 6. Har fått springa på toaletten två gånger denna vecka efter att jag har ätit, för det har bara vänt i magen (är Gastric Bypas-opererad, så jag ska egentligen inte kunna kräkas). 7. Kan inte direkt säga att jag mått illa på morgonen, men det är det närmaste jag kommer det obehag jag känner. Vi kan kalla det i brist på bättre beskrivning. Som sagt, inte direkt mått illa, men ändå gjort det. Är ni med på hur jag menar? Vad säger ni tjejer? Jag har BIM nästa torsdag enligt min fina app. Ja, även enligt kalendern, eftersom jag varit väldigt noga med att "bokföra" ALLT! Tror jag hade ÄL i torsdags. Men snälla, berätta för mig vad ni tror!

Usch då! Önskar jag kunde säga nåt som verkligen tröstar. Men jag kommer tyvärr inte på nåt annat än att jag håller tummarna att den inte gör det! Kunde jag skulle jag skicka över en brownie åt dig.

Ta en extra för dig kan kan absolut offra mig till att göra! Jag håller verkligen på att den inte kommer och att du får ett plus. Jo, men det är ganska okej. Fortfarande väldigt känslig och har då och då ont. Annars så har jag det ungefär som jag skrev om häromdagen. Hur mår du själv, förutom oron för imorgon?

Klart du inte ska hålla koll på min cykel. Men jag har BIM på torsdag (tror jag). Jag kunde inte säga det bättre själv. Förutom metallsmaken så har vi ungefär samma. Nu är jag förvisso bara på första kuren, men jag känner precis som du. Är himla trött på att bli besviken. Jag vill så himla mycket att vi ska få plus på stickan. Nu är det allt vår tur!

Jag slutade med p-piller för ganska precis 3 år sedan. Februari 2011 (tror det var den femte). Jag åt Cerazette, så att det skulle ta tid innan saker och ting kom i gång räknade jag med. I juni 2012 var vi iväg till KK första gången. Men då fick jag mer eller mindre bara veta att jag var tjock, och om jag bara gick ner i vikt så skulle ALLT ordna sig. Sedan i november 2012 så gifte jag mig med Maken, och sedan tog jag tag i vikten. Till saken hör att jag har varit sjuk och mer eller mindre levt på mediciner som gjorde att jag gick upp i vikt... Men det örat ville man inte lyssna på. Nej, jag skulle ner 10 kg. Ja, jag gick ner 20. I juli 2013 var jag och spolade äggledarna (vidrigaste jag någonsin gjort), och jag fick en mens efter det. Sedan jag slutade med pillren så har jag haft mens på egen hand 3 gånger. I oktober ringde jag KK i ren förtvivlan. Då hade jag inte haft mens sedan augusti. Fick en telefontid med min läkare, i december... Hon satte fart på karusellen ordentligt, fick tabletter för mens, men ingen ÄL. Och här är vi nu. Det har varit så väldigt långa år så det är hemskt. Jag har velat ha barn sedan jag var 18. Nu är jag 30... Så ja, nu vill jag ha mitt plus!! Jag tycker verkligen vi ska få det nu! Jag ska verkligen göra allt jag kan för att vi ska få det. Det är allt en jäkla resa vi har gjort. Och det är så skönt att kunna "prata" med någon som gått igenom samma sak.

Det var absolut inte meningen att du skulle bli ledsen. Jag har gråtit tillräckligt över detta med läkare. Nu försöker vi se framåt istället. Men visst är det orättvist att vissa ska ha det så svårt. Ibland så känns det som att vissa ploppar ungar på löpande band. Jag har tidigare skrivit att jag vände mig hit för att jag inte hade någon i min bekantskap som gått igenom detta. De flesta har redan barn, är gravida, är för unga eller vill inte ha. Men ingen som jag liksom kan prata om detta med. Det är ingen som helt förstår. Jag hängde inte riktigt med på ditt sista inlägg. Har du räknat fel och har BIM på onsdag? Då ligger vi ju himla lika i såna fall.

Ja, jag har ju på torsdag jag. Åh vad jag verkligen hoppas vi lyckas! Vad gör du annars då? Jag ligger för tillfället i soffan. Är ensam hemma då Maken är iväg och spelar rollspel (är gift med en riktig nörd nämligen).

Jag tror att min kan ha resonerat ungefär likadant... Tror även att han behövde komma iväg. Vara lite social. Jag däremot trivs bäst hemma. Har alltid gjort, kommer alltid att göra. Jag är en sån som kan tänka mig vara hemma med barnen. Väldigt omodernt, jag vet. Men det är lite av en dröm att få bli hemmafru. Även om tvätt och städ kanske inte är mina favoritsysslor (är nog inte direkt jättebra på det heller), så älskar jag att vara hemma och pyssla och laga mat och baka. Så ja, det vore drömmen.

Trevligt att det finns fler som resonerar likadant. Jag anser att det är att ge sina barn en trygghet. Och det vore väldigt skönt att ha den energin till barn, make och hem. Slippa stressa, slippa sitta på jobb med hemlängtan, ha energi att laga bra mat och kunna ge sina barn all uppmärksamhet/energi. Jag verkligen hoppas att vi ska kunna ha det så. Jag kan förvisso tänka mig att jobba hemifrån, kanske ca 50%. Bara jag får vara hemma!

Usch och fy! Lider med dig ♡

Du är så välkommen! Vad säger läkarna om din vikt? Får du också bara berättat för dig att du behöver gå ner? Jag var till en allmänläkare i somras för att undersöka min fot (bröt stortån för drygt ett år sedan), och han hade mer att säga om min vikt än om min fot. Jag blir så himla trött på läkare. Framför allt de läkare som ska gå på BMI. Jag fick inte ens göra några ordentliga undersökningar för barn innan jag gick ner i vikt. Bara jag gjorde det så skulle allt lösa sig. 20 kg senare har jag fortfarande ingen ÄL och ja...inga barn heller. De kom fram till att det inte var övervikten, utan kroppsliga fel. Det hade jag kunnat berätta för dem för länge sen!

Absolut! Finns här!

Det skulle vi kunna göra. Eller om det finns nåt annat sätt kanske... Jag är ju ny här så jag har inte den blekaste om hur/vad man gör. Men man måste väl kunna skicka typ "mail" eller liknande till varandra. Och även vara fler än bara två! Jag ska kolla runt lite.

Jag gjorde en grupp för enbart medlemmar. Heter "Prata av sig". Jag trodde jag kunde lägga till er, men ni måste nog ansöka om att vara med. Men den är helt stängd, så skicka en förfrågan dit tjejer.

Jag vet faktiskt inte. Jag trodde jag själv kunde lägga till folk, men det gick inte så bra. Jag ska logga in på jobbdatorn och se om jag kan lösa det på nåt sätt.

http://www.familjeliv.se/Medlemsgrupper/prata-av-sig-123633