Autismutredning

Jag bollar också gärna tankar med er som är i samma situationer. Själv har jag misstänkt nu i ca 1½ år att min son ligger inom autismspektrat och han fyller 4 år i september. Är mitt i en utredning nu som egentligen skulle varit klar igår, men så skulle vi in på psykologiska tester med han två dagar förra veckan, men psykologen fick förhinder och var tvungen att ställa in. Jobbigt att det ska bli sådär mitt i, men är ju sånt som händer. Väntar på att han ska höra av sig om nya tider.. är en otroligt jobbig period just nu, samtidigt har jag bra människor runt mig som finns där så det är stöttande. 

Vad är det som gör att det misstänks autism på din son? 

Usch vad jobbigt! Hur lång tid efter sista testet kommer det ta innan ni får svar? Varför misstänkte du autism?

Ja det är tungt, samtidigt lättande att man äntligen fått ta tag i denna utredning som jag väntat på sedan i somras. Men man hade ju velat slippa det helt , men :/ Jag vet inte, men antar att det inte kommer ta lång tid alls, några dagar kanske bara. Så var det iaf tänkt nu, att sista testet skulle göras nu i torsdags å sen skulle vi få veta resultatet igår, så bara 4 dagar senare. Men beror ju på hur det ser ut med tider åså, hoppas det inte drar ut på tiden nu när det vart inställt.

Jag började misstänka det då en förskollärare berättade på utvecklingssamtalet vi hade när han nästan precis fyllt 2 år, då berättade hon att de inte alltid fick kontakt med han, han lystrade inte till namnet åså. Det hade ju även jag märkt innan men inte tänkt så mycket mer på det, tänkte att han var ju ändå rätt liten å han var väl bara ointresserad. Men glömmer aldrig klumpen jag fick i magen när hon sa det, började direkt tänka autism och gick hem och googlade på det och märkte att mycket stämde in på hans beteende. Han har ju fortfarande inget fungerande språk heller, hade 2-3ords-meningar förr som han tappat, de kommer nån gång ibland numera men inte ofta. Sen har han aldrig varit särskilt intresserad av att leka med andra barn heller, söker endast kontakt med vuxna. Så det var väl de största orsakerna som stämde in, plus en del annat med. 

Så din son är 2,5 år och ska utredas nu? När började ni misstänka autism och vad var det som gjorde att ni misstänkte det?

Hej!
Jag har alltid misstänkt att det var något avvikande med William. Han pekade tex aldrig på lampan, pappa osv osv... Han gick inte förrän 18 månader. Kröp aldrig och klappade aldrig händerna. Han var väldigt tyst som spädis, förutom skriket varenda, varenda natt... Han är onaturligt fäst vid mig.

Men den största anledningen har varit språket. Han har en kraftig språkstörning, han pratar på en hel del hemma, vi förstår hyfsat men på förskolan samt ute bland folk så är han tyst, inåtvänd. Förskolan upplever honom som osocial, icke kontaksökande och i sin egen bubbla.

Han är en glad pojke över lag, men kan få raseriutbrott när familjen är stressad eller nånting inte blir som han tänkt sig, han är barn nr 3 i en syskonskara på 3 så han har två äldre systrar.
När man har två barn sen innan så märker man ganska snabbt att nånting inte är som det ska...

Nu känns det skitjobbigt på det sättet att det känns som jag gör fel som låter dem sätta en diagnos på honom. Samtidigt som jag vet att det är det bästa och jag vill att han fått rätt hjälp på skola och förskola...

Jag har inte sån stor koll på autism heller.. Har googlat en del, men antar att jag får mer info från barnhab.

Mitt hjärta blöder.

Hur går en utredning till?

Angående att du känner dig skyldig som låter dem "sätta en diagnos". Gör inte det! 

Skulle du känna dig skyldig om du lät någon "sätta" diagnosen cancer, eller bruten arm, eller närsynthet? 

Man har inte mindre cancer, bruten arm, synproblem eller autism bara för att ingen har satt diagnosen. Snarare tvärtom, svårigheterna finns där men man får ingen hjälp med dem. 

I min värld är den dåliga föräldern den som INTE utreder sitt barn, om man misstänker att nåt är fel. För en utredning är sista slutligen bara en utredning, och det är verkligen BARA när det handlar om neuropsykiatriska funktionsnedsättningar som det uppfattas som nåt negativt. Som sagt, är det nån som har dåligt samvete över att röntga sitt barns arm om hen har ramlat och klagar på ont i armen? Eller som har dåligt samvete över att låta sitt barn göra en synundersökning om hen är lite klumpig, sitter med näsan i tv:n och ofta klagar på huvudvärk?

En autismdiagnos är inte nåt man bara "sätter" på ett barn, utan utredningen är både noggrann och omfattande, med observationen av barnet, tusen frågeformulär till föräldrarna, intervjuer med föräldrarna, intervjuer med barnet (om möjligt), strukturerade testsituationer o.s.v.  Så har barnet inte autism, då får hen ingen diagnos. 

OM barnet däremot har autism, så är det absolut bästa att barnet får diagnos och rätt hjälp så tidigt som möjligt. Och en diagnos är inte bara ett ord, det är också en beskrivning av barnets svårigheter, som kan hjälpa en som förälder med vad man behöver jobba på. 

För att jämföra: Skulle du känna dig dålig om du skaffade glasögon till ditt synskadade barn. 

Vad bra att ni gjorde som du ville och inte din man! Usch, jobbigt att få besked helt oväntat, så var det för mig/oss också. Vi fick hjälp av en barnpsykolog via BVC pga. sonens selektiva ätande, vid förskolestart så snävades dieten ner till enbart en grej, vilket är extremt och selektivt ätande är vanligt vid autism (vilket inte vi visste). Efter ett möte med förskolan där de fick berätta lite om sonen så ringde psykologen upp mig och sa att hon misstänkte en autismspektrumstörning. Blev så klart helt chockad, lite konstigt att få besked på telefon. Vi hade även en ganska stereotyp bild av autism, men har förstått nu att det kan se väldigt olika ut.

Idag var första tillfället av utredningen, vilket var föräldraintervjun, skulle ta 1 timme men tog en timme 45 minuter och vi blev ändå inte klara. Så vi ska göra resten i samband med ADOS-testet (modul 1) som görs om drygt en vecka. Sen bara en förskoleobservation och så ska de utreda.

Är glad att våra farhågor inte besannades och psykologen gjorde ett bra och proffsigt intryck. Hon verkade även positivt inställd och tyckte att vår pojke verkade smart, t.ex. för att han förstår mycket och kan peka ut färgerna (är tydligen tidig på det senare, men stämmer verkligen det?). Hon tyckte det skulle bli spännande att träffa honom.

Kolla ovan vår utredning, men det kan tydligen se olika ut. Om de inte tycker det räcker så brukar de lägga till fler grejer. Intelligenstest för äldre barn (men kan göras från 2 år). Det finns något som heter selektiv mutism, dvs. att barnet är stumt i vissa sammanhang. Låter som din son.  Jag tycker ändå det låter positivt att din pojke KAN prata, med rätt motivation och träning kan han säkert utvecklas supermycket. Det gäller att göra det bästa av situationen och att dessa barn får mycket övning i sina brister, socialt samspel och kommunikation. Du kanske skrivit det ovan, men hur gammal är din son?

Okej, såg nu att han var 4 år! Om han får diagnosen brukar de erbjuda intensiv beteendeträning typ 25 timmar i veckan, via resurs på förskola samt att föräldrarna tränar hemma, många har blivit hjälpta av det, detta gäller särskilt högfungerande (utan utv.störning), men det finns många terapier som övar på samspel och kommunikation som kan hjälpa även svårkontaktbara med utv-störning. Tyvärr verkar de bara erbjuda träningen fram till förskoleklass och den ska pågå i 2 år, i alla fall i vårat landsting.

Hej igen!
Ja det blir självklart bäst för honom OM han nu har nånting autistiskt att han får en diagnos.

Vi började träffa psykologen i december och hon sätter ju inga diagnoser som hon sa, utan fångar ju bars upp barn i riskzonen.

Bara han mår bra, mitt lilla hjärta, så är jag glad! Bara han kan få leva som alla andra!

Och ang intelligensen.. På förskolan är de väldigt imponerad över hans tankesätt, hans minne och förmåga att koppla ihop saker och ting. Han bygger pussel med över 100 bitar och han är 4 år... Bara det är ju en bedrift i sig...
Han älskar nyckelpigor... Allt ska vara med nyckelpigor.

Jag ska läsa svaren i tråden ikväll när barnen lagt sig, lättare vid datorn. Tack för att ni tar er tid att skriva!!!

Jag tror personligen redan nu att han har nånting inom autismspektrumet. Men är dåligt påläst känner jag.... Måste plugga på lite.