Är det ens möjligt för oss att adoptera?

Vi gick också utbildningen innan vi visste om det skulle bli adoption eller inte. Vi tänkte på att spara tid helt enkelt efter det tar så evinnerligt lång tid allt som har med adoption att göra!

I övrigt tror jag absolut att ni skulle kunna adoptera OM din man är helhjärtat med och att er kommun godkänner er ålder.
Ett annat alternativ för er skulle ju annars kunna vara att bli familjehem till ett yngre barn. Jag hittade sidan www.familjehemmet.se där man kan läsa och diskutera massor kring det ämnet.

Härligt att du har fått med mannen på tåget! Och intressant att höra att man kan börja f-utbildningen och fortfarande vara osäker. Jag har också hört att många män är lite avigt inställda till att adoptera i början. Jag brukar tänka på det där rätt ofta. Om de adopterade barnen känner att de är ett andrahandsval. Att föräldrarna "gjort allt" för att skaffa biologiska barn först och tog till adoptionen när inte det fungerade.

Men jag antar att man blir så involverad under processens gång, och under den annorlunda graviditeten så att man till slut bara har längtan och kärlek kvar och inte känner "attsingens, om vi ändå hade fått ett barn med våra gener" . 

Hur lång tid har hela processen tagit för er, från att ni ställde er i kö hos Adoptionscentrum och till att ni börjat med utredningen?

Adopterade barn är nog de mest efterlängtade barnen så det här med andrahandsval tror jag inte finns...

Det är nog så. 

Att du inte har något fast jobb behöver inte vara ett problem. I många länder är det viktigast att mannen har jobb. 
Men det beror som sagt på vilket land som skulle bli aktuellt.

Största problemet är nog din mans ålder. Eller egentligen hans tvivel. Ni båda måste ju vilja detta lika mycket!
Om ni får ett medgivande kommer ni förmodligen inte få det förlängt pga ålder. Så då måste ni hinna få ett barn inom 2 år.

Och då är nog alternativen: Kenya eller ett barn med special needs. t.ex. från Kina eller något annat land.

Tack!

Vi har kikat på Kenya, ett superbra alternativ för oss om det inte vore för att man måste vara i landet 8 månader (var det iaf när vi tittade förr). Det låter som en DRÖM att få vara det och gå igenom processen där hela familjen men är det möjligt rent ekonomiskt? Hur.... får man in pengarna? Man ska ju betala hyra för bostad plus uppehälle och räkningar i Sverige. Kanske betala skolgång för barnen i Kenya? 

Som sagt ett jättespännande alternativ men det känns omöjligt eftersom vi inte har råd att "ta ledigt" 8 månader. 

Ett annat alternativ är Nigeria, så det är nog inte omöjligt, förutom mannens ålder. Utbildning och kursen tar ju tid också. Lycka till! Åldersgränsen är så jävla förlegad, hoppas att dom tar bort den snart. Barnen är ju äldre nu och länderna har sina egna åldersgränser.

Har inte läst allt i tråden, men här är mina två cent efter att ha lästTrådstart.

Om ni ska adoptera skulle jag råda er till att ställa er i kö direkt. Därefter bokar ni tid för en F- utb. Tänk på att det tar ca 4-6 mån beroende på när utb går och om det finns plats. Efter utb kan ni starta processen med att få ett medgivande. Räkna med att det tar ca 4-6 månader. Om ni börjar idag så kan ni ha ett medgivande om ca ett år. Då är din partner som är älst redan 45. Vilket är den övre gränsen för många länder.

Jag skulle säga att ni har väldigt kort om tid.

Åldersgränsen för att få ett medgivande är " ej fyllda 43" och gäller för båda parter. Det går att söka dispans, men då kan man inte få förlängt tillstånd. I praktiken måste man ha hittat ett barn och få alla papper klara inom 2år.

Nääää, åldersgränsen för att _ansöka_ om ett medgivande är ej fyllda 43!

Tack för svar! Känns hopplöst

Ni kan ju alltid höra med er kommun om vad de säger. Kanske inte alls är hopplöst!

Och, som jag sade tidigare, kanske familjehem kunde vara ett bra alternativ annars?

Då den ena föräldern är yngre kan de ibland i vissa kommuner se med blida ögon på en något äldre ålder än 43.
Men ni måste gå kursen och skicka in papper till kommunen nu. Jätte jätte brådis om ni ska ha en chans. Inte säkert att ni får ja men vill ni så måste ni gå kursen snart för att de ska kunna ta upp ert ärende. Ni kan göra allt detta om ni är allvarligt intresserade. Ni måste inte ha bestämt er förrän papper går iväg till ett land. När man har papper i ett land kan man bli förälder till ett barn när som helst och då är det 100% innan man skickat finns tid för reflektion. Tid som ni tyvärr inte har nu.

Sen beror det på land och vilka åldrar era biobarn har. Chanserna är mindre på att hinna få ett yngre barn på kort tid. Ett nytt barn måste bara yngst. Det finns alltid SN. Då ska ni tänka på att det kommer att kräva tid och resurser av er som föräldrar som kommer inkräkta på den tid och kraft ni har för era äldre barn.  Sånt hinner ni grubbla över under utredningen och på kursen och så. Våra utredare har varit riktigt bra samtalsstöd på väg till att bli familj. Kursen gav chans att prata med andra familjer och att reflektera över ansvaret och det var bra. Vi mognade till beslut under processen men var inte klara förrän efter kursen och en bit in på utredningen.

Det beslut ni tar nu är om ni vill fortsatt ha chansen att kunna bli föräldrar på detta sättet.