Minnymilou skrev 2014-02-13 12:26:37 följande:
MtillMoJ: 6 tim/natt, oj! Då ska jag inte klaga, min son sover rätt ok på natten, ofta uppåt 9 timmar (dock inräknat lite vakentid för amning)!
Och jo, det är väl så att experter går efter det som är vanligast, men jag önskar ändå de kunde vara lite mer pedagogiska och samtidigt säga att det är vanligt att det finns undantag och att det inte är onormalt om de sover mindre. Jag ibland har fått höra från "förståsigpåare" att jag måste göra något fel som inte kan få honom att sova mer, så jag hade verkligen önskat att expertråden kring sömn var lite mer flexibla. Då skulle nog många nyblivna föräldrar kunna slappna av kring sina barns sömnvanor lite mer och inte känna sig så otillräckliga när de inte hamnar inom den där "mallen".
Det finns verkligen tusen åsikter om små barns sömn och det verkar som om ju mer de sover och i ju längre sömnintervaller desto bättre. Men barn sover när de sover och bäst mår man nog själv om man bara rättar sig efter deras rytm i stället för att ständigt jaga detta med "sova hela natten", en viss mängd sömn mm - för mig har detta varit stressande när det gäller båda mina barn, även den äldre som också sover mycket mindre än "det normala". Ska nu försöka lära mig att det bara är att acceptera faktum (att sömnrutiner aldrig kommer att vara perfekta) och slappna av i det.

Ja...man har ju ofta en ganska skev bild med sig av "hur det är" med bebisar när man får barn. I synnerhet om man inte har så många andra bebisar i sin närhet. Med första barnet kommer förväntningarna ofta på skam, och det är inte alls så som man trodde att det skulle vara...
Min bild av spädbarn var också att de sov "nästan hela tiden", och att de sov långa pass även dagtid. Döm om min förvåning när vår lille kille bara sov 15-40 min per sovpass på dagarna med massor av vakentid däremellan. Den där "egna tiden" då jag skulle hitta på en massa saker medan han sov var ju bara att snabbt glömma.
Dessutom sov han å andra sidan hela nätter väldigt tidigt, och då blev man ju orolig över det också...
Men acceptans och att slappna av, är det bästa man kan göra, både för bebisen och sig själv...precis som du skriver.