Varför säger alla experter att spädbarn sover 16-20 timmar per dygn?

För dom går oftast på det som "de flesta" gör. Min första fick jag vara glad om hon sov 6 timmar/natt! Och hade jag extra tur så sov hon någon timme på dagen! Barn nummer två sov nästan hela tiden och var jätte enkel på alla sätt!

Inget av mina barn har sovit så mycket som de "ska" när de varit riktigt små. De har också varit väldigt olika i sina sömnmönster. Mina äldsta som nu hunnit bli 6 respektive snart 5 år sover idag som barn i den åldern "ska" . Så länge man har barn som är nöjda och glada och verkar må bra så ska man inte hetsa upp sig över diverse generella mallar

Jag brydde mig aldrig om sådana där generella uttalanden. Om man säger att nyfödda sover, i genomsnitt 16-20 tim per dygn, så innebär ju det att några bara sover 12 tim, medan andra kanske sover 22! Genomsnitt är alltid genomsnitt.

Vår son har aldrig sovit mer än drygt 13 timmar per dygn, ens som nyfödd. Men det var hans behov, helt enkelt.

Dom går antagligen på hur statistiken ser ut.

Jag sov aldrig 16-20h per dygn när jag var spädbarn och har alltid sovit bra mycket mindre än man ska göra och det gör jag än idag. Jag fungerar inte som människa om jag sover 8h/natt som är rekommenderat, en del har helt enkelt inte det behovet av sömn :)

MtillMoJ: 6 tim/natt, oj! Då ska jag inte klaga, min son sover rätt ok på natten, ofta uppåt 9 timmar (dock inräknat lite vakentid för amning)!

Och jo, det är väl så att experter går efter det som är vanligast, men jag önskar ändå de kunde vara lite mer pedagogiska och samtidigt säga att det är vanligt att det finns undantag och att det inte är onormalt om de sover mindre. Jag ibland har fått höra från "förståsigpåare" att jag måste göra något fel som inte kan få honom att sova mer, så jag hade verkligen önskat att expertråden kring sömn var lite mer flexibla. Då skulle nog många nyblivna föräldrar kunna slappna av kring sina barns sömnvanor lite mer och inte känna sig så otillräckliga när de inte hamnar inom den där "mallen".

Det finns verkligen tusen åsikter om små barns sömn och det verkar som om ju mer de sover och i ju längre sömnintervaller desto bättre. Men barn sover när de sover och bäst mår man nog själv om man bara rättar sig efter deras rytm i stället för att ständigt jaga detta med "sova hela natten", en viss mängd sömn mm - för mig har detta varit stressande när det gäller båda mina barn, även den äldre som också sover mycket mindre än "det normala". Ska nu försöka lära mig att det bara är att acceptera faktum (att sömnrutiner aldrig kommer att vara perfekta) och slappna av i det.

Natlucien: Precis!

Och ju mer jag tänker på det desto mer irriterad blir jag på alla dessa sömnråd som sköljer över en som småbarnsförälder. Målet med dem är ju att skola bebisar och små barn att sova på ett visst sätt, ett sätt som kanske inte passar dem, men som passar oss vuxna. Det skapas liksom en ribba för hur en "bra sömn" ska vara och därmed också en förväntan hos föräldrar om vad man måste sträva efter för att bli nöjd. Och sedan när man inte klarar av att få sina barn att nå upp till "målen" blir man frustrerad och undrar vad som är fel och hur man ska "fixa felet", när det troligen inte är något fel alls. Felet ligger snarare i alla höga förväntningar på hur det borde vara, förväntningar som skapats från diverse experter med sina olika sömnmetoder och råd om hur vi ska göra för att få ett perfekt sovande barn. Det är nästan som om vi vill dressera våra barn till att passa in i denna sömnmall.

Jag önskar att den allmänna synen på barns sömn var mer flexibel och avslappnad och att småbarnsförälder hellre fick rådet att se sömn på ett annat sätt än att jaga perfekt sömn. Ta bara under bondesamhället förr, då sov man inte hela natten i sträck 7-8 timmar, utan delade upp den i två eller flera perioder med vakentid emellan. Detta att "sova hela natten" är ett modernt påfund som kom med industrialiseringen, och så fort man släpper det kravet blir det ju mycket lättare att acceptera att man ibland måste vara uppe 2 timmar mitt i natten och kanske vaknar fem gånger på en natt. För på nåt vis är den där ribban som satts upp om hur det borde vara nog jobbigare än den dåliga sömnsituationen i sig!

Ja som andra har sagt så blir det ju ett genomsnitt. Och för att de flesta (normalfördelning, liksom) ska sova 12-16 timmar per dygn så innebär det ju att några andra sover betydligt mer. och några betydligt mindre.

Min son har inte heller varit någon guldmedaljör på sömn, direkt. Men han har en kompis som vi känt sedan de var små, det skiljer en vecka i ålder. Vi mammor hängde ihop när de var bebisar och nu är de kompisar så vi träffas ofta. Det barnet sov snarare 20 timmar per dygn de första månaderna. Jag tror inte jag träffade henne i vaket tillstånd det första halvåret. Även idag, som 6,5 åringar sover min son kanske 9 timmar och den andra flickan sover kanske 12-14 timmar per natt. Hon kan sova en timme i bilen vid 17-tiden och ÄNDÅ somna vid 21. (Något som skulle fått min son att jazza runt ill långt efter midnatt.)

så ja, det är väldigt olika. Men min son har alltid varit glad och pigg och utvecklats trots att han inte sovit så mkt så jag brukar tänka att man hinner iaf vara med om mycket om man inte sover bort sin tid.
Hälsningar signatur mor som gärna skulle sova lite mer.

Och som andra sagt ovan; det beror ju på vilka "experter" man lyssnar på. En del kvacksalvare som Anna Wahlgren hävdar ju att barn ska sova 12-16 timmar per dygn och då ligga tysta i sin säng och inte göra ett pip.
De som däremot vet saker om sömn vet ju att små barn ska sova ytligt och gärna vakna till och amma ofta under natten.
Lyssnar man på de riktiga experterna, de sistnämnda, så blir man ju inte så orolig när ens bebis stökar runt på natten. lyssnar man på folk som  t ex AW, tja då kan man ju bli väldigt stressad över ett spädbarns normala sömnmönster.