Hur berätta för 7-åringen att vår katt inte längre ska vara kvar hos oss ?

Har bara läst TS och beklagar verkligen sorgen -  jag blev också tvungen att ta bort en katt av samma anledning. Fast den kattan var till åren kommen och hade ändå varit tvungen att avlivas inom ett par år... så jag gav upp men  då hade vi kollat ALLT inklusive urinprover för att utesluta sjukdom i urinvägarna, försök att ändra beteendet med fler lådor etc  :(  kanske var hon lite senil som blev en sur kissfia på gamla dar. Hon var helt frisk i kroppen enligt veterinären.

Till barnet tror jag det bästa är att ni säger som det är. Hårt, ja, men en katt som kissar så mår troligen inte bra av någon anledning och när man har gjort allt för att få fram en lösning och inget fungerar så finns det inte mycket att göra. Mitt barn accepterade det även om det var fruktansvärt ledsamt. 

Finns det alternativ till avlivande? Har ni kollat möjligheterna till omplacering tex hos familj på landet där katten kan få röra sig utomhus? För det är ett hopp, att ett miljöbyte kan få katten att ändra beteende om ingen sjukdom ligger till grund. Min älskade katta var fd vild katt och hade av mentala skäl aldrig klarat att byta familj eller miljö, det var ingen annan än jag som fick hantera henne. Men er katt kanske har förutsättningar att flytta?