Hur berätta för 7-åringen att vår katt inte längre ska vara kvar hos oss ?

Jag har i vuxen ålder haft en katt som kissade inne, första gången var det njursten, han var då kastrerad. Sen började han kissa inne igen och jag gav bort honom till en annan familj eftersom jag förstod att han inte trivdes, han hade heller ingen möjlighet att gå ut. Han har aldrig kissat inne hos den nya ägaren, vilken jag har stadig kontakt med då vi är släkt.

När jag var 9 år fick vi avliva en katt för att den var sjuk. Jag tycker att man ska kunna, på ett fint sätt, berätta för en 7åring att katten var sjuk/inte mådde bra av att bo här hemma och därför måste man låta katten få somna in, för det är så det funkar med katter. Mina föräldrar sa som det var, jag grät lite men det var inte värre än att jag kom över det, precis som en vuxen människa till slut kommer över en sorg.

Jag tycker man över lag hyssjar väldigt med döden oavsett vad eller vem det handlar om. Döden är inget att vara rädd för och det är inte tabu att prata om eller förklaras. Vi ska alla dö och folk dör hela tiden. Jag tycker det är något som ska vara väldigt naturligt för våra barn.

De barn jag har arbetat med på förskolan har varit väldigt undrande och nyfikna på döden och vad som händer sen. Ofta har vi kommit in på om det finns någon Gud som tar hand om de som dör. Var jag är väldigt noga med att säga "jag vet faktiskt inte, vad tror ni själva?" För det är svårt att (inte) påverka barns tro, vilket jag tycker att man inte ska göra om man inte är förälder till barnet.

Barn vet mer och förstår ju trots allt mer än vad vi tror.