Tom Araya skrev 2014-04-25 04:02:37 följande:
1. Ska jag beskriva hela Rysslands historia sedan Putin kom till makten 1999 så tar det upp sidor av text, hur vore det om du läste på lite själv!?
Detta är taget ur luften och inget jag påstått. Snarare vill jag påpeka att det är dömt att misslyckas att försöka förutse framtiden.
Att försöka läsa någons tankar och gissa sig till dennes planer är lika omöjligt som att förutse framtiden, helt meningslöst. Om det vore möjligt hade vi inte varit tagna på sängen med det händelseförlopp som varit.
2. Precis som för vilken försäkring som helst. De flesta betalas år ut och år in utan att någonsin nyttjas och ge något tillbaka. Har du någonsin fått någon sådan garanti på en försäkring (och då pratar jag INTE om ersättning för skada)?
Försvarsförmåga skapar en tröskel, för att ta sig över den tröskeln ställs ett antal krav, bl.a. att du ska kunna motivera dig själv, dina medarbetare vid makten, den militära organisationen och ditt eget folk att det är värt de risken för världsopinion, de kostnader i pengar, tid, energi och människoliv för att ta sig över den tröskeln. Ju högre tröskel desto högre krav= sannolikheten för att det inträffar minskar.
3. Detta är självklar logik och det är i mångt och mycket samma principer som gäller även för icke militära åtgärder för att minska risken för krig, fast konsekvenserna ser lite annorlunda ut. Oavsett vilket så bidrar båda på sitt sätt och båda har sina begränsningar.
4. Vi har redan omfattande samarbete med flertalet av världens länder. Det krävs två för att dansa tango. Vi kan inte ytterligare styra andra makters avsikter.Jag skulle verkligen önska att vi kunde stå utanför Nato. Helst med en nordisk allians, kanske även med de baltiska länderna. Men de planerna har flera gånger gått i stöpet. Nu är Norge, Danmark, Island, Estland, Lettland och Litauen med i Nato, ensamt kvar stå Sverige och Finland, vilket gör det svårare.
Jag har svårt att ta definitiv ställning i Natofrågan, utan framställer bara för- och nackdelar samt att jag har ett önskescenario där vi kan stå utanför.
5. Öppnare gränser är en fin tanke, men tyvärr en utopi. Vi har redan idag problem med det friare flöde av människor och varor (illegala bl.a.) vi inte vill ha i vårt land i och med EU och Schengen. Det är inte den frihet jag vill ha.
Jag vill inte dela vårt land med människor och makter som inte har samma syn på frihet och demokrati som vi har här i Sverige (vilken kan variera nog så mycket).
6. Jag tror de flesta håller med mig i att tvingas till rövslickeri för att stävja en konflikt inte är frihet.
Vad är din syn på frihet?
Ja, jag är beredd att ta till våld och även ta livet av människor som vill mig och vårt land illa och för vår frihet, om det krävs.
7.Det finns en gräns för när våld är det enda alternativet och det är svårt att avstyra att främmande makt når den gränsen om de inte drar sig för våld och krig
8. Att jag har förståelse för USA's atombombning av Japan innebär inte att jag tycker det var bra eller det enda möjliga alternativet. Det var en desperat åtgärd i ett förtvivlat läge och man nyttjade ett tekniskt övertag.
Mycket talar för att Japan inte avsåg att kapitulera, främst deras anti-kapitulerande kultur och det faktum att de inte kapitulerade efter bomb nr 1.
9. Det var oerhört mycket bombning av civila mål såsom städer, fabriker, infrastruktur mm under VK2, åt alla håll, bombningen av Hiroshima och Nagasaki var inte unikt på det sättet.
10. Värsta krigsbrotten? Hur värderar du? Inte i antal människoliv i alla fall....
Men visst är det hemskt.
Det är svårt att få till närmare samarbete och mer öppenhet om man inte delar samma syn på saker och ting. De frågor som diskuteras här, som miljö/miljöpolitik, frihet, demokrati, säkerhets- och försvarspolitik är bra exempel på där det skiljer stort mellan Sverige och Ryssland. Hur överbryggar man det?
Det enda exempel på icke materielförstörande sabotageverksamhet jag kan komma på är i ekonomi och IT.
Har du fler exempel?
Detta har jag heller inte påstått. Det är kan bara bli aktuellt om det finns alternativa mål-nationer att välja mellan för sin militära attack.
Om konflikt uppstår mellan nation A och B så lär knappast nation C och D vara alternativa mål för militär påtryckning, därför är styrkeförhållandet hos nation C och D inte intressant i fallet.
Det är helt riktigt att krig motiveras av andra saker, men ställningstagandet att ta till våld värderas alltid med följande faktorer:
skäl/motiv (vad vill man uppnå som motiverar handlingen)
kostnad (pengar, liv, materiel, tid, opinion hemma och ute i världen) -
vinst (vad som är möjligt att få ut av det)
Den första faktorn kan till viss del motverkas med fredliga medel som samverkan, diplomati o.dyl.
Den andra faktorn påverkas framförallt på hur vi kan möta ett sådant agerande militärt, men även hur omvärlden reagerar och agerar.
Den tredje faktorn är svår att påverka, det kan handla om att bara få sin vilja fram och ingjuta rädsla hos andra parter.
Vad avser du med hindra och krig? Är det att hindra att konflikt eskalerar till krig du menar?
Jo, det vet jag, men allt för ofta genom eftergifter som inte är önskvärda. Hur mycket är man beredd att ge upp?
Du blandar hejvillt i konfliktnivåerna. Var nivå har sin metod till lösning.
Du når inte fred med frihet utifrån läget krig, utan militära medel. Även i en förhandling där militära medel inte används direkt så ger de en styrka att säga ifrån när man känner att motpartens krav trampar på ens frihet. Det är samma förhållande som när vi i det civila samhället organiserar oss i intresseorganisationer, exempelvis fackförbund.
Styrka= makt att säga ifrån och få sin vilja igenom. Motsatsen är att krypa och förslavas, alternativt ta upp en hopplös kamp och krossas.
I de metoder du ser som fredliga för Europas fredsbevarande finns starka militära krafter som du inte tänker på när de inte verkar genom våld. Militär styrka verkar även preventivt, utan att användas.
Vi har alltid nedrustat i perioder där läget ser stabilt och fredligt ut, men det har ändrats i snabbare takt än vad vi har kunnat anpassa oss till. Det är en misslyckad strategi.
1. Jag har läst på själv. Har hängt med rätt bra tycker jag. Och det var kanske därför jag, i motsats till många, inte blev helt tagen på sängen.
Sedan Sovjet föll har U.S.A. och NATO utnyttjat sin militära särställning och sin maktposition i världen för sina egna ändamål. De har attackerat länder, hotat, avlyssnat både vänner och fiender, provocerat och gått emot både FN och international lag så fort det passar. Helt medvetna om att de har veto i Säkerhetsrådet. Helt medvetna om att ingen vågar göra något annat än muntliga protester, mot en så mäktig aggressiv makt. Att detta inte kan fortsätta speciellt länge är inte så förvånande. Att någon annan stormaktskandidat så småningom skulle kliva fram och följa U.S.A/NATOs exempel, är knappast förvånande. Att något annat land vill leka samma lek och utmana om U.S.A/NATOs maktposition är rätt väntat. Att det är just Putin förvånar mig inte heller.
Så visst. Risken till krig i vår närhet kan ha ökat. Men jag kan inte se något som tyder på att just Sverige är mer hotat idag än för ett år sedan. Som sagt. Putin har rört om i grytan. Han skapar fiender. Han använder nationalistisk propaganda om Rysslands nya stormaktstid för att vinna folkets lojalitet. U.S.A och NATO och gamla Sovjetrepubliker rustar upp och hotar med reprimander. Jag ser ingenting som tyder på att Putin i detta läge, med så mäktiga motståndare, skulle fokusera på ett litet, svagt land (att inta Sverige skulle nog varken skrämma någon eller vara en speciellt stor fjäder i hatten) och som är alliansfritt och därmed inte en motståndare. Kan inte detta till och med minska risken mot Sverige? I alla fall i förstaläget?
Vad vet du som jag inte vet?
Du hävdar att du inte läser tankar eller spår framtiden. Samtidigt så uttrycker du och många andra debattörer och politiker er som om det är ett faktum att det senaste händelseförloppet har ökat risken mot Sverige. Hur VET du detta?
2. Jag skulle aldrig betala enorma summor för en försäkring som inte ens är garanterad att ge någonting alls tillbaks om det värsta inträffar.
Du talar om trösklar. Har du några som helst belägg för att Sverige ens kan komma i närheten av att bygga en tröskel stor nog för att göra någon nytta? Har du några belägg för att denna dyra försäkring kommer att hjälpa alls? Har du några exempel där ett litet land lyckats hålla sig utanför ett stort krig på detta vis? Sverige är som sagt ett bra exempel på att det går att hålla sig utanför med andra medel.
3. Jag känner till dessa teorier väl, självklart. Jag tycker dock inte de är uppbackade av belägg. Tycker det är långt ifrån självklart att storleken på ett liten nations armé är en av de mest avgörande faktorerna som påverkar om en överlägsen fiende anfaller eller ej.
Självklart får du anse att beläggen talar för detta, du får till och med tro blint på dessa teorier utan belägg om du vill. Men är de verkligen så skrivna i sten, att det är en fara för Sverige om ETT enda parti i riksdagen ifrågasätter dem och fokuserar på andra strategier? Är inte det snarast positivt?
4. Men det är ändå mer ok att fjäska för NATO och anpassa sina åsikter efter NATO än det var att fjäska för Tyskland (ha i åtanke att det på den tiden knappast var så svart och vitt vilka som var goda/onda som det framställs nu)? Är det fjäskandet i sak som du ansåg var värre än atombomber eller just fjäskandet med Hitler? För om det är fjäskande och att låta en starkare (aggressiv, krigsbrottsutövande) makt diktera Sveriges politik som du är emot, då är det inte MP du ska vända dig emot. Utan FP och andra Natoförespråkare.
5. Öppnare gränser har funkat bra i Europa. Knappast en utopi. Som alla strategier finns för- och nackdelar. Jag skulle hata att leva i ett NATO-land. Eller ett land som överger sin unika fredliga historia. Men det betyder inte att jag inte accepterar att andra tycker annorlunda. Det innebär inte att jag vill att FP ska ut ur riksdagen.
6. Jag tror de flesta skulle hålla med mig om att tvingas ta till våld och döda andra inte heller är frihet. Och jag tror att de flesta faktiskt tycker att det är mer moraliskt okej att fjäska och kompromissa än att döda soldater och bomba civila storstäder. Jag tycker det i alla fall.
7. Är det självklart att man ska ta till våld om man ändå är dömda att förlora? Är det en hedersgrej?
8. U.S.A visste att Sovjet hade brutit sin neutralitetspakt med Japan och förklarat krig mot dem. Och de visste att Sovjets trupper var på väg att börja träda djupare in i Asien. Och det ville nog inte U.S.A. Det är mycket rimligt att Japan insåg att det var över. I så gott som varenda historisk beskrivning av krigsslutet så nämns att massor av bedömare ansåg att det bara var en tidsfråga innan Japan gav upp. Speciellt då det var just Sovjets inblandning som de Japanska ledarna angav som skäl för kapitulationen, inte atombomberna. Man kan lasta de Japanska ledarna för att de inte kapitulerade i tid. Men de kan knappast ha vetat att U.S.A tänkte släppa en bomb till bara tre dagar senare?
9. De var unika i sin omfattning. De efterföljande effekterna av t.ex. strålningen var unika. De var unika i sin tajming, när kriget mer eller mindre var slut.
Men visst, nästan alla krigsförande makter mördade civila och sprängde städer. Det var ju min poäng. Att i det sammanhanget påstå att Sveriges strategi var mer omoralisk än någon annans är i mina öron väldigt märkligt. I mina ögon utmärkte sig snarare Sverige positivt i jämförelse.
10. Värderar motiv, dödsoffer, efterföljder (såväl fysiska som psykiska). Som enskilda brott är de bland de värsta. Judeförintelsen var ju t.ex inte ett krigsbrott utan väldigt många. Få enskilda attacker har dödat så många civila människor under så vidriga omständigheter.
