Hur blir jag en bra "bonusmormor"?

Jag är sedan ett par år sambo med en man jag haft en relation med i flera år; vi var särbo tills våra barn ”flög ur boet” – dvs vi har inte haft något ”vardagsboende” med våra barn, om man säger så. Min sambo och min dotter har en ganska nära relation. Jag, däremot, känner inte min sambos barn särskilt väl, delvis beroende på att jag inte träffat dem så ofta men minst lika mycket (om inte mer) har detta att göra med att jag helt enkelt varit väldigt blyg för hans barn och inte tagit några initiativ till att lära känna dem. Min sambos dotter har nyligen fått en egen liten baby och min fundering nu är hur jag kan/ska/bör göra för att kunna bli en positiv person i min sambos barnbarns liv.

Till saken hör att jag själv växte upp i en tämligen dysfunktionell familj – till exempel accepterade aldrig min mamma den kvinna som min morfar levde med efter min mormors död (det fanns liksom ingen ”bonus” i den relationen…). Min ursprungsfamilj var över huvud taget väldigt sluten (mycket beroende på min mammas enorma kontrollbehov) så detta med socialt umgänge är överlag något av en ”akilleshäl” hos mig. Jag skulle därför gärna vilja ha tips och förslag från er som befinner sig både i min situation – och i min sambos dotters situation.

Hur agerar ni som är ”bonusmor-/farmödrar” för att bli delaktiga i er partners barnbarn?

Hur önskar ni vuxna barn vars föräldrar träffat en ny partner att den nya partnern tar del av era egna barns liv?

(Det här blev lite rörigt, men jag hoppas ni förstår min fråga…)