Jahopp, det va detta jag blev.. en WT-morsa!

Utbilda dig om du inte är nöjd med det?

Men hur kan du vara utbildad USKa om du inte har gått gymnasiet? OBS, är ej spydig eller något! Nyfiken bara :) i övrigt är jag säker på att du kommer må bättre när du har landat lite efter separationen. Du verkar stark..

TS.

Jag tror många har såna där dagar och absolut som ensamstående, man försöker nog ofta överkompensera. Förstod aldrig vad min mamma menade med de orden, men jag gör det idag.

Inget, absolut inget i mitt liv blev som jag tänkte mig. hahahaha

Jag är uppväxt med en mamma som har 4 barn, 3 olika pappor och ensamstående. Men som med Leandra, tror hon hette så tidigare i tråden. Så gav vår mamma oss tid, massor av tid och upplevelser, vi var mycket i naturen, hade turen att vi bodde nära sjöar och skog med både bad och fiske, mamma är dessutom en naturtomte, vi kan alla tömma fisk, fjälla och filea dom Inte för att jag har nån nytta av det, men jag kan och jag kan slipa knivar på slipsten också och är en jävel på att skjuta luftgevär. 

Det är absolut inte omöjligt att vända livet. När min mamma var 40 och vi barn var vuxna eller nästan yngsta var 14, så träffade hon sin man, som han i sin tur har 3 barn, ja du hajjar en familjemiddag är tja livad iaf Hon blir 54 idag och hin utbildar sig till undersköterska just nu. Hon har haft cancer två gånger och fått opererats, studielån sen inna, skulder, fått fly med oss barn och levt skyddat, hon har slitit som ett djur och vi har fått massor av fördomar från andra kastade på oss. Själv skulle jag bli gangster och knarkare enligt folk och få barn tidigt också såklart. Jag knarkar inte och jag var nästan 28 när jag fick barn.

Är sjukskriven, var dålig när jag blev gravid, inget blev som jag tänkte eller planerade, varit ensam från start OCH jag har fått massor av skit här inne också, för jag var ego som behöll ett barn som skulle komma att födas i december Folk har alltid massa konstiga åsikter för sig, orka bry sig. Låt dom tycka och sitta där uppe och döma, lägg din energi på att var en så bra mamma du bara kan vara, mer än så kan du inte göra OCH det är vad dina barn kommer minnas, det är vad de kommer ha som föredöme som vuxna, det är det bästa man kan skämma bort barn med, tid för dom. Så om man måste leva ett gäng år själv för att få ihop det, so what? Kärlek kan absolut komma senare i livet. Jag är 34 och så som jag ser det kan jag inte riktigt se en relation i min tillvaro, jag vill inte belasta någon annan med mig, med mina skulder inga miljoner direkt, men när man lever på existens minimum så kan de lika gärna vara miljoner känner jag.

Jag har ett mål varje dag, det är att min dotter skall somna med en bra känsla, att hon haft en bra dag, det är mitt dagliga mål. Såklart ryker vi ihop och hon hatar mig och skall flytta hemifrån med nallen under armen sjukt söt just då. I förrgår värkte hon ur sig - Jag hatar dig du din, din snorkråka och stegade in på sitt rum och smällde igen dörren OCH jag bröt ihop och skrattade men fick hålla för munnen, så hon inte hörde.

Nej TS var glad, du är fan bra precis som du är!!!  Att bryta kräver mod, att våga satsa igen kräver också mod även om det gick åt helvete. En annan är alldeles för feg för att chansa, jag stöter bort istället, som av vana, en dålig jävla vana  Så jag personligen är imponerad över dig att du är så modig 

Skaffa delmål. tex kontakta en syo för att se vad du behöver för att få behörighet. Boka in ett högskoleprov, små mål som är realistiska. Ta dem ett åt gången. Det finns inga genvägar där.. Jag har en sån lista den har tagit år att skapa, små små bitar av hopp om en annan framtid. Mitt primära mål är dock att bli frisk, för det är där jag måste börja min resa för att få en annan framtid, men visst har jag små önskningar och drömmar inom mig och försöker vara så realistisk det bara går. Just nu står det still, men inom kort kommer jag få svar på saker som kanske gör att jag kan börja jobba med mina mål. Tycker ofta jag är en usel mamma och andra säger tvärtom, det är jobbigt att känna att man inte räcker till, ändå tror jag man räcker till mer än man tror. Ibland behöver man få höra det av andra och få en liten spark i baken OCH inse att andras liv inte alls är så perfekta som det kan se ut. Finns en tråd här inne och en grupp på facebook som ofta ger mig distans till de där tankarna om det perfekta livet och hemmet, kraven man har Det är min spark i baken.

Nej du är superbra, så är det! Låt ingen få dig att tro annat. Jag har ju bara en, du har tre, hur duktigt som helst att fixa det!    Hade jag kunnat krama dig i verkligheten så hade jag gjort det!

Kärlek och tid är bättre än pengar och prylar!

Och ni som levde i timmerstuga, fan all respekt!!! Jag hade också kunnat tänka mig det där när jag är på fötter för att bli av med skulder och skit om jag bara hade körkort och en fyrhjuling så jag kom fram till stugan haha. 

Jag kände en kvinna en gång som har 6 barn med 5 pappor, avverkar män på löpande band. Kommer från grovarbetarklassen och saknar utbildning. Hennes barn har börjat växa upp och döttrarna går i hennes fotspår. Det blir vad man gör det till och saknar man ideal då blir därefter om man inte själv väljer att bryta mönstret. Det sociala arvet är starkt men man kan faktiskt välja en annan livsväg.