• Anonym (WT-mamman)

    Jahopp, det va detta jag blev.. en WT-morsa!

    Nu sitter jag här, med en unge på 6år, en på 4år och en liten på 4mån.. ensam..2 olika pappor till barnen.


    Trodde att det skulle bli annorlunda denna gången.. är så glad över mina barn, det är inte det.


    men det är inte så himla lätt ensam, jag är utbildad USK, och jobbar även som det , även om jag inte har nåt fast jobb nu tyvärr.. men det går ju ändå inte eftersom jag är i stort sett ensam med alla  barnen... och nu måste jag ju vara mammaledig.. fastän det va bestämt att pappan skulle vara det..


    Känner mig som en jävla WT, 3 ungar med olika pappor, ensamstående.. visserligen bor vi väl fint, och barnen saknar nog inget... men det är ju inte det bästa området i stan... och eftersom jag inte har fast jobb så har vi ju ingen direkt säkerhet....


    Tycker synd om mina barn..."alla" andra har det så himla fint med sina hus, lyckliga förhållande osv...fattar inte varför jag aldrig lyckas.


    Jag ser rätt bra ut, är trevlig och rolig.. lätt att umgås med.. men väljer väl fel killar...


    Hela vi består av bidrag... bostadbidrag, barnbidrag, underhåll...


    Men jag försöker allafall... men det är svårt med fasta jobb här... och får jag det så måste jag ju sätta barnen på kvällsdagis som dagar jag jobbar kväll... och det känns hemskt


    och nån ny karl lär man väl inte hitta.... vem vill va ihop med nån som har 3 barn med 2 olika pappor!?


    Ja,ja.ville väl bara spy ur mig lite... nåt peppande ord kanske...

  • Svar på tråden Jahopp, det va detta jag blev.. en WT-morsa!
  • puss

    Men omg sluta. Nu bor bra, är friska och har allt ni behöver. Var glad människa.

  • en blind vän

    Tycker synd om mina barn..."alla" andra har det så himla fint med sina hus, lyckliga förhållande osv...fattar inte varför jag aldrig lyckas.

    Hej Snygging. "Jag ser rätt bra ut, "

    Nu ska jag tala om känslor.
    Du tycker synd om dina barn för att...
    Du lyckas aldrig.....

    Jag vill att du ska fokusera på det du har lyckats med. Du har tre välskapta barn som jag tror är lyckliga fastän dom inte har varsitt rum I en stor villa. Du har en USK-utbildning. Alla har inte lyckats med det. Du har fått uppleva kärlek och förälskelse. Du har säkert lyckats med mycket mer.
    Barn tycker aldrig synd om sig så länge dom har kärleksfulla föräldrar runt omkring sig.
    Du kommer att kunna jobba mer när lillan är större och du lämnar lillan på kvällsdagis.

    Du känner dig misslyckat , men är du det verkligen?


    ,--O-O
  • Anonym (villamamma)

    Vad det är sorgligt att människor skall behöva känna som du gör, och att folk ständigt skall etikettera människor med lite tuffare levnadsförhållanden som white trash..

    Du HAR en utbildning, en som sannolikt också hör till de bättre när det gäller att inte behöva gå sysslolös.. Fast eller inte, i den branschen brukar det finnas mycket jobb. Att du är beroende av bidrag för att klara din och dina tre barns vardag är väl inte heller något unikt, hur många klarar sig helt utan hjälp som ensamstående i dagens samhälle? Det ÄR tufft. 

    Samtidigt förstår jag verkligen att sådant här kan skapa ångest, det är ett galet fokus på prylar och konsumtion idag. Ekonomisk status ska vara så sabla viktigt.. Barnen vill ha det senaste, det jämförs i skolan, vem har varit på vilka resor, vem fick dyraste julklapparna etc.. De börjar ju redan ha koll på det på dagis! Jag känner själv en viss hets där, och då har jag det ändå rätt stabilt (gift med mina barns far, bor i villa i huvudstaden, har råd att resa varje år osv..) Det är en osmaklig utveckling. Vad är det för samhälle som ser ner på de som har det svårare? Man blir less..

    Och folk verkar inte tänka på att det är lättare än man tror att hamna där själv! Skilsmässa, långvarig sjukdom eller annat liknande kan ändra livet snabbt..

  • leandra

    När jag under en period i livet hade ungefär samma förutsättningar som du har nu så bestämde jag mig för att mina barn alltid ska ha ett hem där de trivs, där det är harmoniskt, avslappnat och glädjefyllt. Jag kunde inte ge dem saker som kostade mycket men jag gav mig sjutton på att vi skulle trivas tillsammans och ha roligt.

    Hur jag gjorde i praktiken för att skapa och bibehålla detta var lite olika beroende på barnens åldrar, men till exempel så försökte jag göra matlagningen till en rolig och mysig stund, vi hjälptes åt och fixade med maten i lugn och ro. Vi har också alltid bakat mycket tillsammans, och det är så härligt nu efter några år att se alla foton med ungar som är mjöliga från topp till tå, och plåtar med diverse skapelser. Jag har försökt få barnen delaktiga i det vardagliga och barn älskar ju ofta att känna sig behövda, berömmet man öser över dem växer de av!

    Låna böcker på biblioteket och ha mysiga lässtunder i kojor ni byggt inomhus. Titta på tv tillsammans med något gott att äta till. Ha utflykter till roliga parker. Mata fåglar, titta på daggmaskar, klappa hundar som ni möter. Roliga och mysiga grejor som man gör tillsammans är otroligt mycket mera värt i längden än att bo i ett fint hus eller att äga en massa saker.

    Sträck på dig och var stolt över dig själv som mamma! Karlar kan vara trevliga att ha men fokusera inte på det. Fokusera på dig själv och dina barn. Snart är de stora, tiden går så himla fort. Mina stora barn är nu 19 och 21 och har flyttat hemifrån. Två härliga trygga tjejer med skinn på näsan, men fy 17 vad jag saknar tiden när de var små..

  • Anonym (anonym)

    Hej!

    Jag har själv ingen erfarenhet av hur det är att vara ensamstående, singelmamma till tre, men jag själv har två barn i ett förhållande och jag ville bara säga det att jag tycker att du ska vara STOLT och GLAD över att du är en så fantastiskt stark och bra mamma som har LYCKATS klara dig så bra och uppfostra dina tre barn, oftast helt själv!

    Du ska absolut inte känna dig som någon misslyckad människa utan i mina ögon (då jag själv vet hur tufft det kan vara med bara två barn tillsammans med pappan till barnen) så låter det som att du är en ypperligt bra, stark och fantastisk mamma!

    Oroa dig inte om hur andra tycker hela tiden för jag lovar dig att de allra flesta tycker som jag gör och de som mot all förmodan inte tycker så är förmodligen bara bittra skvallerkärringar som inte har en endaste aning om hur du lever och kämpar med dina barn!

    Från mig får du all respekt!

    Ha en bra dag!

  • Anonym (du är lyckad)

    Jag tycker att alla som lyckas ta hand om tre små barn själv (så tätt dessutom) och ordna ett bra liv för dem är mer än lyckade, mycket mer lyckade än en högavlönad VD som skiter i sina barn och jobbar dygnet runt. Så var stolt och glad, ts! Du är en bra mamma och väldigt lyckad!

  • Anonym (anonym)
    Anonym (du är lyckad) skrev 2014-02-19 13:08:38 följande:
    Jag tycker att alla som lyckas ta hand om tre små barn själv (så tätt dessutom) och ordna ett bra liv för dem är mer än lyckade, mycket mer lyckade än en högavlönad VD som skiter i sina barn och jobbar dygnet runt. Så var stolt och glad, ts! Du är en bra mamma och väldigt lyckad!
  • VictoriaJ02

    Äsch.. white trash är ett begrepp som förekommer främst på Flashback. En massa snorungar som bor hemma hos sina rika föräldrar som dömer folk i ren tanklöshet och oförstånd. De kommer nog också att få känna av det hårda livet en dag.

    Vanligt folk dömer inte på det sättet.

  • SvenGlen
    VictoriaJ02 skrev 2014-02-19 13:10:36 följande:
    Äsch.. white trash är ett begrepp som förekommer främst på Flashback. En massa snorungar som bor hemma hos sina rika föräldrar som dömer folk i ren tanklöshet och oförstånd. De kommer nog också att få känna av det hårda livet en dag.

    Vanligt folk dömer inte på det sättet.
    Jag tror det förekommer främst i USA faktiskt. Men vad vet jag...
    Och kom ihåg: man blir intelligent av fisk!
Svar på tråden Jahopp, det va detta jag blev.. en WT-morsa!