Jag och min sambo tycker väldigt lika när det kommer till uppfostran, så vi håller de regler vi kommit överens om och är det några konstigheter, så pratar vi om det direkt.. Jag älskar hans son enormt mycket och kommer alltid fortsätta jobba på den relationen! Men jag har varit med i deras liv från att pojken var 5 år och nu fyller han snart 9. Det är nog inte lätt alla gånger, men vi vuxna har det ansvaret att se till så det kommer funka..
Förstår inte hur man kan fortsätta en relation där man inte har kärlek till bonusbarnen.. Undrar om ni verkligen försökt tillräckligt för att få en bra relation med bonusbarnen? Själviskt äckligt vuxet beteende... Stackars barn som måste konkurera med er... Har levt med pappas tjej i ung ålder som alltid favoriserat sina på alla sätt.. Finns inga ord för hennes försvar.. Aldrig i livet att jag skulle göra likadant nu när jag har en bonus.. Han är den bästa tiden på dagen! Och skulle jag inte känt så, då hade jag lämnat relationen oavsett!