Styvmammor
Hej alla styvmammor! (eller bonus...) Jag undrar hur det är att leva med andras barn. Vad har ni för känslor för barnen? Har ni funderat på att lämna mannen pga svårigheter i styvfamiljslivet? Hur får man orken och tålamodet?
Inlägg från: Anonym (nyfiken)
|
-
-
Svar på tråden Styvmammor
-
Att ha en tonåring hemma kan vara en utmaning även för biologiska föräldrar men då har man åtminstone banden och den villkorslösa kärleken att luta sig emot men någon annans tonåringar!? Hur klarar man det med förståndet i behåll?
-
Får ni stöd av mannen? Kan ni prata öppet med honom om de jobbiga känslorna?
-
Hej vill gärna ha fler svar!
Jag som startat tråden kommer från ett nyligen kraschat förhållande med kille med tuungt bagage (2 barn vv varav en tonåring med diagnos). Konflikträdd mesig man. Vi flyttade som tur var aldrig ihop det hade aldrig fungerat för mig. -
Anonym (?) skrev 2014-04-05 01:50:48 följande:Fattar inte längre vad du vill ha svar på? Förhållandet har kraschat säger du ju? Pga styvbarnen?
Jag fixade det inte men vill gärna veta hur andra fixade det.Hur man kan hantera det. -
Det största problemet var att min kille inte hade någon förståelse för hur jobbigt det faktiskt är att leva med någon annans barn, barn man inte älskar. Han "mötte" mig aldrig riktigt och pratade ut med mig. Han var en konflikträdd person. Han hade inställningen "barns bästa går alltid i första hand basta". Han ansåg att det borde vara helt naturligt för mig att sätta HANS barns behov framför mina egna.Anonym (wim) skrev 2014-04-06 20:57:13 följande:
Hur hade du det? Vi har ju alla så olika situationer så det går ju inte jämföra rakt av, olika saker att hantera. Har du egna barn? Kunde ni prata och förstå varandra? Barn med diagnos är ett kapitel för sig, jag känner aldrig att jag kan säga nåt där, har ingen erfarenhet. Svårt ämne. Tonåringar, snart där men vet inget ändå. Hur hanterar jag de problem jag upplever? Jag söker hjälp. Läser mycket. Här och böcker i ämnet. Brottas ständigt med hur mycket man kan prata med föräldern, vad man ska hålla för sig själv, varför vissa saker är så jobbiga, vad man gjort för fel, om det nånsin blir bättre, om det finns andra alternativ eller om man bara får stå ut. Är det ett svar på hur man hanterar det?