Styvmammor

Har varit styvmamma en gång och det gör jag aldrig om.
Bonus är ett ord som är långt från verkligheten, såg absolut ingen fördel.

Hans äldsta dotter och jag kom bra överens till en början men efter något år tålde vi inte se varandra. Hon gapade och skrek över allt, gömde sin disk på stoldynan under bordet i ren protest och då var hon säkert 15-16...

Min son är några år äldre än henne och han skötte sig, gjorde det jag bad om.
Sedan när bebis kom ställde min son upp och gick promenader medans hans dotter bara var arg och avundsjuk på det nya barnet.
Hon skrev långa brev som hon la för oss att läsa om hur synd det var om henne.

Att hon släpade hem nya killar som "sov" i hennes säng var och varannan helg fick man inte ha åsikter om. Inte ens när jag hittat en kartong till dagen-efter-piller på golvet i gillestugan. I gillestugan!
Istället för att slänga den i sopkorgen...

Nej, den dagen jag slapp henne var en av de bästa.

Ja, enad front är det enda och det måste man vara överens om innan man flyttar ihop.

Han andra barn hade jag inga större problem med men de bodde iofs bara hos oss varannan helg. Denna tjej var fast boende hos oss med varannan  helg hos sin mamma.

Det finns mer skräckupplevelser från den tiden... som alla spermafläckade sängkläder som hon knölade ihop bland de rena lakanen t ex. För att hon troligen skämdes.
När jag hittade dem kastade jag in dem på  hennes rum och sa till henne var tvättmaskinen står.

Hon gnällde att hennes favorittröja inte var tvättad, TVÄTTA SJÄLV DÅ fick hon till svar och efter den dagen tvättade jag inte ett enda av hennes plagg mer.

Det blev som en krigszon hos oss som pågick tills hon var 17 och tog sitt pick och pack och flyttade till andra änden av landet. Till en kille hon hittat på nätet.

Jag saknade henne inte en sekund. 

Det är en utmaning.

Själv kommer jag aldrig mer att utsätta mig för det.