Styvmammor

Oja det stämmer så bra så. Flyttade ihop med sambon för 6 år sen, han son då 5år bodde VH hos sambon innan vi flyttade ihop och det var vad jag trodde gällde. Men tydligen så "glömde" han tala om för mig att han och hans ex hade kommit överens om att nu ska det vara VV för nu fanns ju jag i bilden. Att sambon började jobba innan fritids öppnade gjorde ju inget för det fixade ju jag eller?? Och att jag jobbar natt ibland och kommer hem vid 06.30 gjorde ju inget för då kunde jag ju vara uppe och skjuta barnet till skolan vid 8 så han slapp fritids, jättebra eller hur??

Kan säga att det vart inget med det, ville han ha barnet VV så får han fixa det själv helt och hållet. Biomamman fick spel och anmälde mig till soc för jag ville inte ta hand om baaaaaarnet. Där fick hon på truten som tur var, dom talade om för henne att hon har ingen som helst rätt att ens andas om att jag ska vara "barnvakt". Nu tar jag inget som helst ansvar för barnet, visst fixar mat, tvättar kläderna när jag ändå gör det men där är det stopp.

Men till TS frågor, känslor för barnet=noll känslor, känns mest som en jobbig gäst som dyker upp alltför ofta
Om jag funderat på att lämna=JA varannan vecka så känns det som om det är dags att dra, håller mig på jobbet mycket. Plus att killen mest sitter klistrad vid datorn på rummet nu gör att det ändå funkar på nåt vis.
Var man får ork och tålamod ifrån= Vet i sjutton, men mitt "mantra" barnveckorna är " detta är inte min vanliga sambo, han kommer nästa vecka igen".