Styvmammor

Allting är väl alltid biomammansfel härinne, allt från att barnet är ouppfostrat till att saker inte fungerar? Väldigt sällan pappan som gjort något fel utan alltid mamman eller barnet.

Det är fantastiskt roligt och givande att mannen hade en dotter med sig in i vårt förhållande. En enorm BONUS i vår familj var hon. Hon var 11 år när vi flyttade ihop och jag älskar henne mycket! Förhållandet tog slut för cirka 1 år sedan men det hade inget med styvfamiljslivet att göra.

Jag vet inte vad du menar med att "få ork och tålamod" ? Jag behöver inget mer tålamod bara för att jag har ett bonusbarn i min familj, inte mer ork heller. Hon ingår i familjen lika mycket som vi andra inklusive mitt barn såklart.

Mannen har även en son som dock är vuxen och inte bodde hemma längre - tyvärr.  Han och jag funkar superbra tillsammans. En jättefin kille!

Biomamman till dottern är helt okej, hade inte så jätte mycket kontakt med henne men har heller inget emot henne. Dottern pratade mycket om sin mamma och det tycker jag är bra.   Sonens mamma har jag knappt pratat med,  så där har jag ingen direkt uppfattning.

Jag ser INGET negativt med bonusbarn! Har en ny man nu som har 2 barn och det är alltid en bonus för min del! Han är en bra pappa och en bra man. Biomamman till dessa barn har jag aldrig träffat - ännu.

Förstår inte hur man kan fortsätta en relation där man inte har kärlek till bonusbarnen.. Undrar om ni verkligen försökt tillräckligt för att få en bra relation med bonusbarnen? Själviskt äckligt vuxet beteende... Stackars barn som måste konkurera med er... Har levt med pappas tjej i ung ålder som alltid favoriserat sina på alla sätt.. Finns inga ord för hennes försvar.. Aldrig i livet att jag skulle göra likadant nu när jag har en bonus.. Han är den bästa tiden på dagen! Och skulle jag inte känt så, då hade jag lämnat relationen oavsett!

Jag kan bara tala för mig själv, men i mitt fall har ju känslorna tagit stryk och mattats av på grund av att pappan inte anser att jag får lov att ställa samma krav på hans barn som på mina egna, och att både han och fr a 15-åringen tar det som personliga påhopp när jag t ex ber henne plocka undan efter sig. Det skapar en irritation hos mig som barnet förstås märker och så kommer man in i en ond spiral. Föräldrarna har ett jätteansvar när de väljer att bilda familj med någon ny - man måste få kunna ha samma krav på bonusar som på biobarn och säga till dem om samma saker utan att det tas som personliga påhopp när det handlar om bonusen men är helt ok när det handlar om biobarnet.

Hatar det. Inte pga barnen utan pga maken! Han är så jävlaaaaa mesig när det kommer till hans ungar. Min unge säger han till om han gör något han inte får/ska, tjatar, springer iväg osv osv. 
Men hans.. Nej aldrig på världskartan. Hans barn kan springa ut mitt i vägen, ta saker från affären, tjata om godis/glass/kakor, vara uppe långt långt in på kvällen/natten. Spela tvspel mitt på dagen osv. 

Här är det värsta. I denna familjen- när enbart mitt barn är här, så har vi reglerna: Inget tvspel före 17.30 på kvällen, inga godsaker på vardagar, komma i säng kl 20, senast 21. Springer man ifrån, gör saker man inte får, inte lyssnar osv så får det konsekvenser i form av att inte få spela tvspel på kvällen. Man får EN varning och lyssnar man inte så blir tvspelet indraget. Punkt. 

Detta är regler min make har för min son! Som han satte upp för mitt barn när vi blev ett par, jag tyckte det var rimliga regler och står således fast vid dom. 
MEN, när hans ungar är här gäller absolut inte dessa regler. Ånej! Då tar han bort alla regler och ungarna får dra katten i svansen, rida på hunden, springa ut i gatan, spela tvspel kl 13 på dagen, äta godis på vardagar and we can go on and on. 

Sätter JAG ner foten så bemöts jag av: Fan vad du gnäller och tjatar på dom! Jag tar dom och flyttar in hos min mamma så skiljer vi oss. 

Och ja, jag har försökt att kommunicera med min man. Utan respons. Han säger bara att hans barn är beeeebisar ännu. Herregud, äldsta är 11 år och maken hjälper honom att dela maten!! Jisses.. 

Är så jävla less på allt så jag vill bara dra. MEN, vi har ett gemensamt barn också samt gifta så det är inte så lätt att bara skita i allt.. 

Åhhh...! Blir arg bara jag skriver.. En gång hoppade ena av hans barn sönder tre stycken bilar som stod på en parkering. Alltså hoppade på taken, huvarna och bagaget samt sparkade sönder backspeglarna. 
När detta då kommer fram till mig av en socialsekreterare och jag tar upp det med maken som ännu inte hunnit få ta del av informationen bemöts jag av: Amen vafan! Du bara hittar fel på mina barn! Du leeetar fel! Mina barn skulle aaaaldrig göra så!

Ja jo.. Jag letar fel. DOM FINNS JU PRECIS FRAMFÖR NÄSAN! 

Förstår inte hur folk orkar stanna kvar i sina dysfunktionella familjekonstellationer.

Jag skulle bara sagt "ja, du vet var dörren är" om min partner hade börjat hota mig och inte klara av att samarbeta.