Styvmammor

Jag är styvmamma/plastmamma/bonusmamma till en finfin liten tjej på snart 6 år. Hon är underbar, men som alla småbarn så testar hon ens gränser. Klart att det tär på tålamodet men är ganska säker på att mitt tålamod kommer tryta precis lika mycket med mitt kommande barn också. :) Jag har aödrig varit speciellt barnkär förut men denna tjej rotade fast sig rejält i mitt hjärta. Jag och hennes pappa var väldigt försiktiga med att visa att vi var tillsammans i början. Var inte så svårt då jag Har känt honom i över 3 år men det var först för ett år sedan som vi blev tokkära och började dejta. Hon blev bäldigt glad när.vi berättade att jag skulle bo med dem och så. Jag har en "mammaroll" för henne. Jag och hennes pappa har samma syn på uppfostran och biomamman likaså. Vissa saker är väl olika i de båda hemmen men det förstår flickan också. Hemma hos pappa bestämmer vi och hos mamma bestämmer mamma. Inga stora saker som skiljer sig åt. Dock så önskar jag att vi alla tre kunde ha bättre kommunikation. Bara i största allmänhet. Min sambo och biomamman hatär haft det ganska turbulent i sitt förflutna, men det känns verkligen som att det är.på bättringsvägen. Som att hon litar lite mer på min sambo nu sen jag kom in i bilden. :) Jag hade aldrig stått ut i ett förhållande om jag inte tålde min partners barn. Förstår inte hur vissa sryvmammor/pappor kan skrova att de -hatar- sina bonusbarn?? :s förstår inte heller de människor som tillåter att ens barn växer upp med någon som avskyr dem. Usch.

Jag tror nog att kärleken till de båda barnen kommer att vara olika. :) tror nog att jag kommer älska dem lika mycket men ändå på olika sätt. Min bonusdotter är ju det barn som fick mig att inse att jag nog en dag ville ha barn trots allt. Så hon kommer alltid ha en speciell plats hos mig. Jag ska få bebis nu om 7 veckor är det tänkt. ^^ vi blev ganska hastigt oplanerat gravida men lika glada är vi för det! :D Biomamman är också glad för vår skull.och även för sin dotter. Min sambo och biomamman fick henne när de var ganska unga så hon har inga syskon sen innan och inga kusiner osv. Så hon har längtat efter ett syskon. :)

När det kommer till barnuppfostran så tycker väl de flesta att de vet bäst? Inget ovanligt/konstigt med det. Tycker dock inte att det alls verkar som att hon vill "ta över" barnet, bara vara mer delaktig i hennes liv. Vilket hon verkar hålla tillbaka på i nuläget då de inte känner varandra så bra än, hon och biomamman. Väldigt förnuftigt, tycker jag. :)

Dockan här hemma är väldigt lillgammal i många lägen då hon mest umgås med vuxna. Har tillochmed hänt att vi fuskat med dagistider någon enstaka gång bara för att hon ska få vara lite mer med kompisarna på förskolan. :) för där är hon verkligen som ett barn. ^^ vi bettade inte för bonus förens efter ultraljudet i vecka 18. Så att vi hade något konkret att visa henne. Så att det blev lite mer förståeligt eller ja, greppbart kanske man ska säga. ;p

Inte än. :) men jag tror nog att hon inte inser hur mycket tid bebisen kommer ta. Hon är väldigt barnkär och älskar att gulla med barn. Dock så tror jag det kommer bli lite besvär sen när hon inser att bebisen kanske kommer först i början innan jag lärt mig "svängarna" som mamma så att säga. ^^ hon är ju väldigt van vid uppmärksamhet och att aldrig behöva dela den. Hon kan även vara lite så på förskolan att hon vill ha mest uppmärksamhet. Hon är aldrig elak, men väääääldigt pratglad :P

[quoär ju =72597051][quote-nick]Anonym (elak styvmamma) skrev 2014-02-24 08:51:29 följande:[/quote-nick]

Jag kan bara tala för mig själv, men i mitt fall har ju känslorna tagit stryk och mattats av på grund av att pappan inte anser att jag får lov att ställa samma krav på hans barn som på mina egna, och att både han och fr a 15-åringen tar det som personliga påhopp när jag t ex ber henne plocka undan efter sig. Det skapar en irritation hos mig som barnet förstås märker och så kommer man in i en ond spiral. Föräldrarna har ett jätteansvar när de väljer att bilda familj med någon ny - man måste få kunna ha samma krav på bonusar som på biobarn och säga till dem om samma saker utan att det tas som personliga påhopp när det handlar om bonusen men är helt ok när det handlar om biobarnet.[/quote] Ja men absolut, då förstår jag att känslorna mattats ner. Tonåringar är väl inte lätta till att börja med! Sen om alla inte har samma regler i hushållet så skapar ju det förvirring tycker jag. Du borde väl prata med din sambo ordentligt. Och med 15pringen. Att de regleena gäller alla. Oavsett om man är där varje dag eller varannan vecka.

Knasiga familjeliv... försöker igen!

Ja men absolut, då förstår jag att känslorna mattats ner. Tonåringar är väl inte lätta till att börja med! Sen om alla inte har samma regler i hushållet så skapar ju det förvirring tycker jag. Du borde väl prata med din sambo ordentligt. Och med 15pringen. Att de regleena gäller alla. Oavsett om man är där varje dag eller varannan vecka.

Den ungen behöver ju stränga händer från någon. Sjukt vilken dålig inställning av pappan att försöka mörka det för dig. Hoppas verkligen aldrig att min karl skulle göra så. Inte för att jag tror det. Han vet att jag skulle bli så jäkla arg om jag fick reda på det i andra hand att det inte är värt det. Bor man under samma tak så är det samma regler för alla. Biobarn eller ej!