Jag har samma smak som du, verkar det om. En hel och ren karl som kan sköta sig själv.Däremot har jag, precis som du, också bara råkat ut för konstiga typer. De har varit snälla men väldigt underliga typer som sagt.
Nu har jag sedan ett år tillbaka en man som hittills har uppfyllt alla mina krav och behov.
Absolut tror jag är kärleken är blind på vissa punkter, om inte annat så har vi fått erfara att utsidan inte är allt. Eller vad säger du TS? 
Men jag känner inte att det är någonting jag är beredd att dumpa någon för...Precis, det är väl det enda rimliga kravet som finns kan jag tänka mig, att man attraheras av det yttre.
Kan det vara så att du inte vill dumpa honom eftersom, som du skriver, "är så glad över att vara kär."?
Jag hade ett gäng killar med samma personlighet i stora drag men det höll aldrig. Men det var ju fortfarande den typen jag drog till. Men som sagt nu har jag hittat någon som är raka motsatsen. Eftersom han var så annorlunda mot vad jag var van vid så höll jag honom på sin kant väldigt länge, för att till slut släppa in honom. Och hittills har det här förhållandet också visat sig vara hela annorlunda, på ett bra sätt.
Jag säger inte att du ska dumpa din kille! Men om det blir en nästa gång, så kanske du skulle prova någon annan typ. Bara för att få testa på något annat :)
Jag känner väldigt mycket igen mig i det du skriver. Mitt ex tog mig till himlen och tillbaka, precis som du skriver. Men han var inte världsvan, klädde sig konstigt och hade bara massa konstiga grejer för sig hela tiden. Skumma idéer han fick för sig att genomföra osv. Men han var snäll och fick alla fjärilar i magen att vakna till liv, med råge.
Mannen jag har nu tog mig inte alls till himlen och tillbaka på samma intensiva sätt, men jag var också väldigt mer kräsen och tillbakadragen den här gången, högre krav osv. Det tog längre tid innan jag kunde slappna av med min nuvarande man för jag kände att han var för bra för mig, bättre än vad jag förtjänade.
Med mitt ex, som jag beskrev överst var det känslor all over the place och vi var som tonåringar igen, men jag tänkte aldrig på att det måste hålla ute i verkliga livet. Det gjorde det aldrig och vi skiljdes åt ganska snart.
Med min nuvarande man var det inte alls lika mycket känslor, inte klicket på samma sätt, men en helt annan trygghet. Jag visste ganska omgående att även om den här mannen inte fick det att kittla lika mycket i magen så skulle jag få ett tryggt liv på alla sätt med honom och mina barn skulle få en helt fantastisk pappa.
Jag gav detta en chans och nu har vi hängt ihop i mer än ett år och jag har aldrig haft ett så perfekt förhållande som jag har nu. Så absolut kan man passa ihop med de man inte tror man passar med. Trodde aldrig jag skulle vara tillräcklig för en så bra man som detta, men vi passar kanon.
Så så länge fjärilarna flyger och tryggheten finns där, så kör hårt! :)
