Sheltie

Jag har en sheltiekille här hemma. Shelties är en alldeles underbar och härlig ras som är relativt anpassningsbar. Man får dock inte glömma att de hör till vallhundarna och att många (om inte de flesta) shelties fortfarande har vallande instinkter kvar, dock inte i lika grav skala som Border Collies. De älskar att arbeta men är man exempelvis sjuk och kanske inte kan aktivera dem lika mycket under en dag så börjar de inte att klättra på väggarna för det.

Jag tror att sheltien passar bra i barnfamiljer. Jag känner många med barn eller som har barn i sin närhet och som äger en eller flera shelties. Min lillkille är van vid barn och är bra med dem. Han är ännu rätt ung och hoppig och så, så lite koll får man ha runt små barn. Men de barn i min närhet är hundvana och säger "Nej" och ignorerar honom när han blir för hoppig/stirrig, och då slutar han.

Angående skällandet så har rasen väldigt lätt till skall. Dock var detta något min uppfödare rådde mig att arbeta på redan från början. Idag är min kille snart 10 månader och skäller endast vid lek/bus, och "moffar" lite lågt om han blir misstänksam för något. 

Detta är bara min syn på rasen. Vill du får reda på mer så råder jag dig att kika in på Sheltie.iFokus.se. Där kan man få mycket info, samt rasklubbens hemsida sssk.org.

Oj, tycker inte alls att den beskrivningen stämmer in på sheltiesar. De är allt annat än veka, men de har  en del energi, det förnekar jag inte, speciellt valpar (men det har nog de flesta valpar oavsett ras). 

Det du borde göra är att åka ut till sheltiekennlar som även har barn. Det finns en del (iaf här i Stockholm) och prata med dem samt se hur hundarna är mot barnen och barnen är mot hundarna för att få dig en idé. Bara ett förslag.  :)

Jag tror som Aniiee sa; att bara hunden får lära sig folkvett och barnet får lära sig hundvett så kommer det gå alldeles strålande.