Min man var otrogen med vår barnflicka

Jag talar på intet sätt om enbart män.

Det är lika, oavsett kön.

Kan människor verkligen kontrollera sin kåthet fullkomligt?

Som du själv skriver,har man en partner så handlar det ju om ett svek. Och lögner och svek är ofta värre än otroheten i sig.
Det kan förstöra tilliten för en lång tid framöver.
Och tilliten är en ganska viktig grundpelare i ett förhållande för att det ska fungera.
Sedan kan jag tycka att hur kåt man än är så borde man kunna kontrollera sig och säga nej. Framförallt om man lever i ett förhållande. 

Har inte läst alla inlägg utan bara dina TS men jag vill bara berätta hur det är för mig.

Jag fick ett mail av min mans älskarinna... fast då hade de redan slutat... Livet vändes upp och ner och det har varit mitt livs värsta år. Om en vecka är det precis ett år sedan jag fick veta det hela. Jag bestämde mig ganska fort att inte göra något drastiskt utan att avvakta tills efter nyår (ca 10 månader) det första halvåret var ett helvete....vi gick båda tillsammans till familjerådgivningen och utan den så hade jag inte varit gift fortfarande.

Jag själv gick till en psykolog för att arbeta med mig själv.

Summan av det jag vill säga är.... det är bara du och endast du som kan bestämma om du vill ge honom en chans. Det är endast han som kan bestämma sig för att ta den.

Min man la alla kort på borden. Hade han inte gjort det och något skulle ha kommit fram senare så hade jag kastat ut honom. Jag kontrollerade fakta (beställde utdrag från telefonen mm mm besökte den han låg med mm mm ).

Nu ett år senare så har vi det bra. Jag har fortfarande en stor tagg som sitter kvar och gnager. Jag arbetar på det. Jag litar inte på honom... punkt. Visst till viss del men det går inte att jämföra med förut.

Men samtidigt älskar jag honom... av hela mitt hjärta. Hade jag inte haft kärleken till honom så hade jag inte stått ut med att försöka. Nu när jag blir besviken på honom (när han gör något som jag har visat missnöje med eller sånt) så blir fallet för mig så mycket hårdare...Jag har lättare att bli besviken än förut.... då tyckte jag att jag inte hade rätt till det.

Men som jag sa... kärleken finns där tillsammans med besvikelsen och misstron... men så länge som kärleken är större så är det jag och min man. Tilliten kanske blir bättre, misstron håller på att försvinna.... besvikenheten arbetar jag på att få bort!

Till viss del förstår jag dig.... till viss del inte. För mig och min man var det nämligen så att vi var oskulder när vi träffades... därav min förtvivlan för plötsligt har han legat med en annan än mig... men inte jag!?!! så för mig är det riktigt svårt att förstå.....

Visst kan man tycka att man borde kunna kontrollera sig.
Det kan nog de flesta också. Tanken slår nog de flesta, hur fel det är och att man borde säga nej. Den krassa sanningen är nog enbart att man i den situationen inte vill säga nej.

Människohjärnan är expert på att hitta ursäkter när det finns något som de kan få, men inte borde. Det behöver inte ens handla om sex. Ett typiskt exempel kan vara att man handlar upp familjens sista pengar, för att en vara som de länge letat efter plötsligt dyker upp.
En cigarett för en person som just slutat kan vara samma sak. Man borde ju inte, men samtidigt...

Måste varit dagens sämsta bortförklaring.

Att bli bjuden på en cigg av en kollega när man håller på och slutar kan du ju inte likställa med att knulla barnvakten som en liten trasdocka i ett egna hemmet?

Herregud, proportioner människa!

Måste en liknelse nödvändigtvis stå i proportion till det verkliga?

Jag har aldrig påstått att det är lika illa.

Jo, det är vanligtvis så man argumenterar. Man tar liknelser som ligger i närheten av varandra.

Men det här är ju FL så, kör på. Anything goes!

Saker och ting förändras alltid efter en otrohet. Den största förändringen är ofta synen på sin partner. Vid en förälskelse och vidare i ett förhållande ser vi ofta våran partner som enormt exklusiv och perfekt.
Men efter ett sådant svek, förvandlas han/hon plötsligt till en helt vanlig människa. Någon som inte hade kontroll på allt och någon som man inte kunde lita fullkomligt på.

Det paradoxala är dock att de absolut flesta tror likadant om sig själva. Att de kan kontrollera sig och minsann aldrig kommer att vara otrogna. De absolut flesta som varit otrogna har tidigare trott och tänkt så, tills det plötsligt bara hände.

Alla människor har säkert olika starka spärrar. Dock är jag helt säker på att alla, om precis rätt/fel omständigheter infaller, skulle kunna vara otrogna.
Detsamma gäller våld. Om man retar, provocerar en människa tillräckligt länge och kraftigt kommer det så småningom att brista, oavsett hur snäll och beskedlig personen är annars.

Känslan av kåthet finns hos alla, men hur vi väljer att hantera den är vad som skiljer vanliga människor från våldtäktsmän. Att man väljer att göra något man vet är fel är mer moraliskt förfall än ett fysiskt behov.
Och nej sex i sig är inte fel, en sex med en annan när man lovat någon trohet är alltid fel.

Har man ett stort sexuellt behov får man väl kn*lla på frugan, fast kanske på ett lite mer kärleksfullt sätt.