Tror Ni det påverkar barnen?

Tror ni detta påverkar våra gemensamma barn negativt?

Usch va jobbigt! Konstig syn dom har på sina barnbarn! Kanske ni kan prata med dom om det? Tror tyvärr era gemensamma kommer märka av det förr eller senare :/

De kanske försöker kompensera att de äldre barnen är skilsmässobarn eller tycker att din man försummar dem nu när han har en ny familj?

Min sambo har gjort allt för sina första barn och snarare gravt försummat våra gemensamma barn. Han har känt påtryckningar och press från sin "familj". Tills han vaknade upp och såg vad de gjorde. Han sade ifrån ordentligt och bröt kontakten med dem för ett tag sedan i somras. Men de är ju ändå hans familj. Men de verkar inte bry sig eller värdera relationen de har med sin son, med mig eller med våra gemensamma barn. Vi har inte lika mycket kontakt med dem längre och det känns inte som det är något våra gemensamma barn saknar....

Men jisses vad konstigt resonemang, att de första barnen är viktigast och ska komma först! Vad tycker din sambo om att de säger såna saker, säger han något till sina föräldrar om att situationen blir fel för era gemensamma barn? Visst kan man förstå om de lägger många träffar de gånger de äldre barnen är hos er (vv eller vh?) så de får träffa alla sina barnbarn, men de borde väl kunna träffa er annars också? Jag tror absolut att era barn kommer att märka av detta förr eller senare och hade själv pratar med mina föräldrar/svärföräldrar i en sån situation. Kanske de själva inte tänkt på hur fel det blir för er? Men det dom skrev i sms:et hade jag blivit förbannad på och ifrågasatt ordentligt. Varför skulle era barn vara mindre viktiga???

Jag trodde de gillade mig och har känt så tidigare men har det senaste året blivit väldigt frågandes hur det kunnat bli så här. Jag har inte tagit en diskussion med dem utan det gjorde min sambo. Det gick ganska långt så sms:et var droppen. Vi märker tydligt på barnen att de har olika känslor och anknytning till sin farmor och farfar. Jag är lite rädd att deras beteende skall vara negativt för våra gemensamma barns självkänsla. En självkänsla man önskar barnen och uppfostrar till men som de raserar på något sätt. Detta gör att jag/vi inte har speciellt mycket kontakt längre. Ju mindre kontakt, desto mindre "skada" kan de göra har jag tänkt..... Våra gemensamma har ingen direkt anknytning till sin farmor, farfar eller faster. De gånger de pratar med dem frågar de bara de mindre barnen när de större barnen skall komma. De ses inte så ofta och de gör aldrig något med dem. Däremot får de minsta barnen höra om allt roligt farmor och farfar gör med de större barnen. Jag tror knappt de bryr sig längre, fast hur känns de egentligen längst inne?

De minsta barnen måste ju tro att de inte är deras farmor och farfar? Jag rycker du ska säga till din man att om de inte engagerar sig i era gemensamma så får de inte heller träffa de andra barnen. De verkar ju helt pantade i huvudet om jag ska vara ärlig och de måste ju din man också tycka. Han är ju biologisk far till alla barn.

Varför inte träffa farmor, farfar och faster MER istället för mindre, men med endast de gemensamma. Det är ju inte konstigt att dom inte har samma kontakt eftersom ni drar er undan med era små?!