När säger/tänker ni att ni är stolta över era barn?

Jag har funderat på det här med att säga att man är stolt över sitt barn och i vilka situationer man är det. Jag älskar alltid mina barn och är alltid stolt över dem men jag tänker sällan tanken att jag är stolt över mitt barn för att det gjort xx. Dvs om mitt barn lär sig cykla, klä på sig jackan, gunga, läsa osv så är jag inte stolt i första hand över barnet pga detta utan jag är glad för barnets skull för att det lärt sig något roligt, jag gläds med det och jag gläds åt att det är så roligt att få följa med i barnets utveckling.

För mig blir det lite konstigt att säga att jag är stolt över XX att han/hon lärde sig cykla idag. Däremot skulle jag nog kunna säga att jag är stolt över mitt barn när han eller hon är en fin kompis, hjälpsam, empatisk osv. Eller tänker jag konstigt? Jag tror jag tänker att när jag säger att jag är stolt över barnet för något det gör så innebär det att jag tar lite åt mig äran för det som barnet lyckats med, att det på något sätt är min förtjänst?