Min dotter skär sig =(

Till att börja med, bra att du vill hjälpa din dotter.

Men lugna ner dig lite, du går in i diskussionen i försvarsläge och det gör det svårare att ta till dig av konstruktiva råd, vilket ju är motsatsen till vad du vill uppnå.

Du skrev om att tappa kontrollen och fick en fråga om vilken kontroll det gäller. Ett simpelt förtydligande om att det är kontrollen över dig själv hade räckt, du behöver inte slå ifrån dig när folk försöker hjälpa. Text kan vara svårtolkad och om du tänker efter tror jag vi är överens om att det är bättre att folk frågar om dom är osäkra på vad du menar än att dom drar felaktiga slutsatser.

Rådet jag har att ge är att köpa en spikmatta åt din dotter. Det kan ge samma ångestlindring som att skära sig men är ett betydligt mera konstruktivt sätt att hantera känslorna tills ni fått hjälp att lösa situationen.

Det stämmer att man behöver gränser också när man mår dåligt. Annars är risken stor att man börjar med farliga beteenden. Nu menar jag inte att skära sig utan att man kan hamna i direkt farliga situationer. Men dom gränserna man behöver är normala gränser. Att inte få låsa när man går på toa kan inte kallas en normal gräns, det är bara integritetskränkande. Ta gränserna du har och fundera på vad du vill uppnå med dom. Vilken positiv effekt har det att hon inte får låsa dörren? Jag gissar att du har satt upp den gränsen som ett försök att kontrollera hennes självskadebeteende, men hur skulle det kontrolleras av att dörren är olåst? Genom att öppna den? Det är sannolikt vad din dotter ser gränsen som, och det kan ju inte vara tryggt att gå på toa om man vet att någon när som helst kan öppna dörren för att kontrollera en.

Samma sak med de där kroppskontrollerna. Jag förstår att du inte vill att hon ska skära sig, men att hon skär sig är ett symptom på något annat. Det blir ungefär som att försöka tvinga sig själv eller någon annan att inte snyta sig när man är förkyld. Luftvägarna täpps till (hon har sannolikt ångest över kontrollerna), men inte blir man friskare.

Har ni vänt er till en ungdomsmottagning? Förhoppningsvis ger dom hjälp snabbare än bup.

Eller skriv ett brev åt henne och ge möjlighet att svara i valfri form. Kan vara lättare om man får ta tid på sig.

Du kan inte ändra det förflutna, men du kan påverka framtiden.

Har du själv fått någon hjälp efter relationen? Om du förbannar dig själv för situationen ska du söka hjälp för alla inblandades skull. Ifall du tänker göra det, bra. Ifall du tvekar hoppas jag att jag kan övertyga dig genom att skriva att din dotter med största sannolikhet märker det och att det kan vara en bidragande orsak till att hon sluter sig. Hon vill inte att du ska må ännu sämre. Perspektivet att du skulle få bättre möjligheter att hjälpa henne om hon öppnar sig och att ni därmed skulle komma ur situationen snabbare saknas för henne.

Har du testat att ställa jo/nej frågor när du försöker prata med henne?