Min dotter skär sig =(
Anonym (Kaos) skrev 2014-03-03 09:56:27 följande:
Det är en go och rar tjej, men när hon får dessa downs, blir hon knappt kontaktbar, utan arrogant och ignorant...
Det är DÅ det blir problem
Inlägg från: Nitor
|
-
Hur är det när hon inte har sina downs, kan ni prata om vad som tynger henne?
-
Så du får ingen kontakt med henne när hon mår bättre?Anonym (Kaos) skrev 2014-03-03 10:25:10 följande:
I sina downs blir hon som jag skrev, arrogant, trotsig, ignorant, omedgörlig..ska dra hemifrån...tom blick, ledsen..
Hon vill inte prata, utan är som en mussla, där har jag försökt allt, men får acceptera det, hon har kuratorn hon pratar med, så jag får vara glad att det är Nån hon öppnar sig för...
-
Jag tror inte att du ska ge efter och låta henne få som hon vill. Du behöver få kontakt med henne. Det är viktigt att hon får uppleva att du inte dömer henne eller så. Försök igen att få henne att öppna sig. Ta en promenad eller sitt i bilen för att prata. Det är bra att göra något under tiden så man slipper ha ögonkontakt hela tiden.Anonym (Kaos) skrev 2014-03-03 10:44:19 följande:
Njeaa, när jag då börjar prata med henne om hur hon mår osv, slår hon bakut ganska direkt och säger att hon inte orkar prata om det, så där stannar det oftast.
-
Ditt primära mål måste vara att få kontakt med henne, för det ger dig chansen att förstå henne och det ger henne chansen att få ut det hon har inom sig.
Det viktiga är då att hon förstår att du blir ledsen och känner dig maktlös. att hon förstår att du vill ha kontakt med henne för att förstå henne. Det hon har inom sig är kanske något som hon skäms väldigt mycket över, jag vet inte. Men det är viktigt att hon kan känna att hon inte kommer bli bedömd eller straffad på något sätt om hon öppnar sig.
Du kan kanske börja med att öppna dig själv för henne. Berätta om något du hade problem med när du var ung. Det kan vara en bra början. -
Det där ska du lägga ner. Döm dig inte, det för inte med sig något bra, tvärtom.Anonym (Kaos) skrev 2014-03-03 11:26:38 följande:
..Jag förbannar mig än idag att jag inte såg något!
-
Eftersom du känner att du har tappat kontrollen så skulle jag tro att det första målet är att nå henne. Nå henne med kärlek och empati.
Att ställa krav eller villkor på henne innebär att hon kan göra revolt eller underkasta sig. Inget av det är något bra eller hållbart. Men jag förstår även att du är i en väldigt svår situation.
Jag kan inte så mycket om självskadebeteende men jag har för mig att främsta orsaken kan vara att man vill bli hörd och sedd. Så se och lyssna på henne så mycket det går. Men jag tror att det får bli små steg så hon inte ser dina närmanden som ett hot. -
Sa hon något om varför hon inte vill gå i skolan just nu?Anonym (Kaos) skrev 2014-03-06 21:27:39 följande:
Som jag skrivit tidigare, så hanterar man det olika. Jag hanterade det fel..eller kanske gör lite fortfarande. Men jag försöker tänka mig för varje gång det brakar här hemma.
Tyvärr är det skolan som blir drabbad nu. Vissa dagar vägrar hon gå till skolan...som i morgon. Fick för en stund sedan infon från henne att i morgon tänker hon minsann inte gå!
Jag försöker varje gång tala om hur viktigt det är att gå och vad jag tycke rom att hon Inte går till skolan...men hon är ståndaktig, går inte att rubba hennes beslut =(
Jag känner igen det du skriver med att du inte tyckte om att de lade sig i...lite så är det ju här med, hon vänder helt ut och in på sig själv när jag är lite för på..
Det ÄR en balansgång och när man väl tror man hittat en bra balans, så skiter det sig! =/
-
Får du reda på vad som sägs under dessa samtal? Och om samtalen är konstruktiva?Anonym (Kaos) skrev 2014-03-03 10:25:10 följande:
hon har kuratorn hon pratar med, så jag får vara glad att det är Nån hon öppnar sig för...