Min dotter skär sig =(

Som tjej med självskadebeteende så tycker jag att du handlar förjävligt. 
När en mår såpass dåligt att en medvetet väljer att skada sig själv så mår en inte bättre av att omyndighetsförklaras och kränkas genom att tvingas ha olåst dörr på toaletten och ständigt övervakas. Jag kan garantera dig att det enda som kommer att hända är att hon hittar nya sätt att skada sig själv på samt att hon börjar må sämre av att du behandlar henne såsom du gör. 

Sen är det naivt att tro att du vet varför hon mår dåligt: ja du har dina misstankar men SLUTA bete dig som om du ÄR din dotter. Får sjuka obehagskänslor av att läsa dina poster för de skriker översitteri och jag minns så väl hur det var att ständigt förminskas till att vara "ett fall" i början av BUP, SOC och LVU-cirkusen. ALLA - såväl min familj som de professionella jag mötte - behandlade mig som ett fall snarare än en människa och jag skulle SÅ mycket behövt att åtminstone min familj erkände att jag var människa framför något annat. 

Förstår att du inte vill något annat än att hon ska må bra och jag förstår din reaktion som mamma men snälla försök att bara vara där för henne och sluta skuldbelägga henne (ja det är det ju gör när du handlar såsom du gör, tyvärr). Hon behöver en mamma, inte ytterligare en kontrollerande myndighetsperson som inte innehar tillit mot henne. 

Verkligen inte! Men jag tycker inte att det är att "hantera hennes beteende" att tvinga henne utföra behov med olåst dörr etc. Jättebra att du tänkt om där!
Jag attackerar dig inte, sluta ställa dig i försvarsställning hela tiden! Det är oroande att du tänker på dig själv i det här och att du tycker att folk är jobbiga som "attackerar dig". Din dotter är den som ska vara i fokus och du får faktiskt bara tacka och ta emot när det gäller tips. Alla kanske inte passar, men det är INGEN här som ämnar att attackera dig för att det är roligt att attackera utan i så fall för att du riskerar att förvärra situationen för din dotter på det sätt du beter dig. 
Vad bra att du inte planerar att hantera situationen likadant hela tiden, men det är väl ganska givet att en inte är proffs från början och att en, genom råd och tips, utvecklar ens hanterande av situationen. 

Fruktansvärt inhuman syn på självskadebeteenden du har. 
Givetvis ska det inte gå omärkt förbi men det ska ALDRIG bestraffas. 

Att vara professionell vårdperson och familj är inte samma sak, och det hoppas jag du förstår.
Det är inte ens i närheten av samma svek att vara övervakad av vården som av sin familj. 

"vad som funkar" är jäkligt subjektivt. Det finns ingen objektiv sanning.