Min dotter skär sig =(

Eh, Jo, jag VET varför hon gör det.. Och jag kämpar dagligen med att hon ska få den hjälp hon behöver ha!

Däremot, kan man inte släppa på gränser bara för att hon inte mår bra och det är att hitta balansen som är svår just nu, att försöka ge henne det stöd hemifrån som bara jag kan ge just nu, utan att hon känner att jag tappar kontrollen på henne...

Barn/ungdomar behöver, även vid dåligt mående, om än viktigare just då, gränssättningar och regler...
Det är fortfarande viktigt att markera vad som är rätt och fel..

När man, som du inte vet hela historien runt om det hela, är det lätt att döma..gör inte det...

Jag är inte rädd att tappa kontrollen, det hela handlar om okunskap!

Säg EN förälder som kan hantera detta på ett klockrent sätt!?

Jag hanterar det inte bra, jag säger ju det...men döm mig inte, utan jag efterfrågar ju råd och hur jag ska kunna möta henne på ett bra sätt...

Man bollar hela tiden med sig själv och hur man ska vara som förälder i en sån här situation, den är rätt ny för mig och inget jag fått utbildning i direkt....

Sen när myndigheter eller personer kastar en hit och dit, kurator säger si, BUP säger så...soc säger nåt annat, ja då blir man rätt ensam till slut och känner att man tappar kontrollen på sig själv lite...Så DEN kontrollen vill jag ha, men det är den enda.

Jag förstår hur du tänker.
Problemet här är att hon verkligen Vägrar prata med mig, hon har kuratorn som sagt och henne börjar hon öppna sig för mer och mer..

I grund och botten ligger det grav misshandel på henne från hennes pappa, detta uppdagades inte i tid då hon döljde det såpass bra när hon hade varit där.

Det handlar om både fysisk och psykisk misshandel och han är dömd för grov fridskränkning, bara böter dock..Jag förbannar mig än idag att jag inte såg något!

Han är anmäld från skolan 2 ggr, tredje gången faktiskt idag. Fick samtal från rektor nu för en stund sedan att de valt att lägga in ny anmälan till Socialtjänsten.

Så jag vet om hennes problem och varför hon inte mår bra, hon hatar sin pappa och allt han gjort mot henne..

Så ditt råd är att jag ska fortsätta krama henne och tala om att jag älskar henne över allt annat...för att sen vända hennes beteende ryggen åt?

Du vet ju inte vår historia alls och kan va lite svårt då att yttra sig om den..Har man suttit själv i ett självskadebeteende kan jag förstå att man reagerar utifrån det jag skriver...det finns andra i tråden som har haft samma beteende, men som skriver annat än vad du gör..

Alla hanterar vi saker på olika sätt.
Jag har även skrivit som svar på vissa inlägg att jag tar åt mig åt allt som i skriver, så som detta med att låta henne a ha olåst dörr, checka av hennes kropp osv..har du läst mina svar till de tidigare inläggen, så ser du även där att jag skrivit att jag får tänka om...alla svar här är viktiga för mig, men att attackera mig, är inte ok!

Alla har sin rätt att skriva och alla har rätt att reagera, men jag har skrivit HUR jag har hanterat det hittills....det innebär inte att jag kommer fortsätta med det..som sagt, det finns ingen utbildning på hur man ska bete sig i en sån här situation, alla föräldrars mardröm!

Fast, det jag har lärt mig är att ett sånt här beteende kan hålla på i åratal!

Ska jag låsa in henne i åratal?

Jag kan förstå hur du tänker så sett och ja, det är sjukt jobbigt att veta att det kan ske när som, vart som helst!
Men, jag kan inte låsa in henne för evigt..

Man låser inte in ett barn som någon annan vill skära, man tar hand om förövaren då...
Här måste jag på nåt sätt skydda henne från sig själv och det är skillnad..