Min dotter skär sig =(

Alltså visst, det där hjälper ju för stunden. Men den ångesten hon kommer ha under den veckan, som inte får någon som helst lindring, kommer ju bara att byggas upp och sedan när veckan är slut kommer behovet av att självskada vara så stort att det kanske rinner över till och med.
Klart hon redan vet att det är ett oacceptabelt beteende. Men det har ingen som helst betydelse när man väl är i den sisten att det enda man kan göra för att inte gå under, den enda kontrollen man har, är att skära sig.

Det hjälper inte i det långa loppet med ständig kontroll.
Det som hjälper är en ordentlig bearbetning av minnena, känslorna och att lära sig hantera impulserna som gör att man skär sig. Det är inget man lär sig på egen hand bara sådär. Och det är inte heller alltid som tankarna försvinner för all framtid.

Det är snart 7 år sedan jag skar mig sist. Det betyder inte att jag inte har svåra dagar när jag får impulstankar om att skära mig, däremot har den hjälpen jag fått gjort att jag kan komma på mig själv med dessa tankar och också kunna hantera dem.