Valp med separationsångest! (långt)

Tack för svar. Finns tyvärr inga hundvakter att tillgå, har annonserat efter men inga svar. Tar vi en hund till är det en vuxen som sen tidigare är van att vara ensam, men vet att det ändå inte är säkert att det lyckas. Grejen är den att alternativen inte är så många, man kan inte säga upp sig från jobbet pga hunden. Någon som lyckats med att ta en hund som sällskap?

Vi ignorerar den för att han är som ett plåster på oss, lagar man mat ligger han på fötterba och flyttar sig direkt man själv gör det, som exempel, grejen med att ignorera honom när han söker kontakt är att göra honom mera självständig. Han når oss inte direkt han själv vill, vilket han ju måste lära sig om han ska vara ensam hemma. När han ger upp kontaktsöket efter att vi ignorerar honom, kallar vi honom till oss istället.

Son sagt är vi medvetna om att de måste ensamhetstränas stegvis ändå fast de är två, och som jag också sa skulle vi ta en vuxen hund som redan är van med att vara ensam. Vet att risken finns att den yngre stressar den andre, men när alternativen inte är så många (de andra är ångestdämpare på recept eller ompacering) så tar man det i beaktande trots att det inte är 100% säkert att det lyckas, kanske 50.... För många är en annan hund det enda som hjälpt, trots träning i flera år. Vill gärna ha erfarenheter av de som gjort på detta vis!

Alltså är hundägare i sverige arbetslösa? Vi har varit hemma med denna hund i nstan ett halvt år när vi återgår till jobbet!

Det vanliga här är att valpar på 8 veckor är ensamma 8 h per dag, och inte har vi fler hundproblem, snarare tvärtom enligt mina goda vänner som drar hundkurser och är utbildade i Sverige....

Hur vi jobbar med honom. Vi motionerar honom inte då hn är luten ännu, men han får leka med hundkompisar ca 1 ggr i veckan, han springer lös i skogen varje dag där vi bor, och vi tränar mycket kontaktövningar och hans självförtroende stärks bla av sökövningar. För självförtroendet är det också bra att träna att inte vara uppefter oss hela tiden, klara sig själv. Han får också ofta godis gömda i bollar och så, vilket också höjer skälvförtroendet

Jo, nu har vi ju inte tvingat någon hund med separationsångest att vara ensam alls, därav detta meddelande. Vi kan inte fixa fram en hundskötare så plan B i detta fall är skaffa en till hund och hoppas på det bästa, få lugnande medicin av vet eller att omplacera, det sista inhet bra alt då alla jag hittills pratat med (hundmänniskor) anser att hunden helt enkelt får acceptera läget som det är, att vara ensam.

Att hunden är ensam 8h behöver absolut inte vara djurplågeri, även om jag också anser att det är djurplågeri att ha en hund med separationsångest ensam alls. Många hundar sover precis hela dagen, det gjorde vår förra valp av samma ras i samma ålder, utan problem och utan att hon på något sätt mådde dåligt. Enligt de hundskolare som är utbildade i sverige som jag känner så är det tvärtom BRA för många hundar att få ha den tiden för sig själv, då otroligt många hundar är stressade av all aktivering de får idag. En hund ska sova/vila typ 80% av dygnet. De måste lika mycket ha tiden i lugn och ro, vilket de får ensam hemma om de inte mår dåligt av det.

Vilka andra länder en Sverige har ett förbud mot att ha hundar ensamma mer än 8h? Jag vet inte därför frågar jag. Det kan ju vara bra eftersom det finns hundar som mår dåligt av det, men det finns även de som inte alls tar skada. Här tkr bl.a min uppfödare att 7v valp ska klara minst 7h, och de flesta gör det också. Tror inte att vi här i landet har fler fall av separationsångest än i Sverige trots det. Och fortfarande håller jag inte med om allt, bara delger information.

Aj vilka andra länder? "Alla" andra länder inkluderar åtminstone inte Finland, storbritannien, usa eller norge för att nämna några exempel. I alla de länderna är hundar ensamma runt 8h per dag utan att det är lagstridigt, och utan att de har fler hundproblem.... Det kanske ändå ligger sanning i, att de flesta hundar inte mår dåligt av det!

Meningen är inte att han ska sluta söka kontakt, men att man en tid måste ignorera honom och inte ALLTID vara tillgänglig, för att han ska våga bli mer självständig.

Och ja, har annonserat flertal ggr, men en stor hund fortfarande valp utan full kontroll på drag i kopplet när tex ett löv flyger förbi som man vill jaga, passar varken pensionär eller barn. Övriga studerar/jobbar för det mesta och det finns helt enkelt inte. En tid nr jag själv var sjukskriven erbjöd jag det samma, att ta hand om hundar, och jag hade fler förfrågningar än jag skulle ha hunnit med. Det var dock för sådana som skulle på resa och hundarna var hos mig i flera dagar... Finns ett "hunddagis", det innebär en bur i ett stall och en kisspaus mitt på dagen - då är nog hunden lugnare hemma i en bekant miljö. Inte denna då, men normalt....

Haha... Hmm precis. Skärp dig!!! Att ha hundar som barn mår de sämre än bättre av.

Hunden är STRESSAD av att följa hack i häl precis hela tiden, det mår den inte bra av!! Han måste bli mer självständig och det är ett allmänt problem inom rasen som hundkännare känner till, men med labbe ägare är det ju annorlunda. Långt ifrån samma sak.

Labbar är väl allmänt kända som den bästa möjliga första-hunden för att de sällan innebär problem som dessa! Det är en Weimaraner hane jag har, med tyska jaktlinjer och inte de amerikanska, alltså mera av de typiska egenskaperna för rasen... Bl.a. Hur den fäster sig och kan ha problem med separation....

Läs på här om ensamhetsträning, med att avvisa hunden när den söker kontakt. Har fler källor om det behövs!

stud.epsilon.slu.se/4872/1/Edsler_S_120928.pdf

Ja, vi har försökt med det, men inte hållit så hårt på det eftersom det bästa för oss verkar vara att lära honon att han måste stanna på ett visst ställe, ex har vi osynliga gränser till köket om vi är där, då kan han inte komma dit. Det fattar han direkt, men skippar man "gränserna" flyttar han sig och lägger sig på ens fötter efterhand då man lagar mat etc. Eftersom han också gnäller då man stänger toalettdörren har vi börjar visa hon till sin bädd, säger kommandot för bädden och då måste han vara där tills han får ledig kommando, han lägger sig ner och vilar med detsamma.... Ännu inte stängt dörren till toaletten när han är där men vi fortsätter på det spåret eftersom det funkat.

Vi vill hitta en lösning på detta och omplacera kommer inte på fråga, isf blir det till Sverige där någon är hemma med honom. Sådant tänk finns som sagt inte här, vilket jag inte tror är dåligt i allmänna fall men i fall med separationsångest. Vi har mkt vi ska testa innan det iallafall! Pratade med två veterinärer igår i samband med att vi var inne för öroninflammation och fick än en gång beröm för hur vi orkar försöka, fick calmex medicin samt fler tips&råd, frågade om det är vanligt med separationsångest häromkring, med tanke på hur folk lämnar sina hundar under arbetsdagen, men det var tydligen ovanligt, men att "det finns". Den ena veterinären sa också att det kan vara en bra ide att ta en äldre, självsäker och lugn hund som sällskap.