Är en 28-årig kvinna som drabbats av urininkontinens efter att ha fött barn. Både av ansträngnings och trängningsinkontinens.
Här kan vi med dessa problem skriva om hur det påverkar oss i det dagliga livet, hur/om vi blivit hjälpta, hur det påverkar liv med man och vänner mm.
Jag fick problem med ansträngningsinkontinens för ungefär ett år sedan, hade lite problem dessförinnan men i samband med en jätteförkylning så blev det jättebesvärligt. Jag hade dessförinnan knipit (och gör fortfarande iofs) men det hjälpte inte. Jag fick efter ha varit hos gyn en remiss till en privat klinik på St Göran och gjorde där en operation (genom landstinget). Jag fick komma in på morgonen och gick hem vid 2 tiden på eftermiddagen. I mitt fall så hjälpte som sagt inte knipövningar och efter operationen så har problemen varit helt borta. Om det är samma problem som jag hade så hjälper inte knipövningarna just mot denna typen av problem jag hade. Jag tror att många skäms lite och låter bli att söka hjälp men en operation kanske kan hjälpa dig. Det är toppen att kunna nysa utan att stå med benen i kors och att kunna springa och ta i utan att det händer en olycka.
Jag är född med ansträngningsinkontinens då mitt urinrör hade fel lutning. Och efter att ha fött två barn blev det inte bättre kan jag ju säga. Så jag tog mod till mig och gick till doktorn och talade om mitt dilemma. Och efter vissa tester blev jag beviljad en tvt-operation (gummibandsmetoden). Och efter det fick jag mitt liv tillbaka kändes det som. Inga besvär över huvud taget. Att kunna springa, hoppa, nysa och inte behöva att använda skydd. Vilken lycka =D
Hur vet man om man är född med ansträngningsinkontinens? Jag minns att jag kunde kissa på mig när jag skrattade när jag var yngre och vid 20 förvärrades min inkontinens då kunde jag inte nysa eller hoppa eller springa mycket. Nu vid 30 och efter tre barn känns det hopplöst. Har precis försökt ta tag i problemet.
Så sa dom till mig när jag var på utredning. Eftersom jag så långt tillbaka jag kan minnas alltid läckt urin när jag har ansträngt mig. Och vid operationen såg de att lutningen var fel.
Vad hemskt! Gjorde du operationen efter att du fått barn eller innan?
Drabbades av trängningsinkontinens efter andra barnet. Det är nog det värsta jag varit med om. Man blir panikkissnödig på en minut och är man inte nära en toa kissar man på sig. Hade nästan självmordstankar när det började. Men jag har fått hjälp med medicin som funkar jättebra, Detrusitol.
Ni som har opererat er, vilken bedövning får man? Å hur länge efter gör det ont?
Jag är en sådan där som blir plötsligt kissnödig, gärna utanför ytterdörren.
Jag har inte fött barn men jag har så svaga knipmuskler att jag inte ens kan knipa av strålen när jag försöker träna. :(
Jag vet inte hur jag ska kunna träna upp mig.
Vaginakulor hjälper inte, för jag har så trång slida att de stannar kvar utan knip.
Jag hade fött två barn och skulle inte ha fler. För efter operationen ska man inte föda barn vaginalt för då kan operationen vara ogjord. Men i mitt fall blev jag gravid igen tio år senare. Och för 8 veckor fick vi en grabb. MEN genom kejsarsnitt. Under TVT-operationen får man lokalbedövning och man är lite öm ett par dagar efteråt. Inga jättesmärtor.