Jag är född med ansträngningsinkontinens då mitt urinrör hade fel lutning. Och efter att ha fött två barn blev det inte bättre kan jag ju säga. Så jag tog mod till mig och gick till doktorn och talade om mitt dilemma. Och efter vissa tester blev jag beviljad en tvt-operation (gummibandsmetoden). Och efter det fick jag mitt liv tillbaka kändes det som. Inga besvär över huvud taget. Att kunna springa, hoppa, nysa och inte behöva att använda skydd. Vilken lycka =D
Så sa dom till mig när jag var på utredning. Eftersom jag så långt tillbaka jag kan minnas alltid läckt urin när jag har ansträngt mig. Och vid operationen såg de att lutningen var fel.
Jag hade fött två barn och skulle inte ha fler. För efter operationen ska man inte föda barn vaginalt för då kan operationen vara ogjord. Men i mitt fall blev jag gravid igen tio år senare. Och för 8 veckor fick vi en grabb. MEN genom kejsarsnitt. Under TVT-operationen får man lokalbedövning och man är lite öm ett par dagar efteråt. Inga jättesmärtor.
Savi- Jag tog kontakt med urologiavdelning och förklarade mitt dilemma. Kom dit och pratade med en människa som var väldigt förstående. Hon kände på mina slidmuskler och tyckte att de var helt normala som de är efter två förlossningar. Jag fick med mig en liten våg hem och ett papper med lite ansträngade övningar samt tena inkontinensskydd. Jag skulle göra dessa övningar (typ springa, hoppa m.m) samt helt vanliga vardagssysslor och sen väga inkontinensskyddet för att se hur mycket jag läckte under en veckas tid.
Sen vart det återbesök och hon konstaterade att en operation skulle vara lämplig.
Dessa knipövningar hjälpte inte ett skit på mig. Hon sa det att jag kunde knipa ihjäl mig om det vore så, det skulle ändå inte hjälpa.
Fick även konstaterat under operationen att min blåsa är väldigt liten. 2dl stor. Inte undra att jag springer på toa så ofta när jag dricker vin eller öl. Helt hopplöst...