jemo2014 skrev 2014-04-22 15:47:43 följande:
... och så är det en till i min närhet som är gravid "bara sådär"... Jahapp... Glad, men ändå ledsen och avundsjuk. Jobbigt det där, när jag läste hennes mejl gick det en kall kår i mig och så vill jag ju inte känna. Hon är såklart värd det!
Jag förstår precis hur du känner.
Innan jag fick min son var det flera som blev gravida. Jag hade ett missfall bakom mig och så tog det sig liskom inte igen..... Det är en hemsk rädsla att ens tänka tanken att man kanske inte får barn. Hur ska jag orka vara glad för alla andra?
Nu har jag ett barn så jag är inte rädd på det sättet den här gånge, samtidigt vet jag att det inte finns nån garanti att det funkar nu bara för att det fukade förra gången.
Min närmaste vän, som jag träffade i föräldrargruppen för fyra år sen, ska ha sitt andra barn nu i veckan.
Jag minns när hon sa att hon var garvid i september. Jag blev så glad och sen blev jag så ledsen.....
Och skämdes för det. Hon har "tjatat" om hur det gick på första försöket med båda barnen och hur lätt det varit för henne. Känns så okänsligt när hon vet min situation. Kanske är det det som gjort mest ont, jag vet inte.
Känts svårt att dela min resa de senaste månaderna med henne....det är som att jag skäms för att min kropp är "defetkt". Jag känner mig okvinnlig....
Stor kram till er alla som väntar och kämpar. Ge inte upp, mina prover visade att jag inte haft någon äl alls och de ville gå vidare med IVF nästan omgående för det fanns inte en chans att jag skulle bli gravid sa de....tre dagar senare plussade jag och 10 juni 2010 föddes min efterlängtade bebis.