Får ta "studenten"

Självklart ska hon vara med på allt studentfirande! När jag tog studenten för ett par år sedan var alla med på flaket och på studentmiddagen där alla skrev varandras namn i mössorna - även tjejen tjejen som missade ett par månader i trean pga mammans död, tjejen som delade upp sista året i två delar pga svår ångest och festprissen som fick för många IG:n. Vi klasskamrater och våra mentorer hade verkligen saknat dem om de inte hade fått delta. Den dagen firade vi våra tre år tillsammans minst lika mycket som vi firade våra studieprestationer. I din dotters fall låter det ju dessutom som att hon har en viss problematik, men verkligen har gjort sitt bästa. Klart hon ska ha ett riktigt studentfirande då. 

Jag förstår verkligen inte hur man kan uppröras av att folk som inte har en fullständig gymnasieexamen har mössan på sig. Ens egen prestation blir väl inte mindre värd för att andra också firar?

Man firar att tre år med klassen har tagit slut. Även om man ska plugga upp betyg senare blir det ju inte samma sak. Åren som gymnasieelev är slut. Man kan ha mycket att fira även om man inte har slutbetyg än. Som t ex. en av mina bästa vänner som var tvungen att dela upp sista året pga svår ångest. Hon kunde fira att hon faktiskt hade orkat med hälften av kurserna och fått bra betyg trots sitt dåliga mående. Hon hade verkligen gjort sitt bästa och självklart ville hon dela den glädjen med oss vänner som sprang ut samtidigt, även om hon skulle återvända till skolbänken till hösten. Kul att springa ut året efter med folk hon bara hade läst ett par kurser med...

Enligt vem? Det är ju skillnad på hur du vill att det ska vara och hur det faktiskt är i verkligheten.

Är det inte lite respektlöst att kalla någon som verkligen har gjort sitt bästa, men som inte har fått slutbetyg för fuskande lallare när det ligger diagnoser eller olyckliga händelser bakom?

Mössan beställer man ju dessutom jättetidigt och den är hur dyr som helst, så klart att den ska komma till användning. Var och en vet väl inombords hur mycket man har att vara stolt över, oavsett om det gäller MVG i alla ämnen eller nästan tillräckligt många poäng för ett slutbetyg trots en svår tid i livet. Vad har andras huvudbonad med den känslan att göra?

Varför är det respektlöst? Jag skulle kunna förstå din poäng om det fortfarande var så att de som inte klarade sig fick gå ut bakvägen, men idag är det allmänt känt att man kan delta i firandet även om man har IG i alla ämnen, så när man ser studenter på stan tänker man ju knappast: "Oj, det där är uppenbarligen en väldigt lyckad individ!".

Att ta studenten är för många en viktig milstolpe i livet. När man som barn följer med på kusinens utspring eller ser studentflaken på stan drömmer man om den dagen man själv står där och firar med sina vänner. Om vi tar min kompis som gick sista året på halvtid som exempel igen hade hon då valet (om hon skulle följa dina regler) att antingen missa denna viktiga milstolpe eller springa ut med en klass hon knappt känner någon i året efter. Hon valde istället att springa ut med oss och såvitt jag vet var samtliga inblandade glada över det, men låt oss säga att du hade gått i vår klass. Du hade blivit upprörd över hennes respektlösa beteende, men släppt det efter ett tag (kan ju knappast vara ett centralt problem i ditt liv). Om min kompis hade följt dina regler hade det fortfarande varit en sorg för henne. Varje juni när hon ser studenterna i stan och den dagen hennes egna barn tar studenten skulle hon tänka: "Fan vad trist att jag aldrig fick uppleva det där pga min jävla ångestsjukdom!". 

Om vi då ska välja vems känslor vi ska ta hänsyn till: att du blir upprörd eller att min kompis alltid kommer att sörja att hon inte fick fira studenten är valet enligt mig självklart: vi tar hänsyn till kompisens känslor och låter henne vara med. Jag är knappast ensam om den åsikten.

Ja, det är ju ok att du väljer att göra så så länge andra slipper rätta sig efter det.

Men tänk om du får ett barn med inlärningssvårigheter som verkligen har kämpat och presterat så bra hen bara kan, men inte klarar av gymnasiet - skulle du inte i den situationen tycka att ditt barn förtjänade ett firande mer än en normalstörd festprisse som precis blev godkänd? Hur tror du att ditt barn skulle känna om du skulle strunta i firandet för att dina principer är viktigare än att uppmärksamma det faktum att ditt barn verkligen har gjort sitt yttersta utifrån sina förutsättningar?

Beror ju på vilken typ och vilken grad av inlärningssvårigheter det handlar om. Tänker på de som har för högt IQ för särskola, men inte riktigt tillräckligt högt för att klara den vanliga gymnasieskolan. Känner till en kille som tragglade på IV och inte klarade de mer "rena" ämnena, men som fick bra betyg i mer praktiska kurser, fixade praktik själv och fick fast jobb på ett lager. När han sprang ut var mamman med all rätta stolt som en tupp.

Om du vill ha välmående barn går det inte att vara så principfast i alla lägen. Ibland måste man rucka på sånt och se barnets känslor och behov. Min svärmor är t ex. en sån som är helt emot socker och min sambo kommer fortfarande ihåg hur ledsen han blev när de hade bakat muffins på dagis och fritids och alla mammor utom hans stolt smakade. Om hon bara hade smakat en endaste smula hade min sambo också fått uppleva den stoltheten, men hon valde att hålla sig till sina principer. Är det verkligen rätt att hålla sig till sina principer i alla lägen?

Fast de kanske inte ska fortsätta. Som killen som fick fast jobb och valde att gå vidare i livet istället för att traggla i skolan i all evighet. Eller så kanske de bara ska komplettera ett fåtal kurser året efter och kombinera det med jobb. Då kanske man är mer pigg på att fira när de "vanliga" gymnasieåren med klassen avslutas?