Här är det också full valfrihet som gäller - för både sonen och dottern. Sonen ville ofta ha kjol när han var yngre men inte nu. Däremot har han valt en rosa mössa. Dottern vill enbart ha rosa och lila. Jag är med och bestämmer praktiska detaljer så de inte fryser etc, men färger väljer de själva. Och man får klättra i träd i balettklänning och klackskor.
Att min son (när han ville det, i tre/fyra-årsåldern) fick ha klänning betyder inte att han får bestämma allt. Långt ifrån. Att välja mellan jeans, mjukisbyxor och kjol är inte samma sak som att bara äta godis. Men han blev glad av klänning eller kjol, både för att han kände sig fin och för att han gillade fladdret när han sprang. Ge mig en enda vettig anledning till att jag skulle neka honom den glädjen? Det enda som hänt är att nåt barn frågat varför han hade klänning och då svarade jag bara att han ville det idag. Sen har vuxna tittat i smyg men det bekom honom inte.
Min son var aldrig utklädd till prinsessa iof. Han var aldrig utklädd utan finklädd när han hade kjol. Han blev aldrig retad men hade det hänt hade vi fått hantera det. Han väljer idag (6 år) rosa plagg och inte heller det har gett några reaktioner. Inte ens när han nyligen började i helt ny klass. Hotet känns helt enkelt omotiverat. Och var ska man isf dra gränsen? Ska man köpa märkeskläder? Inte låta barnet ha glasögon?